Aftonbladet – 10 maj 1849, sida 3

roligen har kronohingstärne till största del att tacka. Au ej beller hästarnes duglighet lidit för antalets skull, synes bäst deraf att våra kavalleriregementer, som för 23 år sedan införde sina flesta remonter rån Danmark, nu deremot, med högst få undantag, remontera uteslutande inom:landet. Att de-ej heller äro sämre beridne än förr tror jag mig kunna iberopa vära mest erfarne kavailleristers vittnesbörd. Hvad särskildt beträffar införandet af den cengelska fullblodsracen, hvilket af mången klandras, torde få anmärkas det nog obilliga i ett omdömes fällande öfver hvad man knappt känner mer än till namnet, såsom förhållandet är med fullblodshästen hos oss. Blott några få hingstar af denna race hafva till Sverige inkommit, och desse köpte för godt pris utomlands kunna ej gerna vara bland de bästa. Temligen påtagligt lärer äfven vara, att en del af dem, och deribland just stamfädren för våra flesta blodhästar, alldeles icke varit fullblod. De otroligt höga priserna å godkände fullblodshingstar i England göra det nästan omöjligt för såväl enskilde, som för stulerierna att. med egna medel förskaffa sig några sådane. Dåliga fullblodshästar kan man visserligen för ganska godt pris erhålla, men efter dem blifver dålig afvel. Ett begrepp om hvad de bättre deremot kosta kan erhållas af den bok grefve Björnstjerna utgifvil öfver Sveriges hästkultur, der det heter: År 4826 såldes stuteriet vid Bedale på auktion; medelpriset å hästarne, diföl inberäknade, uppgick till 6000 rdr bko. En treårig hingst gick till 24,000. Lord Jersey sålde treårshingsten Mameluck för 48,000 rdr bko, för hingsten Glenartney afslog han en summa af 60,060 rdr bko; hingsten Shark såldes ej för 130,000 rdr bko. — Hingsten Touchston erhöll i betäckning för hvarje sto 600 rdr bko. Häraf inses, att blott staten förmår bekosta inköpet af fullgoda stambeskällare och ston af denna race. Kongl. Maj:t har äfven, på stuteri-öfverstyrelsens anmälan, vid flere riksdagar begärt ett obetydligt anslag till detta vigtiga ändamål. Riksens Stönder hafva likväl funnit skäl till afslag, än i summans storhet, än, såsom år 1845,:i dess — ringhet! Oaktadt man ej lärer-kunna räkna de fullblodshingstar, vi i Sverige ägt, will mer än andra eller tredje rangen, härstamma likväl många bland våra vackraste hästar från dem. Hingsten Roderick, stambeskällare vid Ottenby, till exempel, är fader ät mer än 300 föl, de fleste utmärkte hästar. Att fullblodshingstarne äfven hos allmänheten åtnjuta förtroende bevisas bäst deraf, att, ehuru för språng af dem betalas i banko hvad eljest erlägges i riksgäld, äro de likväl fullt så mycket anlitade. Man har på den engelska fullblodshästen kastat skulden för utgåendet till en del af de goda hästracer, vi förr ägt. Men huru hänger dermed ihop? Innan någon fullblod köptes till våra stuterier, voro racerna redan der så uppblandade, att knappt någon konstant afyvel fanns qvar). Vid Strömsbolm funnos hingstar af några och 20 olika racer, hvilka alla hade betäckt stuteriets egna ston. Alla föl efter hingsten Woiwod, t. ex., kallades Woiwods, utan afseende på mödernet. Man införskref ädla hingstar, bland andra på en gång från Ryssland, trettio stycken år 4813, men inga ston af samma racer. Följden af detta croiserings-system var att år 18926 såldes på auktion vid Strömsholm 50 hästar för tillsammans något öfver 4000 rdr bko. Ingen konstant afvel kunde sålunda uppkomma. Det var just i ändamål att afbjelpa denna brist, som man införskref den engelska fullblodshästen, hvilken hela Europa erkänt såsom den bästa. Den renaste af de så kallade svenska racer, som ännu fanns qvar, den godswenska, af spanskt ursprung, har noggrannt bibehållits och stambeskällare deraf hafva städse funnits vid våra stuterier, äfvensom flere landtbeskällare af densamma årligen utgå till provinserna. Vid Ottenby utgöres en fjerdedel af hela stuteriet af denna race. Att deremot begära bibehållandet vid våra små stuterier al alla inom Sverige förr kända goda hästracer, vore en orimlighet. Tnalles underhällas der 80 moderston, och nära nog lika många racer skulle kunna uppräknas, som tidtals varit inom landet berömda. Ej heller lärer meningen med ett kronostuteri vara, att deraf göra ett menageri eller en profkarta på alla upptänkliga hästracer. Dess hufvudsyfte torde vara, att bland dem göra ett urval af. den eller de bästå, och sedan att med all lit uppdraga och kring landet sprida dessa, utan att förskingra dessa alltför knappa tillgångar under experimenterande med dem, man erkänt vara sämre. 1 Se eorefve Biörnstiernas Sveriges hästkultur).