Aftonbladet – 18 maj 1849, sida 2

ledning sända ombud till den af preussiska regeringen önskade kongressen. Ehuru numera sex månader förflutit sedan Berlins medborgaregarde upplöstes och således den tid tilländagått, inom hvilken den nya organisationen skulle vara verkställd, har dock icke något särdeles för denna sak blifvit åtgjordt. Man vill komma ifrån lagen af den 17 Oktober med det föregifvande, att densamma icke är tillämplig på Berlins medborgaregarde, då detta icke är inrättadt efter denna lag, men man åberopade sig likväl på densamma, då medborgaregardet den 12 Nov. upplöstes. I hufvudstaden fortfar belägringstillståndet att sprida sin välsignelse. Godtyckligt arresteras folk och stadsförvisningarne brukas ännu med framgång. För det att några inrikesministerns anslag om ställningen i Dresden blifvit nedrifna från knutarne, häktades många personer. Oroligheterna i provinserna tilltaga. Rhentrakten är isynnerhet i upprördt tillstånd. Elberfeld och Barmen äro i fullt uppror och församlingen af kommunalrådens deputerade i Köln har fattat beslut, som i det närmaste liknar en upprorsförklaring. Den 8:de slutades förhandlingarne vid detta möte, och var deras resultat att: Församlingen beslutar som följer: 4) Den förklarar, att den erkänner tyska rikets författning, sådan den af riksförsamlingen förkunnades den 28 Mars detta år, såsom slutligt gällande lag och, att den, vid den konflikt som af preussiska regeringen blifvit förorsakad, står på tyska riksförsamlingens sida. 2) Församlingen uppfordrar Rhenländernas hela befolkning och synnerligen alla vapenföra män, att genom kollektivförklaringar i större och mindre kretsar uttala sin bestämda vilja att fasthålla vid tyska riksförfattningen och hörsamma riksförsamlingens anordningar. 3) Församlingen uppfordrar tyska riksförsamlingen alt numera med största skyndsamhet träffa kraftiga anstalter för att gifva åt folkets motstånd i de serskilda tyska staterna, och synnerligen i Rhenprovinserna, den enhet och styrka, som allena är i stånd att komma den väl organiserade kontrarevojutionen på skam. 4) Den uppfordrar riksmakten att med möjligaste skyndsamhet låta anordna författningens beedigande af rikstrupperna och dessas sammankallande. 5) Undertecknade förbinda sig att med alla medel, som stå dem till buds, förskaffa riksförfattningen gällande kraft inom deras kommuners område. 6) Församlingen anser ministeren BrandenburgManteuffels afskedande och kamrarnes inkallande, utan förändring i den bestående vallagen, såsom 0vilkorligen nödvändig. 7) Den finner synnerligen det nyligen skedda delvisa uppbådandet af landtvärnet vara en onödig, för den inre freden i hög grad farlig åtgärd och förväntar dess snara kontramenderande. 8) Undertecknade uttala slutligen sin öfvertygelse, att om icke afseende fästes vid denna förklaring, de största faror hota fäderneslandet, genom hvilka till och med Preussens bestånd med dess nuvarande sammansättning blir osäker. Detta beslut fattades af mer än 500 kommunalrådsdeputerade från 5303 städer och kommuner i Rhentrakten. Ofverpresidenten i Rhenprovinsen, Eichman, hade samma dag låtit i Kölner-Zeitung införa en kungörelse, hvaruti han förnekade beslutet ail annan betydelse än som en tolkning af deras åsigt, hvilka hade undertecknat detsamma. Han uppmanar derjemte folket att med afsky vända sig från sådana beslut, som ohöljdt hota med Rhenprovinsens våldsamma lösryckande från preussiska monarkien. Ännu den 9:e var Köln lugnt, men Elberfeld och Barmen samt den omkringliggande fabrikstrakten hade börjat upproret. En underrättelse från Elberfeld är daterad den 9 kl. 1.8 på aftonen. Staden var i fruktansvärd resning. Myndigheterna hade skickat dit en bataljon infanteri, en sqvadron ulaner och 2 kanoner. Tillfölje deraf hade medborgargardet, skyttegillet och turnarne samlats beväpnade. Barrikader voro uppresta, hvaraf på Hauptstrasze ensamt ett antal af minst 25. Kommunalrådet är församladt; alla klasser af befolkningen hafva fattat sitt beslut; talrikt tillopp af beväpnade. Från alla sidor tillströmmar landtvärnet, från Solingen, Ronsdorf, Bättringhausen, synnerligen från Mäöhlheim an der Ruhr. Militären har redan flere gånger genom trumvirflar uppfordrat till barrikadernas utrymmande. Tag dem! var svaret. Bergisch-Märkischer Banhof kl. V.8 på aftonen. Under det jag skrifver detta, demoleras öfverborgmästaren v. Cornaps hus. Militären har åter ryckt ut ur staden och uppställt sig på Ochsenkamp; ulanernas ryttmästare är sårad. — Man säger att en fusilierbataljon ännu i dag skall rycka in i staden. — ÅA folkets sida fortfar tilloppet af beväpnade; man förstärker barrikaderna. Bryggorna vid DässeldorfElberfeldska och Berg-Markiska bangårdarne äro äfven barrikaderade., Enligt Deutschen Reichszeitung, som berättar saken i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvanstående, upprätthåller skyttgillet ordningen i staden och skyddar egendomen mot pöbelns angrepp. Landvärnet hade icke deltagit i de exesser som egt rum, utan med skarpladdade gevär besatt bangårdarne för att omöjliggöra truppars ankomst under natten. Raseriet mot ministeren är utom alla gränser; man berättar att en minister yttrat: Vi hafva penningar och soldater, om fyra veckor är alltsammans förbil och bifogar dervid de gräsligaste förbannelser. Från Köln skrifves den 9 att den dagen en bataljon afgått till Mählheim och en annan till Elberfeld tillika med ett batteri. Underrättelserna voro ofullständiga, emedan jernbanan styckevis blifvit förstörd. Resande försäkra att 10,000 fabriksarbetare stå församlade, för att, beväpnade dels med skjutoch dels med huggvapen, motstå hvarje angrepp af militären. I Königsberg har magistraten enhälligt beslutat, på förslag af en från en folkförsamling sänd deputation, att inkalla en församling af ombud från en mängd städer för att rådsjå rörande fäderneslandets farliga läge. Y