Aftonbladet – 26 april 1849, sida 2

Er t— EE ——— ————— Lr ror ——L— —NXKX-rzaseveesseoseseeStjernros gjorde stora ögon... Ni har rätt. Men hvem är han då?n Det vet jag inte; men om jag ock visste det, så är det icke min hemlighet... Alltså! bringar man honom i kungens onåd, så gör man honom dermed ingen annan skada, än att det tillämnade giftermålet ej blir af. Men ännu ett ord, innan ni går! Jag har hört, att Carl XII hyser den fasta tron, att kulan är gjuten för sin man... Om nu äfven en kula vore gjuten för hans bröst? Stjernros blef blek som döden. pHvad säger ni? O, Gud, måtte den kula aldrig gjutas, som skulle träffa Carls hjeltebjerta! Han är tidehvarfvets, icke allenast störste konung, utan ädlaste menniska. Och måtte den hand, som. .. Regina såg på honom. Bäste Stjernros! hvarifrån denna paniska fruktan? ... Jag menade ju blott möjligheten af kungens död! Jag vet icke hvarifrån ... svarade han med en ansträngning, en matthet, lik den, som folktron diktar hos dem, hvilka äro citerade af ett mäktigt trolleri... Jag vet icke, men äfven den minsta anspelning härpå uppfyller mig med en oförklarlig fasa. O, måtte det vara mig förunnadt, att aldrig se denna olyckliga dag! Regina runkade på hufvudet ... vÄfven jag önskar detsamma, likväl... Stjernros! om en sådan händelse möjligtvis skulle inträffa... hvad har ni då beslutit om Sveriges öde? Tårar började åter fukta hennes kinder. Stjernros! ni känner mitt olyckliga öde, ni vet att jag ej älskar arfpriasen; men ni måtte väl aldrig tro mig nog äreförgäten, att ej vara hans vän! Skulle ni, om det missödet, vi nämnt; drabbade Sverige, ej helst på dess tron se Fredrik, en man, som i hög grad förenar hjeltens och statsmannens egenskaper? Ty hvad betyder att Uirika kallas drottning, han vore ju i sjelfva verket landets herre, under hvars milda spira vi snart skulle återvinna vår fordna makt och våra oss frånröfvade egendomar. Om hertigen af Holstein bör väl ieke kunna bli fråga, detta vekliga barn, i hvars hand det bättre passade att sälta synålen och strumpstickan, än spiran och svärdet, hvars hufvud är så fullproppadt med begrepp om ärftliga kungliga egenskaper, att det i hans ögon vore ett lika stort brott för undersåten att betvifia dem,som för katholiken att icke tro påfvens ofelbarhet. Stjernros såg dyster och tankfull ut... ,Har prinsen talat med er härom ?