LITTERATUR. Ny Tidskrift för Lärare och Uppfostrare, 1:a och 2:a Häftena. Vi hafva redan, då första häftet utkom a! denna pedagogiska jurnal, med några ord omtalat dess tillvaro. Den har efterträdt en förutgående tidskrift, uppsatt för samma ändamål : det hela, men bildad efter en annan plan, nemligen med en redaktion, bestående af tvenne skilda pedagogiska partier, alternerande om utgifvandet. Den nya tidskriften har till upp: gifven redaktör hr A. Falk, och till förläggare hr C. A. Bagge, utan fråga om något vexlande editionssätt. Detta arrangemang bör åt minstone kunna bringa mera enhet och konse: qvens i jurnalens artiklar, ehuru måhända der mångsidighet, man förut spårade deruti, hädanefter kommer att saknas. Efter de tvenne häften, som hittills skådat ljuset, kan man väl icke så alldeles afgörande döma om den anda hvars barn tidskriften är. Ett och annat visar sig dock, som häntyder på hållet, hvartil den ämnar ställa sin kosa; ehuru vi ej kunns veta om den någonsin kommer fram. På omslaget uppgifvas flera kända och aktade namn på litteratörer, från hvilka bidragen väntas, och som till en del redan i de 2:ne häftena uppträdt. Bland dessa namn sei man representanter af nästan alla slags skolor såsom Andersson, Dahlström och Lundbergssor m. fl. från Nya Elementarskolan, Ramströr från härvarande Lycxum, Söderlind och Wahrenberg m. fl. från gamla skolor o, s. v. Dett: häntyder otvifvelaktigt på en berömvärd endrägt och ett beslut att, oaktadt pedagogiska divergenser, gemensamt arbeta för det stora ändamålet: ungdomens uppfostran. Första häftet inaugureras genom ett vid Pedagogiska föreningens årshögtid i Stockholm den 12 Januari d. å. hållet Tal, om hemmets förhållande till skolan, af mag. J. Lundbergsson. I detta varma och på flera ställen vackra tal läser man många anmärkningar; bland annat om ofördelaktigheten afsittlefnad, i stället för pett rörligt springoch leklifp, hvaruti talaren onekligen har rätt. Afven underkännas kortspel, romanläsning, afhörande af förtal, af sjelfberömmelse, oanständigt skämt, svordom o. s. v., hvilket, framstäldt af en redlig och uppriktig kristen, fri från all jesuitism, samt utsagd! inom kretsen af pedagogiska föreningens medlemmar, der talet hölls, måste hafva haft mycken verkan: naturligtvis icke i och för personerna sjelfva, till hvilka talet ställdes, och på hvilka det väl ej kunde vara tillämpligt, men destomer i och för alla dem, som pedagogiska