Aftonbladet – 3 maj 1849, sida 3

Arosins uppsåt att taga det afdaga, hvarefter den okända qvinnan cmottagit barnet och, emot af Arosin erlagde 30 rdr banko, förklarat sig villig att i hemlighet begrafva den döda kroppen, finnes vara vederlagd genom icke allenast ofvanbemälda vittnes, pigan Borgströms intygande, att, enligt hvad hon med fullkomlig visshet kunnat iakttaga, ingen annan person än pigan Johansson vid de af henne tvenne gånger gjorda besök, ifrågavarande dag intill dess Arosin slutligen ifrån qvarteret bortgått till staden, hos Arosin i hans rum innevarit, samt de flere i samma hus boende, jemväl på vittnesed hörde personers sammanstämmande förklaring, att någon qvinna med det af Arosin uppgifna utseende icke meranämnde dag varit inom huset synlig eller derifrån begifvit sig bort genom någon af de utgångar, som der af kommande och gående begagnas, utan äfven den tvetalan, som ligger Arosin till last i så måtto, att utom hans först gjorda ocn sedermera återkallade lögnaktiga uppgifter, att barnet ännu lefvande blifvit, jemte kläderna och barnets enligt Arosins sista förmälan af honom sönderrifna dopsedel, lemnadt i den okända qvinnans vård, och att Arosin. enligt hvad barnmorskan Sofia Albertina Philp på vittnesed intygat, redan före jultiden sistlidet år, och således långt innan han, efter sin egen utsago, vidtalat den omförmälda qvinnan, fått en bondhustru, som skolat emottaga barnet, Arosin, dels i afs. på den ifrågavarande qvinnans klädedrägt,förmält henne haft ömsom mörk schal och röd schalett och ömsom röd schal och mörk schalet, dels angående sin bekantskap med henne föregifvit först att hon varit en för honom alldeles okänd person, och derefter, att han förut lärt känna henne under den tid han varit kypare uti grosshandlanden Cederlunds lagerkällare, dels rörande det af pigan Borgström i byrålädan påträffade föremål, hvilket Arosin till en början föregifvit hafva varit en af honom inköpt rulle läder, dels i fråga om det af Arosin i Borgströms näryaro fällde yttrande, jag glömde något, jag går i sådana tankar så rätt som det är glömmer jag mig sjelf., hvilket Arosin försökt förklara så, att han funnit sig hafva glömt efterfråga den förrberörda qvinnans namn, derefter så, att han sedan det var för sent sångrat, att han ej gjort en sådan efterfrågan, hvilken utsago han vidhällit, oaktadt gjord uppmärksam derpå att enär barnet enligt hans egen utsago icke blifvit af honom bortlemnadt innan nämnde yttrande af honom fälldes, det då icke ännu varit för sent att söka ifrågavarande upplysning, samt slutligen så, att han, med kännedom om Borgströms nyfikenhet, fruktat att hon kunde hafva efterforskat och i byrålådan varseblifvit det i rocken insvepta barnet, dertill kommer, att Arosin, sedan han blifvit med barnet lemnad ensam, tillreglat dörren till sitt rum, och när pigan Johansson den sednare gången infann sig hos honom och genom klappande på dörren sökte inkomma, ej förrän efter fem minuters förlopp henne i rummet inlåtit, genom hvilket allt, jemte hvad mera under ransakningen förekommit, uppenbart är, att Arosin icke om barnets emottagande anmodat någon qvinna, som icke heller vid det uppgifna tillfället i Arosins qvarter sig uppehållit, och att han följaktligen, då Jehansson vidtialades att barnet till honom saflemna, cj kan hafva haft annan afsigt än att barnet hemligen undanrödia; likväl och som, änskönt efterlysnirg i allmänna tidningarne och Rikets samtlige kyrkor, med utsatt belöning af 200 rdr bko för den, som kunde om det försvunna barnet lemna upplysning, samt anställda undersökningar såväl bär i staden, som ute å egendomen Lyngsta, något spår efter barnets kropp ej kunnat upptäckas och följaktligen full visshet om detsammas död icke är för handen, alltså finner rätten, i förmågo af 47:de kapitlet 352:a Rättegångsbalken, Arosin ej vara med full bevisning förvunnen att hafva afdagatagit oftanämnde gossebarn August Maurits,i följd hvaraf rätten pröfvar skäligt öfverlemna saken till framtiden då den kan uppenbar varda, hvaremot och enär, enligt 4:de punkten i kel. brefvet d. 22 Mars 1803, endast öfverdomaren tillkommer att, i fråga om cn tilltalads hållande i fängsligt förvar till bekännelse, målet till K. Maj:t i underdånighet referera och dess nådiga yttranden afvakta, kämnersrätten anser sig icke kunna till någon pröfning upptoga det af allmänna åklagaren, stadsfiskalen de Berg i sådant afseende framställda yrkande; finnande rätten vid sådan sakens utgång någon vidare ersättning ej kunna de i målet hörde vittnen tillerkännas, än att båtsmannen Stark och hans hustru, hvilka äro boende mer än 3 mil från staden ega att jemlikt kgk kungörelsen den 20 Nov. 48435, hos vederbörande göra anmälan om utbekommande af resekostnadsersättning, beräknad för en häst hvardera samt dagtraktamente af 16 sk. bko för hvarje dag de i och för resan samt vistandet vid domstolen måst sig utom sitt hemvist uppehålla. Detta mål är då nu slutadt i första instansen! Man kan nästan antaga, att samma stora intresse, som allmänheten visade vid dess början, följt det till sitt slut. Hvad som genom den första handläggningen i poliskammaren möjligen försummades har domstolens ordförande, hr Weser, sökt godtgöra genom den största noggrannhet och en ovanlig skicklighet vid ransakningen inför kämnersrätten. Hvar och en, som öfvervarit förhandlingarne i detta mål, bär med sig en känsla af belåtenhet öfver lagens samvetsgranna tillämpning i den minsta smäåsak, Det är, till följe deraf, att Sverige räknar flere sådana domare som hr Weser, som bristen på juryinrättning för brottmål blir mindre kännbar, oaktadt dess afbjelpande dock alltid är önskvärdt. — Vid den sednast hållna ransakningen i Löfvenmarks mål hölls hufvudsakligen förhör angående den förut omnämnda Tillmans barn. Löfvenmark hade äfven angående detta barn först uppgifvit, det hon inköpt det på barnhuset för 50 rdr banko, hvarföre hon fått emottaga af barnets moder 235 rdr rgs såsom skänk; och sedermera att det varit inackorderadt på landet, samt slutligen att det dött här i staden och blifvit begrafyet i Clara kyrkogård. Dödgräfvaren Tidholm upplyste, att han vid ett tillfälle af Löfvenmark mottagit ett litet barn, inlagdt i en ask, som L. uppgifvit vara dödfödt; hvilket således, enligt L. förut aflagda berättelse, skulle hafva varit Janssons gossebarn. Då målet i dag påropades, var ej Löfvepmark tillstädes, hvarföre målet uppsköts 8 dagar, då L. skulle till poliskammaren upphemtas. a a mA a TT a re rn nr SG An ana ET