Aftonbladet – 19 april 1849, sida 2

Hddl Vadl dil Hal UC dl Sd pdldgllgt UIKLAUG HUN denna. Posttidningens korrespondensartiklar från Paris i Mars och April förlidet år, hvilka utskickades i serskilda bihang med Aftonbladet till landsorten, voro, såsom man minnes, nära nog af samma skrot och korn. mr RADON OM VEDPRISERNA. Ibland omständigheter, som icke underlåta att på ett materielt sätt gifva sig tillkänna, är det denna vinters serdeles höga vedpriser, som ännu några veckor utan tvifvel kommer att fortfara, så länge en del af sjökommunikationen till Stockholm ännu icke är öppen. Tretton riksdaler för en famn granved, 14 a 15 för tall, samt öfver 20 rdr för björkved äro priser, som icke erhållits på flere år tillförene, vid denna tiden. För Stockholmsboerne är det en interessant fråga, huru mycket dessa priser fram på sommaren skola falla. Man kan i detta hänseende väl taga för afgjordt, att den goda profit, som säljarne göra för närvarande, skall till en viss grad uppmuntra till starkare konkurrens; likväl bör man icke deraf hoppas för mycket, och detta af flera skäl. Ett är, att vedhandeln med hufvudstaden på de sednare åren mera än förr bedrifvits såsom ett serskildt yrke af personer, som upphandlat denna vara å landet på förhand och infört den till hamnarne, samt äro till större delen i besittning af de fartyg, som för detta ändamål finnas att tillgå, eller vedskutor och galeaser; och desse handlande äro naturligtvis så intresserade att hålla priset uppe, att de aldrig föra in mera ved på en gång, än som har frisk afsättning. Norrlänningar och smålänningar hafva för långt till Stockholm, för att kunna hitföra stora qvantiteter, så länge icke spekulationen i dessa orter faller på den tankan, att dertill använda mycket större fartyg än för närvarande, som således äfven kunna föra betydligt större qvantiteter, i förhållandet till transportkostnaden. Hvad finska vedskeppare beträffar, så afskräcktes de sistlidne höst genom karantänen att hitkomma. Detta hinder existerar väl icke för ögonblicket för Finland ; men man har i allt fall gjort allt möjligt för att jaga denna handel härifrån, genom den orimliga tullen på finsk ved, som nu ägt rum några år, och hvarigenom regering och ständer visat serdeles omsorg att lägga beskattning på de fattige, genom att fördyra en af dei vårt nordiska klimat nödvändigaste artiklar. Det är icke skälatt här undantaga regeringen, emedan den har rättighet att nedsätta eller upphäfva tullafgifter i de fall der den finner sådana för höga eller rent af otjenliga: och i intet fall kunde regeringens melilankomst i detta afseende vara mera påkallad, än för tullen å ved. Smör och kött höra äfven till nödvändighetsvaror, och detär utan tvilvel grymt emot den obemedlade handtverkaren och arbetaren, att införseln deraf skall vara belagd med så hög tull Likväl är det en möjlighet, för den som icke kan bestå sig smör och kött, att i stället lifnära sig med strömming, sill, samt bröd och potatis, 0. s. v. Men emot kölden : boningarna linnes ingen annan hjelp än ved eller kol; likasom den fattiga sömmerskan eller handtverksgesällen, som behöfver arbet: långt inpå aftonen, för att förtjena silt uppe: hälle, icke kan finna något billigare upplysningsämne än sitt talgljus. Hvarje beskattningsåtgärd, som fördyrar priset på värme och ljus för de obemedlade, d. v. s. på ved och talg, bevittnar derföre de mest abderitiska och barbariska statsmannaåsigter. Men förhållandet vi sar sig ännu oklokare då man besinnar, hurt mycket vedhandeln med Finland tjenat att befordra varubyten och afsättning från Stockholm till detta grannrike, och att en mängd små handtverksoch fabriksartiklar, hvilkas införande på den vanliga handelsvägen är svårligen fördyradt genom den Finska handelstaxan, kunde af vedskeppare medföras till egen förbrukning, eller såsom kommission för enskilde. Man kan således utan misstag mnästar säga, alt åsättandet af hög tull på finsk ved talg och smör, m. m., är en handling i den ryska politikens interesse, om ock icke det sanna: ty Ryssland har, som man känner, i många år sträfvat att isolera sig ifrån sina grannar. Och till hvilkas förmån länder väl denns höga taxa? Till vinst för ett antal skogsegare, hufvudsakligen inom en krets af en dagsresas afstånd från hufvudstaden, hvilka genom det artificiellt stegrade vedpriset blifva Trestade att förstöra sina skogar, och med detsamma försämra egendomarna för framtiden både till deras värde och fruktbarhet, då det är en bekant sak att kala nejder lida mera brist på regn, än skogbevuxna trakter. Det har på den sista mansåldern blifvit en ordentlig industri alt inköpa egendomar i bufvudstadens granskap eller i sådana trakter med hvilka sjökommunikation exislerar, just i ändamål alt få nedhugga skogen, och sedan återsälja samma egendom, hvarvid det ofta Ivekats att erhålla nära lika mycket derför Ulibaka i det försämrade skicket, sedan hälften eller två tredjedelar deraf blifvit inbergad i kontanter blott ge. nom försäljning af ved från den uthuggna sko. gen. Flere Personer hafva helt och hållet eg. nat sig åt dessa spekulationer; och man kän ner i synnerhet en man, så verksam I dettz 2