Aftonbladet – 22 maj 1849, sida 3

deles konfys, så att hon i sin förvirring un. derkänner de källor hon förut sjelf ansett så som de enda tillförlitliga. — I Götheborgs Handelsoch Sjöfartstid ning har under rubriken: Hvar står Reform frågan? en serie artiklar förekommit, hvara den IV:de lästes i bladet den 12 dennes. Blanc Ide många och särdeles i vår tid angelägn Isanningar, som der meddelas, taga vi oss fri Theten reproducera följande utdrag, der en för Tfaltare i Aftonposten riposteras för sitt besyn nerliga försök att taga det bekanta ordet kom Imunism (hvarvid, till. följd af Proudhons I Barbes, Louis Blancs och andres läror, en elal bemärkelse allmänt blifvit fästad), och bruk det i en långt vidare utsträckt och helt anna! mening, än nyssnämde bemärkelse åsyftar, fö Jatt dymedelst få den dåliga nota,, som mer lordet följer, öfverflyttad på alldeles andr saker, hvilka man genom denna jesuitiska fin vill göra förhatliga ). — Utdraget ur Göthe I borgsartikeln låter sålunda: Man ser ock den värde författaren iAftonpösten ganska konseqvent i konservatismens anda, anspel uppå att endast kommunismen kan ligga till grunt för den nu hos svenska folket sig uppenbarande öf vertygelse, att de fyra ståndens sjelftagna represen tationsrätt bör upphöra och folkombuden efter all männare valgrunder samfäldt utväljas af alla valbe rättigade medborgare. Så hafva i alla tider fiendern till folkens bemödanden, att genom förbättrade sam hällsformer befordra allmän frihet och enskildt väl ropat och skriat, att meningen dermed blott var at plundra förmögenheten och bortröfva s. k. lagliga rättigheter. Det anstår verkligen förf. rätt väl, at nu göra sig, i denna fråga, till deras banårförare Men för vår del tro vi, att han icke lyckats narr: många att följa sig. Vore här fråga om något så dant, som man egentligen nu förstår med kommu nism) och socialismp, så skulle det hvarken förvån: oss, att motståndet är så häftigt, att författaren tro sig i striden böra begagna de gamla rostade vapen som städse funnits att tillgå i privilegiernas rust kamrar; men nu är detta alldeles icke förhållandet Allt hvad man vill, är, att ståndsrepresentationei måtte upplösa sig, sedan erfarenheten under 40 å med hvarje dag allt tydligare visat, att de stånd el ler klasser af nationen, som 4809 sjelfmyndigt för klarade sig i rikets grundlagar vara Stvenska fo! kets representanter, icke såsom sådana uttryck folkets tänkesätt, behof och önskningar, utan, del genom sitt tillkomstsätt, sin sammansättning och sin: förhandlingsformer, dels genom sin söndrande anda till den grad invecklat och inveckla förhållanden mellan de styrande och de styrda, att ingendera par ten rätt vet Hvad den andra vill och begge aldrig kunna förena sig hvarken om målet eller medlen Hvad man derutöfver än vill, är, att gerom ofvar antydda förändrade sätt, folkombuden mätte kunn sannt uttrycka den allmänna rösten. Här är såle des icke fråga om att betaga någon klass eller ni gon individ, hvad han i öfrigt inom samhället inne har eller äger; utan allenast att efter en, oaktad Aftonpostförfattarens alla krumbugter, obestridlig rättsprincip, låta alla de medborgare, hvilka såsom sjelfägande och sjelfmyndige män bära samhället: bördor och tillika uppehålla såväl de allmänna in: rättningarne i staten, som familjbanden och de icke sig sjelfve försörjande individerna, deltaga i val til ombud vid riksmötena. Man begär, å de nuvarande ståndsmedlemmarnes sida, ingen uppoffring, som egentligen kan röra deras egendom, deras personlige välfärd, deras medborgerliga anseende. Man fordrar blott att de, ifrån att utan folkets uppdrag utöfvö en valrätt i stånd och klasser eller en sjelfskrifver representationsrätt, som i sig sjelf alltid varit och äl ett maktmissbruk, allenast skola på grund af folket: uppdrag utöfva representantkallet, och således unde! åtnjutande af den samma allmänna rätt, som enhva! nnan man för sig i staten äger, handla och verkö för sitt, de sinas och hela samhällets rätt och bästa Är väl detta att jemföra med kommunismers elle socialismens anspråk och öfverdrifter? Och visar e förf:s bemödande för förblandandet af Bögrepper härom, att han hunnit längt i den politiska jesui tismens maner, sedan han inträdt i dess tjenst. ) Hvad sägs bärom? För att ordet kommunism ha silt linguistiska ursprung af Communis, gemen sam, så skulle en skribent, som litade nog myc ket på sin läsepubliks enfaldighet, kunna taga sif före att nedskälla hvilket slags förhållande a, gemensamhet, menniskor emellan, som helst oct som han icke tycker om, blott genom att kall: det med det illa noterade namnet kommunism Sjelfva samhället, huru förträffligt det än må tän kas, utgör dock alltid ett gemensamhetsförhållande och kan således kallas xkommunism). Alla, som bo tillsammans i en och samma stad, hafva dei gemensamt; alltså äro de kommunister. Likhe: ten inför lagen innebär en gemensamhet af rät: tigheter i juridisk väg: det är då kommunism! O fasa och förbannelse! Bort således med likheter inför lagen! Principen af allmänna val går ut på gemensamhet af rättigheter i representativt afse ende: det är följaktligen kommunism! Rysligt princip! bort! bort! Att bo tillsammans i ett hu är otvifvelaktigt kommunistiskt: än värre att bo samma våning, att begagna samma kök, sammi trappa — det är fasligt, rysligt, infernaliskt — ty det är kommunistiskt. Vi veta ej om skribenten som gifvit anledning till Götheborgsartikeln, ac cepterar denna tankegång; men säkert är den konseqvent ur premisserna. LITTERATUR.