Aftonbladet – 17 april 1849, sida 2

Slutligen berömmes allt befälet och manskapet för sitt förhållande, allt ifrån expeditionens början. De flesta af dem, som med lifvet undkommit, Käfva liksom chefen förlo-t rat allt; ty folkets räddning hade gjort all tanka på något annat omöjligt. FRANKRIKE. Tidningar från Lyon offentliggöra en dagordre af den 29 Mars, hvari chefen för en militärisk division kungör, att på marskalk Bugeauds befallning alla tidningar förbjudas inom soldaternas kaserner; särskildt nämnas le Republicain och le Peuple Souverain, såsom sådana, hvilka militären alldeles icke får läsa. Undantag göras visserligen för officerarne, dock med vilkor att de för sin lektyr utvälja sådana tidningar, som verka för ordningens sakp, och icke tillåta sig några missbruk, såsom att lemna sina tidningar till läsning af soliaterna. Chambolle, som i 42 år varit den egentliga ledaren af tidningen Siecle och betraktad såsom Odilon Barrots högra hand, har afsagt sig all förbindelse med samma tidning på grund af oenigheter med Perr, som under de sednaste åren varit den ansvariga redaktören. I sammanhang härmed förtjenar äfven nämnas, att Ferdinand Barrot utgått ur tidningens direktion. Bergets valmanisfest innehålles, utom de i går nämnda socialistiska principerna, äfven några andra yrkanden, som förtjena att omnämnas, t. ex. följande: ingen president; den verkställande maktens återkallelighet och subordination under den lagstiftande: enhet i makt, men flerhet i befattningar (unit de pouvoir, distinction de fonctionsj. Omkring 300 af de engelsmän, som skola besvara fransmännens bekanta vänskapsbesök i London, hade redan d. 5 April ankommit till Paris med nordbanan. Då engelsmännen landstego på Frankrikes jord, helsades de af en talrik skara med ropet: lefve engelsmännen ! hvarpå desse svarade: lefve republiken! lefve fransmännen! Ankomna till Paris fördes engelsmännen på ett förekommande sätt till de åt dem bestämda hoteller. Dagen derefter afgick en engelsk deputation, anförd af Nind, till inrikesministern för att aflägga ticksägelse för det välvilliga bemötande, som de engelska gästerna rönt af Frankrikes styrelse. Hr Nind förklarade derjemte att detta besök åsyftade att för franska folket uttrycka engelsmännens lifliga önskan att mer och mer se tilltaga de känslor af hjertlighet, hvilka snart skola skingra de gamla fördomar, som alltför länge existerat mellan nationer, som aldrig behöfde tälla om annat än att gå främst på den europeiska bildningens bana. Inrikesministern besvarade detta tal på engelska, uttryckande likaledes sin l1fliga önskan att dagligen få se allt mer och mer tillväxa de sympatier mellan Frankrike och England, hvilka äro af så stor vigt för de begge nationernas interessen och för civilisationens framsteg. TYSKLAND. Krigsteatern i Ungern. Guvernören i Wien har den 7 offentliggjort följande bulletin: Den 33 armebulletinen. Fältmarskalken furst Windisch-Grätz hade blifvit underrättad om att betydande stridskrafter af insurgenterna koncentrerade sig mellan Gyöngyös och MHåtvan, och i anledning deraf gifvit fältmarskalklöjtnant grefye Schlick uppdrag att företaga rekognoscering åt detta håll. — I följd deraf hade general Schlick den 2 dennes uppbrutit från Håtvan till Hort, men fann insurgenternas makt sig så öfverlägsen, att han föredrog att vid Gödöllö intaga en fast ställning, till dess vidare förstärkningar ankommo. Vid detta återtåg erhöll kapten v. Kalchberg af Prochaska infanteriet befallning att förstöra bron vid Håtvan. Kapten v. Kalchberg utförde denna förstöring med sitt tappra kompani med stor uthållighet, under den häftigaste artillerioch musköteld, och uppehöll fienden med sådant eftertryck, att kårens reträtt blott obetydligt kunde oroas af densamma. Fältmarskalken beordrade fältmarskalklöjtnant Chovices division till för stärkning mot Gödöllö, och meddelade banen befallning att täga efter med första armåkåren och underhålla förbindelse med grefve Schlicks kår. Fursten, öfverkommendanten, begaf sig sjelf till armöen och tog sitt högqvarter den 3 dennes i Gödöllö och den 4 i Assöd. Då första arm. kåren under banens befäl, i följd af denna order, gjorde en flankmarsch, blef densamma vid Tapio-Bicske anfallen af insurgenterna. Generalmajor Rastic öfvergick hastigt till offensiven, angrep den påträngande öfverlägsna fienden med bajonetten och kastade honom tillbaka, vid hvilket tillfälle insurgenterna förlorade 42 kanoner, af hvilka 4 voro anspända och genast fördes i säkerbet, men de 8 öfriga förnaglades. Vi gjorde ännu flera (än 422?) fångar, dock beklaga äfven vi förlusten af den tappre majoren, baron Riedesel och ryttmästar Gyurkowies af Bandemial-hussarerna. — Den 5 företog fältmarskalken ett anfall på den vid Håtvan posterade fienden, vid hvilket tillfälle en division Cicalart-uhlaner och 3 esqvadroner Kresschevauxlegers med sällsynt bravur anföllo fyra divisioner fiendtliga hussarer, och med den ringa förlusten af 2 döda och 40 sårade tillkämpade sig ett glänsande resultat. (Hvaruti detta glänsande resultat bestod omnämnes ej med ett ord; rapporten torde således här blott tillåtit sig en förgyllande fras.) Sextio döda hussarer, hvaribland tvenne officerare, betäckte valplatsen; dessutom hade insurgenterna 40 sårade och förlorade 32 fångar, hvaribland en officer. Wien den 7 April 4849. Militäroch civilguvernör friherre v. Welden, fällttygmästare.n Fästningen Komorns belägring. Efter ett Wienerblad meddela vi följande beskrifning öfver denna fästning, hvars besättning hittills så käckt afslagit alla de kejserligas anfall: Komorn blef sistliden sommar fullständigt iståndsatt och försedd med 260 kanoner, samt ammunition och förråder af alla slag för ett helt år. Den