Aftonbladet – 22 maj 1849, sida 3

måste man då också låta bli att pösa. P. T. vet huru väldigt i fjol basunades om P. T:s tillförlitlighet i referaterna af de utländska nyheterna, jemte påstående om partiskhet på andra håll. Att således uppvisa huru det rätteligen förhåller sig med P. T:s opartiskhet, måste betraktas som en skyldighet af den öfriga pressen; och att vi vid sina tillfällen gjort oss mödan härmed, hvad t.ex. beträffar framställningen af krigshändelserna i Osterrike och Ungern, har icke varit utan sin nytta. — Postlidningens fetstilsfantasier börja åter lägga sig ombord med utrikes politiken. För ej längre sedan än i början af innevarande månad hade den officielle kollegan, under intrycket af det trångmål hvaruti han invecklat sig genom en polemik med Aftonbladet, rörande utländska politiken, högtidligen lofvat sin publik och allvarligt föresatt sig sjelf att aldrig göra så mera, ellr med andra ord att ej dumma sig med ett oskickligt polemiserande mot Aftonbladet. Detta var utan tvifvel en lofvärd föresats, hvartill hela verlden önskade den för sin smågnatighet något missfirmade Postgumman lycka och uthållighet; men knappt äro fjorton dagar gångne förr än den noble kollegan lossar på det frivilligt påsatta munlåset. Man har hört talas om besvärjelseformler hvarmed den djupaste förtrollring kunnat lösas och den envisaste magiska sömn kunnat häfvas; om man nu å ena sidan antager att mnågot mystiskt agens försatt Postgumman i ett intressant tillstånd af Mohrisk slummer, som sälter henne i stånd att ej taga intryck al tidens demokratiska sträfvanden, måste man å andra sidan tillskrifva inflytandet af någon mäktig besvärjelseformel fenomenet af den slumrande kollegans yrvakna uppträdande med nya politiska fetstilsutgjutelser mot Aftonbladet. Begreppet Republik är den besvärjelseformel, vid hvars uttalande sjelfva postredaktionens förfäder vände sig i sin grift. Aftonbladet bar försyndat sig med att uttala de tre orden: Ungern är republik, och domsbasunen skulle ej skallat hemskare i den älskvärda slumrerskans öra; hon rusar upp ur sin politiska lethargi, gnuggar sig yrvaken i ögat och utgjuter några osammanhängande kraftfraser. — Ungrarna hafva afsatt sin konung och förklarat hans dynasti för alltid förlustig tronen, deras nationalförsamling har utnämnt en president med ansvariga ministrar, samt genom en förordning, utfärdad af nationalförsamlingens befullmäktigade regeringskommissarie , Daniel Iränyi i Pest, tillkännagifvit så väl dubbelörnens, som kronans utplånande från det ungerska vapnet; och slutligen har den kejserliga guvernören i Ofen, uti en offentlig kungörelse, kallat Kossuth för den ungerska republikens president; vi fråga en hvar, som äger förmåga att göra ett logiskt resonnemang på egen hand, om ej detta innefattar. fullgiltig anledning att säga: Ungern är republik? Låt vara att denna form är provisorisk; det är möjligi att nationalförsamlingen vid statsförfattningens upprättande föredrager en annan regeringsform än den republikanska, det är möjligt att de österrikiska och ryska vapnen besegra revolutionen, och att Habsburgska dynastien åter tillvällar sig den ungerska kronan, men allt detta hindrar ej att Ungern för närvarande vwverkligen är en provisorisk republik. För öfrigt har P. T. mycket bekymmer om OÖfens utrymmande af Welden, hvars kungörelse härom ÅA. B. refererat. Posttidningens yrvakenbet hindrar henne här att läsa rätt innantill; vi hafva citerat Weldenskungörelse för att visa referatets riktighet, utan att derföre bestrida hvad som sedan visat sig, nemligen att österrikarne antingen qvarlemnat någon del af besättningen i Ofen, eller och först utrymt densamma, men sedan åter inkastat en besättning. Hvad generalmajor Henzis kungörelse beträffar, bevisar den blott att en guvernör blifvit qvarlemnad och försökt göra sin myndighet gällande. Den med gårdagsposten ingångna underrättelsen om magyarernas bombardering af Ofens fästning. samt dennas besvarande af anfallet medelst beskjutande af Pesth, visar emellertid att fästningen verkligen innehaft österrikisk besättning, . Allt detta hindrar dock ej att referatet af Weldens kungörelse om Ofens oah Pesths utrymmande var fullkomligt riktigt, men P. T:s kältringslust gör henne all