Aftonbladet – 7 maj 1849, sida 2

TRIETTIOFEMTE KAPITLET. . Ursäkta, herr geheimeråd, att jag tagit mig friheten skicka bud efter er, men det är enligt er egen begäran, så snart någon kurir skulle anlända. Det har kommit en sådan från min svärfar, ... yttrade grefve Horn, i det han införde Dittmar i sitt kabinett. Nåå ...? herr greflven. Hans måjestät har åter behagat företaga en af sina vanliga tokroligheter. Han har kastat sig på sin häst, och, innan någon anat det ringaste derom, gjort ett besök i Lund. Läs sjelf,. Diltmar fäste. Det är då en sällsam förtjusning denne monark förstår alt utöfva på sinnena! Grefve Gyllenstjerna sjelf tycks fattad deraf ... Han talar med entusiasm om kungen! Det vore bedröfligt om han frånginge vår goda sak ... Det gör han aldrig! Men hvartill då denna af honom yttrade bön, att kungen ej måtte gå till Norrige, eller anförtro sig åt den äfventyrlige Görtz, hvilken som utländning aldrig kan fatta verklig kärlek för Sverige ...? Grefye Gyllenstjerna går på grafvens brädd ... han vill tillfredställa sitt samvete, för att sedan kunna två sina händer .. Härvid stannade samtalet. ... Jag förstår ej dessa obeslutsamma menniskor .-tänkte Dittmar på hemvägen, sedan han lemnat grefve Horn. Det är väl, att jag äger medel alt tvinga dem till handiing ..Långt bort på Norrmalm, i en af de branta gränder, som upp emot Johanms kyrka förbinda Malmskillnadsoch Drotininggatorna, bodde prosten Brenner, med hustru och en dotter. Förgäfves väntade denne prestman att erhålla hjelp och befordran, hvartill ban hade goda skäl, eftersom han var den, hvilken samma dag kalabaliken i Bender föreföll predikat för kun3 Carl, och troligen vid det tillfället måste utbyta konceptet mot pampen ... Han blef i början uppehållen med löften, och sedan uraktlåten. Dittmar, som icke gerna förlorade någon användbar person ur rigte, förhindrade i hemlighet hans befordran, en lemnade -honom på samma gång ett torftigt uppehälle, som han förskaffade sig en pålitlig medhållare. Och vid hvarje samtäl-med bonomspelade den listige på samma sträng: kungars nyckfullhet och otacksamhet mottrogne tjenare, hvilka för dem äro färdige att uppoffra lif och blod: