Aftonbladet – 30 april 1849, sida 3

ster att .vid samma tillfälle infinna sig hos mig. Den sistnämnda uteblef dock, och frågade sedan icke efter systersoneh förrän i Oktober, då hon skulle resa hem till sina föräldrar. Jag sade henne då, att gossen nyligen hade dött. Wilhelms lik, som uti Oktober månad begrafdes i S:t Clara, hade jag hela tiden haft förvaradt i en källare. 53) Åt en hustru, boende vid: Regeringsgatan, hade jag i vård lemnat ett gossebarn vid namn Axel hvars moder, som var ifrån landsorten, bodde hos mig då. barnet föddes. Hustrun, som egde att för barnets vård af mig fordra 6 rdr rgs, hvilka jag åter skulie. utbekomma vid barnhuset, ville, då jag begärde att få taga med mig gossen till barnmönstringen, icke lemna honom utan att sjelf följa med. Stött häröfver, gick jag till: en i David Bagares backe boende hustru, som hade i sin vård en gosse vid namn Carl, hvilken jag af henne lånade, för att vid barnhuset uppvisa i Axels ställe. Sedan jag på detta sätt erhållit 6 rdr för Axels räkning, lemnade jag dem till hustrun vid Regeringsgatan och tog ifrån henne gossen, hvilken jag derefter anförtrodde åt en i-Sollentuna boende skomakarehustru, hvilken ännu eger barnet i sin värd. Sedan jag nu genom bekännelsen lättat mitt samvete, önskar jag ingenting lifligare än att med det snaraste blifva lagligen dömd och straffad; hoppandes dock få tillgodonjuta så skonsam behandling, som rättvisan kan medgifva. Stockholm den 530 April 1849. Charlotta Löfvenmark. Löfvenmark var under uppläsandet häraf, såsom det syntes, mycket rörd och ångerfull, samt gret emellanåt. Tillfrågad hvar hon gjorde af Janssons ena barn, Anders Herman, vid det tillfälle då Rosengren i bondqvarteret mottog det andra, Christina Lovisa, svarade hon: att det ena af barnen, som vid tillfället skulle föreställa Anders Herman, varit lånt af en piga, emedan den verklige Anders Herman då redan varit död, men att Löfvenmark icke velat omtala detta för modren; och åberopade hon, såsom stöd för sin utsago härutinnan, den i hennes skriftliga hekännelse omtalade qvinspersonen Maria Christina Åbrandt, och hvilken tills i dag Var uppkallad till förhöret. . Åbrandt uppgaf, att hon, enligt Löfvenmarks berättelse, mottagit Janssons båda barn i December 1847, men att gossen dött 45 dagar derefter. Flickan hade hon endast haft. i 3 veckor, då Löfvenmark återtagit henne. Löfvenmarks bror, som är murare, hördes också angående Löfvenmarks uppgift, det han alltid afflyttat då något fruntimmer önskat hyra det rum, han vanligen bebodde, samt att han under Januari och Februari månader 1848 äfvenledes bott annorstädes. Brodern vitsordade nämnde utsago och sade, att han endast tidtals bodde hos systern, då hon hade något rum ledigt. Härefter förklarade sig polismästaren böra nämna hvad han enskildt fått sig bekant, nemligen att en m:ll Tillman framfödt ett barn, hvilket hon lemnat till en porcellainsarbetare vid namn Spångberg, hvilken sednare skulle anskaffa någon vårdarinna till barnet. Detta hade han äfven gjort och Jemnat det till Löfvenmark; men barnet hade sedan dött, utan att man visste när och på hvad sätt. Löfvenmark svarade härpå, att barnet verkligen hade dött af sjukdom; men att hon efter dess död icke haft något dermed -att skaffa, utan hade en kongl. sekreter W. ombesörjt begrafning, m. m. — Gevaldigern Jäderin fick befallning att närmare taga reda härpå tills i morgon, hyartill målet ånyo uppSköts. —————————