Aftonbladet – 10 maj 1849, sida 2

alltsedan den der invaliden Wargs kringsmygeri ... jag tror att det var fan sjelf, ty ingen menniska har sett honom sedan ... har en annan anda varit rådande än förr Afvenledes. har jag bemärkt full börs hos personer, som icke äga två styfver, ... Fortfar med dina iakttagelser, Broms, men tig föl alla ... hör du det! Min mun är sluten som grafven. Hvarför skall jag akta mig om söndag? Jag vet det icke ... En man i kompaniet har hör det al okänd person., Skulle jag akta mig för döden? Jag har sett tusenta al mina barn falla ... men vid mitt hjerta hvilar mir krona . det är: fäderneslandet! ... Gå, barn! Det äl hvilotid, då Gud gifver den; och tid att vaka ig.n, då han kallar., Om söndagen var vanligt, alt allt arbete hvilade i Carl: läger. . Han påminde sig, att i dag var första söndagen i ad: vent, och att evangelium handlade om Christi inridande Jerusalem. Men det låg en nattlig skugga öfver bans rena klara själ och sinne, som han sökte förskingra, innan har ville framträda att fira denna Herrans segerdag. MDenn: skugga härledde sig ifrån hvad Broms i sin ärlighet inbe rättat, och bröt fram i en smärtsam känsla; ty det va omöjligt för honom att icke förstå, hvarifrån slaget skull komma, om än den mördande handen icke höll mord vapnet. Ett ögonblick föll det honom in, att utnämna Carl Fre. drik till thronföljare ... Nej, hvartill ?) frågade han sig sjelf. Att uppväck: ett inbördes krig, som skall . kosta ynglingen både han hertigdöme och hans Nf. Jag har ej förmått styra dem huru skall han kunna ? Hans blick föll på pulpeten, i hvilken han inlagt de papper, Mörner gifvit honom. Han framtog och genom. läste dem. Sammangaddningen låg öppen. Initialerna til namnen voro nästan öfverallt utsatta, och, der de ej vorc det, kunde de lätteligen gissas ... Ett par gånger upplågade hans vrede, men han däm. bade den genast; Och kanhända derföre att, oaktadt han