Aftonbladet – 3 maj 1849, sida 3

vasingen, inföll Cronstedt, att han idag fick göra sig till, framför alla andral Åh nej! Deri hade legat någon ursäkt för honom. Mitt öde var afgjordt långt förut ... Du vet, att jag i går aftons måste rida bort, och ej återkom förrän i dag middagstiden, då jag genast möttes af historien om en af hans majestäts vanliga dumdristigheter, i hvilka han nu äfven söker inviga hertigen, som är lika klokt, som att ladda en karbin med skott åt en 24-punding. Och orolig blef jag... Bernhards öfvervigt i inflytande blef mig tydlig. Jag sökte arfprinsen ... han fanns ej. Jag var en af de första i salen ... Dörrn till kungens inre rum öppnas, hertigen kommer ut, med Bernhard under armen ... Mekaniskt lade jag handen på sabeln, då jag likväl lyckligtvis, 1 samma ögonblick, erinrade mig hvar jag var ... Jag ville gå ... Stjernros, Stjernros, hör Stjernros! skallade det, som nöd varit å färde ... Jag miste stanna, och minst för tionde gången afhöra den fördömda historien, med dess för den afskyvärde Bernhard smickrande häntydningar ... Ser Stjernros, jag var på väg att drunkna, hans majestät kastade sig efter mig i vattnet, och Bernhard räddade oss ... Liksom det hade varit någon konst att skjuta fram ett bräde ...! Men nu kommer det bästa! Hans beforaran till major. Han ... som legat här i två år, och gjort ingenting, är jemgod med mig! Jag har varit i oupphörlig tjenst, och är äldre än han. Det kliade i näfven att ge den nybakade majoren en örfil. Under tiden kom prinsen in ... jag stod, som på glödande kol... han vinkade åt mig. Jag följde honom till ett annat rum ... Jag beklagar er, Stjernros! ert hopp är förloradt! ... sade han ... Ett inre tvång ingaf mig svaret: Jag tackar ers durchlaucht, som varit så nådig och talt för mig, just då min rival utfört ett herkuliskt storverk! ... Jag förlåter er edra otillbörliga misstankar ... svarade han ... Ni hade knappt ridit bort i går, innan jag och min gemål erinrade konungen om er, och edra förtjenster. Derpå svarade konungen: det är en braf karl; det gör mig ondt om honom; han ser så svårmodig ut!. .. Vi ville då ej säga mera, utan låta konungen sjelf få fundera ... I morgons kom han öfver till Oss, och i detsamma han hade helsat, frågade han: Vet ma soeur, om det händt Stjernros något olyckligt? ... Ja, tyvärr! något, som kanhända lägger honom i grafven. ..svarade min gemål ..-. Hvad då? ... Han älskar ... Min svåger rodnade något, sade likväl: Inte tycker jag braf vara att mina officerare befatta sig med den saken; men är ingen annan hjelp, så