Aftonbladet – 30 april 1849, sida 3

(Införes på begäran.) Då professor Eberstein sistl. Påsk, efter 3:ne nånaders hvila, åter uppträdde för V. Karups ch Houfs församlingar, helsade han från preikstolen sina åhörare sålunda: Ren natten flytt — si — dagen randas åter, den tredje dagens morgonsol går opp, och grafvens port den Starke sjelf upplåter, omstrålad af odödlighetens hopp; en Engel, skickad ned ifrån det höga, i snöhvit drägt i grafvens port jag ser, som torkar tåren bort ur Sorgens öga, och hviskar: ingen död skall vara mer. Han är uppstånden, som på korset dödde, och der sin sista suck ifrån sig gaf, och lik ett menlöst offerlamb der blödde, Han är uppstånden åter ur sin graf; Ett ljus har uppgått öfver lifvets öden och detta hjerta känner sig så lugnt; hvar är pu sorgen, lidandet och döden? Jag ser alltsammans frän en högre punkt. Jag går till Jesu graf — der skall jag lära, att lidandet till slut sin seger har, och att det korset blir en christens ära, som han i Jesu spår så tåligt bar; att verldens många bittra oförrätter, all sorg, all motgång och allt lidande är ingenting, om jag allt detta sätter emot en salig, glad uppståndelse. Det blir så ljust på grafvens andra sida, der strålar lifvet nu i högre glans, der skall den redlige ej orätt lida, der skall han krönas med sin segerkrans. Låt honom här förföljas och förtryckas, lik den Korsfäste, som uppstånden är, låt svekets ränker, ondskans planer lyckas, och hämnden fira sina segrar här; skall jag väl derför låta modet falla ? Nej — Jesus har ju bortom grafvens rand i dag en fristad öppnat för oss alla uti odödlighetens sälla land. Deröfver gläds jag — glädjens ock deröfver J alle, som med mig till grafven gån, att ingen bland oss frukta mer behöfver, att ju en gång få uppstå derifrån; ty Jesus är uppståndelsen och lifvet, och den som tror på Honom ibland oss, Han löftet fick, af Segervinnarn gifvet, att jast han dör, skall han dock ej förgås! Han går ej bort att multna och försvinna, af oförrätter, qval och sorger tärd; nej — han går bort, upprättelse att vinna i vedergällningens och glädjens verld. Pris vare dig, o Jesu! för det hoppet, för detta himmelskt ljufva, sköna hopp, att när till slut jag väl fulländat loppet, skall anden flyga till Din himmel opp. I himlens namn, o Fader, Son och Ande! jag ber: Upptänd det hoppet i hvart bröst! Till den uppståndne Frälsarns ära blande sig med min stämma nu hvar tacksam röst!