Aftonbladet – 30 april 1849, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Målet angående Barnmorskan Löfvenmark. Löfvenmark bekänner. Vid förhörets början i dag, upplästes en af Löfvenmark till poliskammaren inlemnad skrift, så lydande: Till Kongl. Öfyerståthållareembetet för polisärender. I anledning; af.:de svåra anklagelser, som mot mig förekommit, ,.Jöch sedan jag nu blifvit förd till besinning, finner jag mig, under djup ånger öfver mitt obetänksamma och brottsliga handlingssätt, af samvetet uppmanad att afgilva en sannisgsenlig bekännelse i det hufvudsakliga som ligger mig till last, samt förklarar mig villig alt utan förbebåll, och så vidt jag i min svaghet förmår, muntligen redogöra för de serskilda omständigheterna. — Min ödmjuka bekännelse innefattas i följande trenne punkter: 4) Några dagar efter det Christina: Jansson, som hos mig bodde med tvenne af henne framfödda barn, gossen Anders Herman och flickan Christina Lovisa, hade hos hr komminister Delin i min närvaro utbekommit de till barnens inlösande å barnhuset af fadren skickade 300 rdr rgs, emottog jag af Christina Jansson denna summa, under löfte att försöka få barnen intagne å barnhuset mot 400 rdr rgs för hvardera, hvilket jag föregaf skulle kunna gå för sig, då fråga var om tvillingar. Jag lät derpå min piga taga barnen och följa mig ut, men gick — icke till barnhuset, utan till en vid Tullportsgatan å norr boende qvinna vid namn Maria Christina Åbrandt, som mot en viss öfverenskommen betalning tog barnen i sin vård. Derefter återvände jag hem; och sedan jag för Jansson föreburit, att barnen blifvit å barnhuset emottagna för 200 rdr Trgs tillsammans, lemnade jag henne de öfriga 400 rdr s. m. Icke långt derefter dog gossen Anders Herman hos Åbrandt, hvarpå jag hemtade liket till min bostad och der höll det i hemlighet förvaradt, till dess flickan Christina Lovisa, som under tiden hade tagits i vård af vagnmakarehustrun Rosengren vid Edsbacka, men sedermera såsom sjuk blifvit till den hos mig då ännu qvarboende modren äterlemnad, äfvenledes dog. Vid flickans jordfästning i S:t Clara lätjag i samma graf nedsätta gossens uti en ask inlagda lik, under föregifvande att det var ett dödfödt barn. Ett annat gossebarn, som blifvit vårdadt af enkan Schoultz och hos henne dött, blef under Anders Hermans namn begrafvet i Jacobs församling. 2) I Januari 4848 emottog jag af en ogift qvinna från landsorten ett af henne i Stockholm framfödt gossebarn vid namn Wilhelm. Modren, som sedan återreste till hemorten, lemnade på en gång i betalning för gossens vård 400 rdr rgs, och ansåg jag mig kunna med fördel åtaga mig vårdandet af honom, emedan han efter all sannolikhet icke kunde länge lefva. Han dog ock verkligen den 24 derpå följande April af inflammation i hkjernan, såsom en af hr doktor Abelin utfärdad läkareattest bestyrker. På det att modren icke skulle kunna återfordra något af den erlagda summan, förteg jag för henne tills vidare gossens död. Emellertid kom jag i något ärende till Barnhuset och fick der händelsevis se amman Österbergs barn Gustaf Johan, hvilken jag fann hafva någon likhet med Wilhelm. När derefter Wilhelms moster en gång begärde att få se sin systerson, föll jag genast på den tanken, att Gustaf Joban kunde förevisas henne. Jag talade derföre vid amman Österberg att hon en dag skulle komma till mig med sin gosse, och anmodade Wilhelms mo