Aftonbladet – 10 maj 1849, sida 3

för at! pjuta åsynen af sin fullbordade illgerning, mötte han den hemlighetsfulle mannen i blåa kappan... Nu är det gjordt! Jag är hämnad! Ha! utbrast den främmande, tryckte en börs med 500 dukater i handen på Stjernros, och försvann. Har prinsen djefvulen i sin sold... tänkte Stjernros... den främmandes ögon brunno, hans läppar flammade, och huru ursinnigt ljöd icke detta hal... Emellertid emottog Stjernros börsen, men förmådde icke med den wmuta historien att lemna äran af sin bragd åt någon annan. Herre Jesus... kungen är skjuten!, utropade Kaulbars, i detsamma Cariberg, som kommit in i löpgrafven för att tala med Megret, sprang fram. Då låg kungen mot bröstvärnet med hufvudet nedsjunket i kappan. Gå efter general Schwerin! befallde Kaulbars, men tig ! Denne kom på ögonblicket, och dessa tre, oskyldiga 1 mordet, nedtogo den liflösa. Deras smärta var obeskriflig. Löjtnant Carlberg skaffar en bår! befallde Kaulbars ytterligare. Men för Guds skull tyst med all klagan, att ej soldaterna få höra af dettal La picce est finie, allons souper!, utbrast Megret. Bårförrådet till de dödskjutnas bortförande var vid konungens brädhytta, dit Carlberg begaf sig, och mötte öfverstlöjtnanten grefve Posse, som frågade: är konungen skjuten ? Nej!, svarade Carlberg, det är en fortifikationsofficer. Under Carlbergs frånvaro tog Siquier al sig hatt och peruk, betäckte dermed konungens blodiga hufvud... Förrän generålissimus och befälet är samladt, sade han, får ej kungens död yppas. Så fort båren kom lades liket derpå, väl insvept i tvenne soldatkappor. Soldaterna lyftade den på sina axlar utan ringaste misstanka om förhållandet. De hade icke gått långt, innan de mötte Schultz, som äfven varit i trancheen. Kan kapten säga mig, hur vi säkrast komma fram till stora batteriet? frågade Carlberg. Net är ingen konst... Jag skall visa vägenn, svarade Schultz.