Aftonbladet – 7 maj 1849, sida 2

beten under vintern. (Forts. följer.) PROFESSOR S. LOVENS ÅTTONDE OCH SISTA FÖRELÄSNING. I den föregående hade prof. lemnat en framställning af den första perioden af djurrikets historia af den paleozoiska; närmast följer nu skildringen af Den sekundära perioden. Dess första uppträdande skedde med Triasformationen, bestående af lager af sandsten och musselkalk. I södra Tyskland och Frankrike gifvas mäktiga lager af den s.k. röda sandstenen; flera göthiska byggnader äro deraf uppförda, och i musselkalk träffas så stora lager af stensalt, att deraf ända till två millioner centner årligen hemtas i Tyskland. Den förgångna natur, hvaraf denna formation visar spår, liknade till ringa det den i stenkolsformationen. Af växtriket saknas bär Iepidodendron och Sigillaria; ormbunkarne, som den förra intogo ett så utmärkt rum, hafva här lemnat plats för Barrträden, churu ej de hos oss förekommande, utan de mera i södra länderna växande, och jemte dessa träffas Cycadeer. Det haf, hvari dessa organismer afsattes, saknade alla korallbankar, hvilka vi sett följa med från första början; deremot äro ännu qvar massor af stjelkar, sjöliljor samt af sjöstjernor. Af Encrinites moniliformis förekommer en sådan talrikhet, att den är bland det mest karakteristiska för denna period. Likaledes ser man musslor i en stor mängd af individer, men ej så mycket af arter, såsom af Avicula och Trigonia, hvilken sednare nu för första gången uppträder, för att sedermera allt mera i formrikhet utvecklas samt slutligen dö ut, på den enda art när, hvilken ännu finnes i de varmare hafven. Brachiopoderna, hvilka förut varit så öfvervägande, blifva nu mera underordnade. Cephalopoderna med de mångrummiga snäckorna, Orthoceratiterna 0. s. Vv., hafva dött ut, men Ammoniterna uppträda, för att allt vidare utvecklas och sedermera i sin ordning försvinna. Men mest utmärkande för denna period är tillvaron af de stora amfibier, hvilka här uppträda under gigantiska former. Dit hörer Mastodonsaurus, hvaraf man funnit cranium och ben. Det var en ofantlig ödla, till skapnaden närmast lik en groda, men med så sammansatt bildade tänder, att den äfven erhållit benämningen Labyrinthoden. På det härvarande zoologiska muscum finnes en skifva, der upphöjda aftryck äro synliga af fossila spår, bildade af ett djur, hvilket liknat Mastodonsaurus. Det har haft stora bakfölter men små framfötter. Djuret gick på den mjuka, leriga stranden, intryckande spår af de väldiga fötterna; solen brände jordlagret så att det remnade; sedermera sänktes det under vattnet, som derofvanpå bäddade ned ett nytt sedimentlager, hvilket fyllde remnorna och spåren. Och liksom Robinson Cruse af spår i sanden blef förvissad om en menniskas ankomst, så antyda spår af foglar att dessa luftandande väsenden nu funnos, ehuru Inga andra tecken deraf qvarstå. Det är i Norra Amerika man påträffat fossila spår af en gigantisk fogelart, hvilken troligen varit större än en struts, men ungefärligen af dennes daning, och påminnande om Nya Zelands fogelqvarlefvor, hvars utredande ännu sysselsätter forskarne. Vid denna period funnos sålunda kring vissa paIeozoiska lager endast låga stränder, der Barrträd och Cycadeer växte, der strutsartade fogelarter vankade omkring. der jättelika ödlor, krokodiler och sköldpaddor krälade, medan i hafvet rundtom lefde hajar och ammoniter samt massor af musslor liksom bildande vidsträckta bankar. Det klimat, som då herrskade, var ungefär detsamma som under stenkolsformationen, mycket varmt och fuktigt. Härpå följde Juraperioden, hvilken i jordens och djurrikets historia intager ett vigtigt rum. Sitt namn har den erhållit af Jurabergen, der deras utmärkta tydliga beskaffenhet längst ådragit sig naturforskarnes uppmärksamhet. I England kallas den Oolithformaticnen, emedan den består af oolith, små kornlika delar, sammansatta af en massa polythalamiska infusorier. Denna bildformation är utbredd öfver nästan hela gamla verlden. I Sverige, der af de 9:ne närmast föregående formationerna intet spår finnes, lemna stenkolsoch lerlagren vid Höganäs samt sandstenenvid Hör i Skåne prof på denna geologiska bildning. Det var på detta Jurahafs branta stränder, i det ymniga slammet, som massor af organiska varelser nedbäddades; vi se t. ex. huruledes i den bekanta Solenhofers lithografiska sten dylika qvarlemningar hopats. Den allmänna karakteren af den natur, som under denna period lefde, bestämdes hufvudsakligen bland växterne ej mera af Ormbunkarne. Dessa hade numera vikit undan och lemnat plats för barrträd af Araucaniernas likhet, des. k. Cycadeerna. Nu förekomma dessa växter i det tropiska Asien, på Goda Hoppsudden och Madagaskar samt i Amerika och qvarstå helt isolerade med gåtlika former, i sitt yttre påminnande cm palmernas bildningar, men med kottar lika barrträdens. Här uppträdde också vingade lägre djur, man -har nemligen bland hafvets öfriga förstenade qvarlefyor funnit förstenade sländor; fast land måste sålunda ej hafva varit långt aflägset, då man nemligen känner grunden för och förloppet vid de stora sträcktåg, som stundom från fasta landet företagas af dessa insekter. Koraller bildade under denna tid vidsträckta bankar; ty ännu i dag kan man i Tyskland följa deras förekomst längst de bergssträckningar, hvilka bilda otvetydiga märken efter Jurahafvets stränder. Bland dessa bankar är det som man så ymnigt anträffar de liljeartade stråldjuren; af hvilka dessutom sjöstjernor och sjöborrar nu börja erhålla en större utveckling. Bland musselqvarlefvorna märker man i synnerhet sl. Trigonia i hundradetals arter, och såsom karakteristisk uppträder en ostronlik mussla (Gryphea).. Bland de djurarter, som här nått sin mr pesren re NURSVESTEENE REPA SUTARE