Aftonbladet – 19 april 1849, sida 2

sådan vandalism? När skogarne i hufvudstadens granskap hinna blifva utrotade, och vedpriset derigenom stiger så högt, att hufvudstadens innevånare erfara ett ännu mera känbart lidande än hittills, så blir man väl i alla fall tvungen att taga bort importtullen för den finska veden, sedan man haft tillräcklig! lång tid att öfvertyga sig, att de ganska höga premierna för hitförsel af Norrlandsved icke varit tillräckliga för att skapa en större trafik från det hållet; och det enda under tider vunna resultatet är då, att trakterna rundi omkring hufvudstaden hunnit beröfvas en a sina dyrbaraste prydnader. Men ännu i ett annat afseende visar sig der höga vedtullen skadlig, och lemnar bidrag til den allmänna erfarenheten om det otjenliga a allt dylikt konstladt förmynderskap för indu: strien. Uti den trakt af Stockholms län, som kallas Södertörn, ligga ett par socknar, Sorund: och Grödinge, hvilka till en stor del bestå a skog, och der folket sedan en längre tid till baka vant sig vid den industrien, att använd: denna skog till större och mindre timmer, så som bjelkar och sparrar. Ingen kan säga at dessa skogar skötas och vårdas med något full ständigt system; men ett märkligt exempel p skogens tacksamhet och nytta, när dermed ick allt för illa misshushållas, är att dessa sock nar, eller egentligen Sorunda socken ensamt kunnat i många år förse hufvudstaden met större delen af dess behof af byggnadstim mer, och på samma gång lemna folket der städes tillfälle till en binäring, hvarpå des existens och bergning till en betydlig del be ror. Man har alla dagar tillfälle att se, hvilk; qvantiteter af bygnadsmaterialier derifrån in komma landvägen genom de södra tullarna ocl torgföras. Skulle nu emellertid genom de; dryga tullens fortfarande på finsk ved prise på denna vara uppdrifvas högre, än hvad de varit under de föregående åren, så är det far: värdt, att en stör:e del af skogen i Södertör! skulle offras för den hastigare och beqvämart vinsten af vedhuggning, och allmogen derstä des vore sedan beröfvad ett af sina vigtigast bergningsmedel. Borttages deremot tullen på ved, så att priset derpå ånyo kan falla genon tillförsel från de ymniga finska skogarne til fördel för Stockholmsboen, och frestelse til skogförödelse i hufvudstadens granskap i ocl med detsamma aftager, så är det sannolikt, at en större fortfarande tillgång på byggnadsma terialier derigenom kan beredas från de trak ter, der ymnig skog ännu finnes i behåll. Från hvilken synpunkt detta ämne betrak tas, är det således lätt att inse oklokheten a den beskattning, som under de sednare åre varit lagd på vedimporten; och vi skulle tri att detta är en omständighet, som förtjena uppmärksammas icke blott af konsumentern i hufvudstaden, utan äfven af regeringen, sam att vedprisernas förhållande i närvararande ögon blick lemnar en giltig anledning att taga den na sak i betraktande.