NETA KAS EEE ee ——— DE SAMMANSVURNE, ELLER MORD ocu KRÖNING.) ROMAN AF CARL VON ZEIPEL ;Visst älskar och värderar jag Bernhard, men derföre är ej sagdt, att kungen skall sc med mina ögon. Hvad äro hans förtjenster mot edra? Konungen måste föredra er framför honom. Tala ni vid kungen, jag vidtalar prinsen. Det vore bra besynnerligt om våra gemensamma bemödanden ej skulle lyckas. Och jag vågar mitt lif på, att den qvinna, som ni räcker er hand, ej länge skall neka er sin kärlek! Alltsedan jag återsåg Elisabeth, utbrast han, har jag 1 hemlighet närt detta hopp, och endast önskat, att en annans mun först skulle uttala det.... Regina hade nu gifvit tanken lif... Han tryckte en häftig kyss på hennes hand. Och ni tror det verkeligen, Regina! Ni tror på möjligbeten, att vinna hennes hand och hjerta? Jag är öfvertygad derom. För att vinna kungen på er sida, behöfver ni blott... Är det sannt att han inlåter sig i tal med, och frågar det sämre folket, såsom underoflicerare och dylikt, om hvad som händer och sker ?V Kungen talar vid alla, hög och låg, lika vänligt. Då behöfver ni blott utvälja en sådan personage, och säga honom hvad pi vill att han skall säga kungen -.-t. ex. att Bernhard varit lierad med Horn och några andra af 1713 års riksdagsmän, och antagit deras idter.n Stjernros spratt till, men satt sedan en lång stund tyst och hegrundande..-. Då vore ju den unge mannens lycka för alltid tillintetgjord! yttrade han omsider liksom medvestlöst. IHvilken ändå aldrig kan vinnas i fälll inföll Regina. Hon bytte om ton och fortfor vekt, nästan ömt: ,Tror ni mig om, att vilja dens olycka, som jag älskar så högt, fastän utan hopp?... Hör, men et ig tystlåtenhet! Ian ni föreställa er, att den förståndige general Örnstedt skulle ge sin dotter åt en Iycksriddare, utan börd och förmögenhet, om han ej kände hans härkomst ?n a ) 8 ÅA. Be 2-6, 8-—143, 15—17. 20—94, 27—299, 31-—54, 37—A0, 49, 424—46, 48-—350, 52. 55. 56, BR, 59, 62, GA, 67, 20. 73, 75, 76, 79—081, 83, 86, 89, 92 och 93.