ta!erna,. Tre dagar sednare har det dock yckats kollegan att komma öfver ett engelskt tad, hvarur ett utdrag göres af den berykade ankan. Nu hör det till historien, att afigten med Posttidningens qvasi-polemik skulle sara att bevisa att den icke sjelf tillagt ordet tysk framför konung eller furste i originaet. Det ser derföre misstänkt ut, att P. T. ftrycker ur det engelska bladet hela den icke mtvistade delen af tidningsankan, men just lutar sitt citat der det rätteligen borde börja, vemligen vid de för furstarnes undanrödjande itfästade belöningar; slutet af citatet lyder nremligen så här: Therefore, we offer the folowing sums of money: For destroying the Emperor of Austria 30,000 guilders, ete. — HIvarföre just sluta här, der det egentliga beviset skulle finnas? Månne kanske Journal les Debats, liksom den roat sig att i sin anka itsätta summorna i francs, då engelska bladet har holländska gyllen, äfven funnit för godt utt inflicka det af P. T. med stor fetstil citerade ordet allemand uti strofen: de tout autre prince ou duc allemand? I sådant fall är Pp. T. oskyldig till förfalskningen af det riksvigtiga dokumentet, och har blott råkat ut för ett Jätt ursäktligt misstag, då hon begått oförsigtigheten att ur Pariserblad som ankomma med paketposten från Förenta Staternav, referera hvad som passerar inom pressen i NewYork! — Posttidningens beriktigande att hennes polemik icke hör till fetstilsklausulen bör ej heller förbigås; vi medgifva gerna att den ir för mager för att räknas dit. — Professorn i Tiden börjar numera visa en oblid fysionomi då han skall orda om händelserna i Ungern; man ser tydligt att han finner sig generad öfver det fiasco hans tidning gjort, genom sina befängda framställninsar om den österrikiska armåens segrar och framgångar. Under flera månaders tid har professorn oupphörligt gronderat öfver Aftonbladets referering öfver krigshändelserna i Unsern, ulan alt sjelf ega reda på hvad som derstädes passerat; nu först, när Tidens dikter om österrikarnes öfverlägsenhet blifv: alltför uppenbara att längre kunna vidhållas försöker professorn att retirera med bibehållen krigsära; han medgifver nu att berättelser om österrikarnes framträngande till Debreczin var en fabel, men klandrar likväl på samm: gång att icke äfven Aftonbladet meddelat den samma, då den stått i Posttidningen och Af tonposten, hvilka tidningar nu synas utgör: professorns färskaste utländska källor. Til tröst för det lidna nederlaget hakar sig m Tiden fast dervid, att Windisch-Grätz ickt ännu blifvit afsatt, ehuru Aftonbladet berätta att fråga uppstått derom; men äfven dervid ha professorn den afgjorda oturen att hans auto: ritet Posttidningen, som likväl varit bra se och ofullständig uti sina notiser från Ungern likväl nu med fetstilsrubrik förkunnar Win disch-Grätz återkallande.