Aftonbladet – 22 maj 1849, sida 3

— I Snällposten läses från Malmö: Till landshöfdingeemb. har blifvit anmäldt, att i Annelöfs by hade smittkoppor utbrutit och, sedan på ett hemman åboen Ingel Esbjörnsson aflidit, hade vederbörande rättstjenare för sterbhusdelägarne meddelat innehållet af Kongl. Maj:ts förordning, som bestämmer att då kopp-patient dör skall liket, så fort ske kan, begrafvas utan all likbegängelse med folksamling, procession och graföl. Detta oaktadt lä! man liket stå öfver jord i 40 dagar, och vid begraf. ningen samlades icke mindre än 50 å 60 personer hvilka på stället voro der, i ordets egentliga bemär kelse, inpackade i 2:ne dagar och tillen del om nätterna. Följden häraf har blifvit, att i trakten om kring ligger nu ett större antal personer i hög grac angripna af smittkoppor. Vederbörande kronobetjening har inrapporterat förhållandet, med påstående om laga ansvar för de tredskande, och kon. befallningshafvande har ålagt provincialläkaren att vidtags nödiga åtgärder för sjukdomens hämmande. — —ZR—— — Medan Posttidningen är i farten med interpellationers besvarande, såsom man : förra veckan såg med afseende på Bore, taga vi oss friheten ställa en sådan till den värda kollegan, med begäran om skyndsamt svar. I en mot Aftonbladet riktad artikel för i onsdags läses på ett ställe i P. T. huruledes man på ett håll är nog fräck att skryta af den principen: de konservativa få aldrig vänta sig någon rättvisa af oss, —P. T. har icke sagt namn på hållet, hon citerar; men då ordställningen utvisar, att meningen ej kan vara annan än den, att det anförda skall hafva blifvit yttradt af någon liberal organ, uppmana vi P. T. att angifva af hvem och hvarest. Brister P. T. i denna uppgift, så faller den omtalade fräckheten tillbaka på henne sjelf. Hvad för öfrigt beträffar A. B:s förhållande till P. T., hvaröfver den sednare i sitt onsdagsblad så illa lamenterar, kan P. T., om hon vill besinna sig, lätt minnas, att Aftonbladet visserligen icke först under dessa veckor (förläggarens frånvaro), utan tvertom under alla år, när något förekommit i P. T. som fordrat tillrättavisning, gifvit henne en sådan; och det fulit ut lika mycket förr, som nu. Manövern, att tala om ett förändradt polemiskt sätt i A. B. nu (jemte vinkarne om en ny redaktion m.m., hvilka flere gånger under sednare halfår framskjutits i P. T.: och hvars åsyftade ändamål man utan svårighet begriper), har således blott det emot sig att stranda mot ett förhållande, som hela den läsande allmänheten kan kontrollera och med lätthet genomskåda. Aftonbladet har aldrig känt någon åtrå, att hos sina kolleger inom pressen onödigtvis anmärka brister, förbiseenden, slarf, 0. s. V.; emedan det faller af sig sjelf att en dagbladslitteratur omöjligen kan skötas med den vårdsamhet, som publiken billigt fordrar vid böckers redigerande. Undseende till en viss grad behöfva alla; och onödig anmärkningslust vanpryder hvem som helst. Att P. T. kan begå blunders, likt alla andra, är helt menskligt och förlåtligt. Men för att vinna detta undseende måste man då också låta bli att pösa. P. T. vet huru väldigt i fjol basunades om P. T:s tillförlitlighet i referaterna af de utländska nyheterna, jemte påstående om partiskhet på andra håll. Att således uppvisa huru det rätteligen förhåller sig med P. T:s opartiskhet, måste betraktas som en skyldighet af den öfriga pressen; och att vi vid sina tillfällen gjort oss mödan härmed, hvad t.ex. beträffar framställningen af krigshändelserna i Österrike och Ungern, har icke varit utan sin nytta.