Aftonbladet – 17 april 1849, sida 2

stalter gjordes att varpa ut linieskeppet. Der-in under uppblåste vinden allt mera, och fregat-ls: ten, som rapporterade sig ur stånd att uthållala striden, var äfven så skadad i tacklet, att denlr icke kunde ens gå till segels. Från linieskeppet sändes en läkare, och 17 man till hbjelpli vid fregattens varpning. n Nu var det middag. Endast en kanon påln södra batteriet hade man lyckats demontera. lv Parlamentärflagg hissades derföre, och löjtnantlo Ulrich sändes i land med en skrifvelse tillln högste befälhafvaren, angående kanonadens upp-p börande. (Härefter öfverensstämmer rapporten nästanb i allt med de redan meddelade underrättel-li serna, angående skjutningens upphörande kl.iP 1.) KL 4 emottogs det svar, att man icke ls! ämnade låta krigsskeppen draga sig tillbaka,t: och att om danska befälhafvaren ville beskjutalh den öppna staden, vore detta en vandalism, fi som måste falla honom till last. g Under tiden hade Gefion varpat utåt; menjlå som det blåste friskt, gick det långsamt. Li-lg nieskeppet låg så, att det med bredsidornalti kunde hota batterierna och med akterkano-!f nerna staden, med vinden tvärs om bagbord,g så att det, om man med uppoffring af fregattenif skulle fört skeppet ut ur elden, kunde sättala segel, skyndsamt lätta bagbords svåra ankarelli och släppa varpankarne, samt medelst kryss Ik ning arbeta sig ut. Man skulle skrida till ut-Td förandet af denna plan, då omkring kl. Y, 5In e. m. elden från södra batteriet åter började la med glödande kulor, och man såg artilleriln uppköra på en hög. förskansad backe ofvanförlt batteriet: li Nu besköt linieskeppet från styrbordssidan n batteriet och artilleriet, samt från aktern sta-lo den, under det att seglen tillsattes; men hnapptid hade skeppet börjat få fart, förrän en bäftigs granateld öppnades från land och inom några minuter var det löpande godset till stora mersseglet så förstördt, att seglet kom back, så att skeppet icke längre kunde styras bidevind ochf dref allt mer och mer in på land, der det kom att stå fast. A Ännu innan linieskeppet kom på grund,ls strök Gefion, sin flagga, och rapport komjd Ifrån kapten Meyer, att han nödgats göra detta,ld emedan allt försvar var omöjligt och han fick f lallt mera folk dödadt och såradt. b En half timma sedan skeppet kommit på s grund och då allt hopp att få det flott vari försvunnet, då numer hvarje skott från landjk träffade: granater i tacklet och glödande kulor!n i skråfvet: då mycket folk dödades och såra-b des och man inberättade, att eld under storH och fock-röstena samt på tre andra ställen å styrbordssida, utbrutit, som erfordrade tilll släckning allt arbetsfört manskap samt kaptenen q I sjelf eftersett uppgiftens rigtighet, samman-is ikallade han det högre befälet, kaptenlöjtnan-In iterne C. Krieger och Marstrand, samt prem.höjtn. Wedel-Jarlsberg, för att höra deras me; ning. De voro samtligen af den, att hvarjel, hopp om att berga skeppet måste uppgifvas,lp samt, att det blott var en ändamålslös upp-lIn offring af menniskolif att fortsätta striden,i hvarföre man borde gifva sig; och derpår, sä-lt ger han, då jag ej kunde annat än dela denna mening, gaf jag den sorgliga befallningen att) stryka flagganr. i Strax derpå upphörde skjutningen från land.lä Då gafs befallning att öppna portarna för attif låta skeppet fyllas med vatten och att kastalr krutet öfverbord; allt manskapet sattes tilll! tryckpumpen, sprutorna och vattenlangning för att släcka elden öfverallt. Allt detta varl, i god gång och man trodde att elden skullels I(kunna dämpas, då kl. half 7 en båt utkom ls med befallning från den högste befälhafvaren il Eckernföhrde, hertigen af Saxen-Coburg-Gotha, att skeppets chef genast skulle komma i land ! och manskapet så fort som möjligt. Då den t sände officeren förklarade, att det ej var nog,ls om en annan officer afsändes (hvilket Paludan ifrågasatte, emedan han trodde sin närvaro om bord nödig för eldens släckning) utan att ordren måste åtlydas, gick, såsom i rapporten säges af Paludan, jag den tunga sista gången från mina käcka officerare, mitt manskap och! det fartyg jag varit stolt öfver att hafva kom-lr menderat, sedan ordres blifvit gifna till kapi-a tenlöjtnant Krieger (som ännu ansåg elden vara möjlig att släcka) att draga försorg om man-S skapets landsättning,, : Då Paludan kom i land, emottogs han i vagn 1 af en hertigens adjutant, som förde honom tilllc hertigen; denne fordrade hans sabel, hvilken hane likväl dagen derefter lät återsända till honom, I hvarpå kapt. fördes till hotellet, med befallning att ej gå ut. Kl. omkring 8 hördes skjutning, åter börja. Man sade, att det var efter Ge-l; fion, hvars kapten ej ännu kommit i land;la men skotten upphörde snart, då i hast en mängd lt skott hördes på en gång och en stark explo-ll sion. Det var nu tydligt för mig, säges ill rapporten, att detta var Christian den VIID som sprang i luften och min enda bön tilll Gud var då, att förlusten af menniskolil måttelg vara ringan. s Att så ej var har olyckligtvis sedan visat! sig. Kaptenlöjtnanterne Krieger och Marstrand, kaptenen vid armeen Hohlenberg, underläkaren ib Ibsen, kadetten Braöm, månadslöjtnanten Boie,, m. m. underofficerare och mycket manskaplr hafva funnit döden ombord, andre skadats oeh!b dödats, sedan de lemnat fartyget, af de aflos-)h sade kanoner och stycken af yraket, hvilka äfven vållat stor öddeläggelse bland den mängd som från stranden åskådade tilldragelsen. Derefter säges i rapporten: den utmärkts käcke löjtnant Wedel, som varit i land medjid mig, men gått åter ombord för att biträda vidb folkets bergning, kom till skeppets sida, men då han såg att det brann häftigt upp ur för-!, luckan, skyndade han att få folk medi sin båt,l) då skeppet flög i luften. Hans raska sinnes-lö närvaro ingaf honom enda medlet till sin rädd-t ning: han sprang i sjön, dykade under vattnet, li a uandeå allt cam Iti S ne Lam unn dulada 2tan