Aftonbladet – 19 april 1849, sida 2

botimiösistss———R—— (Insändt.) Några ord om försäljning af Gifter. Det förljudes, att vårt sundhetskollegium, sedan det nu bekommit en ny chef och snart har att vänta en eller par nya ledamöter, bland annat skall vara betänkt på en reglering af handeln med gifter; och en sådan är sannerligen af behofv:t högst påkallad. Kommer nu i ordningen att veta, huru densamma utföres! Tvenne förslager skola vara å bane: det ena gående ut på att ytterligare inskränka apothekarnes försäljningsrätt för dylika artiklar: men utan någon inskränkning uti, någon kontroll öfver deras försäljning af andra personer; det andra alldeles motsatt, gående ut på att draga all rättighet till handel med giftiga saker från samtliga de andra yrkena och förbehålla den åt apothekarne. Båda dessa förslager äro lika ensidiga, lika skadliga och — pråktiskt lika omöjliga. Detta påstående skola vi bevisa. Redan enligt nu gällande lag är det nästan alldeles omöjligt att få köpa arsenik (hvit arsenik); endast glasbruksegare och några få fabrikanter (af målarefärger) kunna erhålla sådan, sedan de först anmält sig hos vissa embetsverk, uppgifvit beloppet och löst skriftligt tillstånd. Men hvartill tjena alla dessa omvägar annat än att förskaffa några embetsverk några sportler? Eller är mani någon mån säkrare att förekomma missbruk på detta sätt, än om t. ex. konsumenten ålades lemna åt försäljaren sitt skriftliga, om man så vill äfven bevittnade, qvitto på varans emottagande? Icke ens sportlerna blifva stora; ty säljaren har lika stor fördel som köparen deraf, att tillståndsbeviset gäller för lång tid; och det är ej så lätt för tredje man att bedöma den på beviset bekomna qvantiteten. Läkaren får endast för medicinskt behof, alltså till högst obetydliga qvantiteter, förskrifva denna vara, och specielt är det honom förbjudet alt förskrifva den för utödande af råttor och ohyra. Men just till detta ändamål behöfves den verkligen ganska ofta; och något tredje lagligt sätt för dess åtkomst gifves ej. Följderna af en så ensidig och sträng lag borde hafva varit synnerligen lätt att förutse; ty det är äfven mer än väl kändt, hurusom handeln med denna vara med all flit och med god vinst bedrifves af allehanda sämre folk, i hvårs hand den är ojemförligt farligare än om den yore, under billiga kontroller, tillåten för bättre, stadigvarande personer, som kände varans egenskaper och förstode att behjerta sakens vigt. Enahanda är förhållandet med fosfor, som likväl är en så allmänt brukad artikel, och vid hvars omsältning derföre den stränga författningen platt intet efterlefves. Att en stor mängd ytterst giftiga milarefärger i alla tider försålts i kryddbodar och al andra personer, som om dem haft liten eller ingen kännedom, under det att man å apotheken ej vågat bandla med dem, är också noggrannt kändt; och skälet härtill ligger ej blott i lagens nyss öfverklagade ensidiga stränghet, utan ock deruti, att mar vid lagens nedskrifvande tyckes ej hafva tänkt sig någon annan än apothekarne såsom försäljare afgiftiga saker. Men nu gifves det många ganska giftiga saker hvilka platt icke begagnas i medicinen, men hbafv: :en ganska stor förbrukning i konster och näringar