Aftonbladet – 16 maj 1849, sida 2

Vid deras återkomst till salen var bordet serveradt med all möjlig prakt, men med endast två kuverter... Det blef ett slags publik spisning... Alla domestiker hade samlat sig nere vid dörren för att få se sin herre. Ibland dessa befann sig äfven en mycket gammal föreståndarinna för hans hus. Med en vänlighet, som intog allas hjertan, kallade han fram mor Ragnhild, och frågade henne om åtskilligt, rörande de grenar af hushållningen, som stått under hennes vård. Kors bevara mig! skrek den förtjusta gumman, har inte nådig generalen glömt sådant?... Men efter det är frågan om att komma ihåg... Har nådig fröken lemnat nådig generalen det brefvet, som kom hit nyårsdagen ? Nej! I glädjen öfver att få se min far glömde jag det. Hvarifrån är det?, Befalier nådig generalen att jag skall gå efter det? Det är inte långt borta, det ligger derinne... Nej, mor Ragnhild! I qväll vill jag vara i fred för alla bref... I morgon blir ock en dag! Supån var slutad, och generalen dröjde blott några få ögonblick i salen... Hör, Elisabeth! i morgon vill jag dricka kaffe i sängkammarn, alldeles så, som under din salig mors lifstid. Och nu, god natt! Det skedde så. Bordet betäcktes morgonen derefter med en brokig duk, på hvilken kaffekannan thronade. Då Örnstedt kom in, såg han sig omkring, liksom han sökt något, och tog sedan plats i soffhörnet... O, min Elisabeth! måtte alltid så skel, yttarde han, då han emottog kaffekoppen ur hennes hand. Elisabeth studsade ..Min söta far! Hvad menar min far? Åh... jag tänkte på Bernhard, och när du blir gift ...n Jag är öfvertygad om, att Bernhard aldrig skall välja någon annan vistelseort. Godt! derför skall jag vara tacksam... Nu har jag lust att gå och läsa mitt bref! i Han gick... Men fem minuter voro icke förflutna, då hon hörde sin fars röst hältigt kalla henne... Upprörd af hans ovanligt veka sinnesstämning, före