Aftonbladet – 16 maj 1849, sida 2

gar, komma; ett resultat, som — besynnerligt nog för författarne sjelfve! — råkar i det närmaste sammanstämma med Aftonbladets flera gånger, och sist den 5 Maj, fällda slutsatser, eller åtminstone på intet sätt strider deremot, oaktadt samma organer i artiklarnes premisser ej sällan antaga tonen af en viss liten ondska mot Aftonbladet: lätt förklarlig ur synpunkten af publicistisk nervretlighet, men föga begriplig hos personer, som uppträda med anspråk att kunna tänka lugnt öfver vigtiga ämnen. Så vill t. ex. en beskylla Aftonbladet för anti-skandinavism, samt att hylla den för Sverige anti-nationella politik, som egentligen består i arbete för ryska och engelska intressen; då det likväl är dagsklart, att just det slags skandinavism, som A. B. bekämpat (den s. k. ultra-skandinavismen), på rakaste vägen måste, i fall den finge hafva sin gång, föra oss till Rysslands fötter genom den undergång den skulle bereda skandinaverne i allmänhet, såväl svenskar och norrmän som danskarne sjelfva; då deremot den politik i danska frågan Aftonbladet förordat (och den vi tillåta oss anse för en sannare skandinavism), både för Nordens sjelfständighet är den säkraste, och derjemte skulle leda närmast till en union de tre nordiska folken emellan (se nedanföre). Vi skola nu företaga oss en liten revy af de förnämsta blad, som talat i dessa ämnen. Bore för i söndags uppträder med spörsmålet: vHvad tänker regeringen? och huru handlar regeringen i den danska frågan ?, hvarefter en utförlig artikel följer, som egentligen har till syfte att redogöra för landsorternas yttrade opinioner i detta ämne. Bore sjelf förklarar sig väl icke till alla delar instämma i de åsigter han från diverse landsortsblad citerar, helst de icke alltid öfverensstämma med hvarann; men på det hela gillar han dem. De tidningar, hvarur han anför yttranden, äro: Najaden, Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning, samt Östgötha Correspondenten; hvarefter ett antal andra (Borås tidning, Calmarposten, Lidköpings nya tidning, Skaraborgs läns tidning, Tidning för Wenersborgs stad och län samt Öresundsposten) blott nämnas i klump. Slutligen lemnar Bore sina läsare utdrag ur ett enskildt bref från Bohuslän af d. 23 April, samt en insänd artikel med öfverskrift: Sveriges politik i den danska frågan, som delgifves in extenso. Hvilket total intryck får man, efter att hafva läst Bores utdrag? Vi skola försöka angilva det så kort som möjligt. Najaden yttrar sig varmt om Danmarks rättvisa sak mot Tyskland, och säger, alt från svenskarnes sida något måste göras, Litet längre fram talar Najaden: vi äro långt ifrån att yrka något obetänkt utkastande al en handfull svenska soldater, för att ändamålslöst nedskjutas af Tysklands massor; men vi Öönska blott öppenhet från regeringen. Hvad tänker hon, hvad vill hon, hvad kan hon, hvad förmår hon?, 0. s. v., hvarpå svenska regeringen rådes ,att bortkasta detta olycksaliga hemlighetsmakeri,. Måtte detta, fortfar Najaden, icke i denna sak gifva anledning till ett nytt, olycksbringande missförstånd emellan regering och folk). Längre ned: det finnes stora sympatier i landet för danskarne och deras sak; men icke vinnes något resultat i det hela genom aldrig så vackra uppenpbarelser af enskild sympati, genom ett eller annat dussin frivilliges blottställande, genom ett eller annat tusentals riksdalers insamlande till en eller annan kanon m. m.? Hvad innefattar nu in summa Najadens yttrande? Jo, att af svenskarne något, bör göras för danskarne. Men att detta något skall vara af militärisk natur, sägesicke: snarare ser man i det citerade motsatsen. Alltså måste det huffrån Aftonbladets alltid yttrade mening? gamla staenumen, hvilken den 23 April som insändare uppträdt i Götheborgs Handelsoch Sjöfartstiduing med en besvärjelse till Gusta,verne och Carlarne att jemte sina tappra gossar blå uppstå ur grafvarne,. Såvida detta Iskall utgöra ett slags appell till svenska historien, så anmärka vi blott, att i allmänhet inIgen farligare sträng finnes att vidröra, än just Idenna, då det är frigan om att man vill väcka Isvenskarnes sympatier för Danmark; hvarföre I vi tillråda hvarje skandinav att icke ens med en halfdragen anda tala åt det historiska I hållet. Svenskarne kunde eljest lätt påminna sig, det hvar och en vet, att danskarne i det närmaste aldrig bistått sina bröder på denna sidan om sundet, när desse sett sig i behof Jaf hjelp; men väl ofta begagnat de tillfällen (af politiskt trångmål, hvari vi varit, för att skada oss. Hvilken röle spelade Danmark 11809, då Sverige befann sig ungefär i den ställning som Danmark nu? Gjorde danskarne ett enda steg att bistå oss? eller skulle icke snaIrare det ryktet vara grundadt, som säger, att danskarne i sällskap med ryssarne hade en delningsplan al Sverige i sigte? Aftonbladet har just af grannlagenhet mot våra skandinaviska bröder icke rört vid dessa — i afseende på svenskarne säkert ganska kylande — fakta; väl I vetande, att hvad vi i århundraden baft att beklaga oss öfver från Danmarks sida, endast utgått från dynastierne, hvilka i de skandinaviIska länderne, likasom annorstädes, för sina och -laristokratiens räkning hetsat nationerna likt a Ar oe a ar vudsakligen vara konferensernas väg, som föreslås; och vi fråga: hvari skiljer sig nu detta Synnerligen olycklig är en svensk man af