Aftonbladet – 3 maj 1849, sida 3

något mulnade vid anblicken af Stjernros, hvilken nu som bäst flög mellan damernas händer ..-. Inte vill jag han! ropade Regina ..-. Inte vill jag han! sade Elisabeth ... Händelsevis var kungen hennes granne, och emottog honom ar hennes händer. Möjligt är, att kungens förtrytelse skärpte rösten, möjligt att det blott var en inbillning af Stjernros, men Carl fattade i honom och slungade honom med vårdslöshet ur ringen under ett häftigt: Inte vill jag han! Stjernros kände all bloden stocka sig kring hjertat ... Han blef dödsblek, sprang till en skänk, störtade i sig ett glas vin, och lemnade salen. Endast tvänne hade märkt bans öfverspänning: arfprinsen, och öfversten, baron Cronstedt. Denne, hans intime vän, gick genast efter honom, och fann honom vandrande fram och tillbaka på gården. Kom, Stjernros!, sade han, här går det icke an att du är! Inte få vi officerare just vara ömma för kylan, men ... Ack, oroa dig inte! jag är glödande het. Följ mig, vi gå upp på milt rum! Kom. Cronstedt fick honom omsider att följa sig. Du vet, Sljernros, huru ogerna jag intränger mig i andras hemligheter, men denna gång får göra undantag... Jag känner din kärlek för Elisabeth Örnstedt; nog måtte likväl något annat äfven hafva förefallit, som väcker din vrede ? Du har rätt!) svarade han, efter elt djupt andetag Du har rätt! Det är så. Men om äfven denna konung, detta jernhufvud med hjerta af is, missbilligat min kärlek, kunde han haft skonsamhet med den, som delat alla hans öden, alla hans faror, men ... det är glömdt, jag är bortkastad. Carl är rik, om han så kan slösa med vänner ! Men hvad har då händt? Arfprinsen af Hessen, som ej är så fullkomlig som hans sväger, såg min kärlek med deltagande ,.. Han sökte afråda ... Men afråda från kärlek ...? Alla råd voro fåfänga ... Han lofvade mig då att tala vid kungen, och åtminstone förmå honom befalla Örnstedt att uppskjuta bröllopet. Prinsessan ville understödja denna plan af all sin förmåga ... För ett ögonblick blossade hoppet till i mitt bjerta ... du förundrade dig öfver mitt glada lynne i går .. det var verkan af detta kepp. Och så kom djefvu:2n ech knuffade fram den der pojk