Aftonbladet – 17 april 1849, sida 2

1 utsatta vid utfall, genom deras manskaps desertfon. Öfverlöpare infunno sig hos oss och meddelade un derrättelser om tillståndet i staden, som för de fredliga innebyggarne är förtvifladt. Branden hade jagat dem ur deras bostäder och tvungit dem taga sin tflykt i fästningens kassematter, och i landsbyn Iska. En stor del af besättningen beherrskades af upprorsstiftarnes terrorism och hindrades blott med våld från att återvända till de kejserliges fanor. Efter. förberedande åtgärder lät general Simunich alla kolonnerna sätta sig i rörelse för att trängre insluta Komorn. Brigaden Sossay ryckte fram i 3 kolonner. Den första gick öfver Waag, nedåt flodens venstra strand, besatte Puztia-Rava, som fienden lemnade, och framryckte till skogen vid Apati, som besattes af jägare, emot hvilka fienden riktade sin eld från förskansningarne på ön Apati och från skansen JM 8 i palatinlinien, likasom de äfven invecklades i strid med fiendens tiraljörer på norra sidan af ön Apati. Den andra afdelningen gick långs utefter Waags högra strand. Den tredje afdelningen, förd af general Sossay sjelf, gick från Nemes-Oems vid venstra Donaustranden fram till en liten skog, 1000 steg från palatinlinien. Ett batteri ridande artilleri besköt med haubitser den befästade ön och skansen MJ 5. Hela linien var oafbrutet i elden från kl. 10 till 4, utan att vika. Brigaden Weigl, som hittills varit uppställd bakom Zsitva, framryckte likaledes i tre afdelningar mot brohufvudet vid Waag, medan en ströfkår under öfverstelöjtnant Crenneuille bildade reserven. Den första afdelningen gick mot Varsölbre, som fienden stack i brand, den andra mot det befästade tegelbränneriet, hvarest båda afdelningarne fattade posto vid venstra Waagstranden i grafven framför Waag-brohufvudet, samt underhöll i flera timmar en liflig eld. Den 3:dje afdelningen gick långs venstra Donaustranden till Lisza, mot kruttornet, som blef skjutet i brand af våra raketer, och vände sig derefter mot venstra spetsen af brohufvudet. Arfven här varade elden i 6 timmar och besvarades kraftigt af fästningens grofva artilleri. Medan Komorn således omgafs af en fortsalt anfallslinea på den vestliga, nordliga och östliga sidan, besköto batterierna på Sandberget och ofvanför Uj-Szong såväl palatinlinien som fästningen och brohufvudet vid Donau, med 42 grofva kanoner. Emot aftonen var ändamålet med detta anfall.vunnet. Fienden arbetade ifrigt på en bro från fästningen till brohufvudet vid Donau, för att i nödfall kunna utrymma detta; men hade blott nått till hälften af Donaus bredd. Om natten blefvo fyra 24-pundiga kanoner uppförde i skansen JM 8 för att forcera brohufvudet och att kunna beskjuta fästningen med glödgade kulor, en förpostlinea skulle hindra all förbindelse, och sätta oss i stånd att begagna den oordning, som vår eld kunde åstadkomma i fästningen, för att företaga en storm. Under loppet af den 4 April hafva ännu 42 svåra kanoner och 2 sextiopundiga mörsare med ammunition blifvit utskeppade vid Nemes-Oers. Af den ifver, som lifvar alla våra trupper, och den verksamhet, som isynnerhet ingeniörerna och vårt tappra artilleri under general Dietrichs ledning visa, kan man så mycket mer vänta ett hjeltemodigt anfall, som de kämpa för ära och rätt mot skurkar, som blott slåss för att rädda sina lif. Denna artikel, som är författad af en österrikisk militär vid belägringsarmeen, ehuru fullkomligt hållen i en partisk anda från österrikisk synpunkt, visar dock hvilket kraftigt motstånd de kejserliga trupperna rönt på denna punkt. Underrättelserna gå dock blott till den 1 April och brefskrifvaren har således ej kunnat berätta om det nederlag, som belägringsarmåen den 4 och 5 lidit vid en misslyckad stormning. ITALIEN. Romerska regeringen har beslutit att alla de olika skattkammarobligationer, som nu äro i omlopp, skola utbytas mot statsobligationer utan renta, och förordnat att af det nypräglade klingande myntet, som är underhaltigt, icke behöfver mottagas mer än 5 scudi på en gång. Äfven har republiken förordnat, att det gamla forum romanum skall fullkomligt uppgräfvas; kostnaden härför är beräknad till 16,800 scudi. Franska och engelska sändebuden i Neapel, de Rayneval och Temple, hafva återkommit dit, från Sicilien. Såsom förut är näwndt, hade de begifvit sig till Palermo för att söka förmå sicilianska regeringen till antagande af de fredsvilkor, konungen af Neapel hade erbjudit Sicilien, nemligen att ön skulle återgå under Ferdinands välde och få sin konstitution af 1812, likväl med betydliga modifikationer i absolutistisk anda. Ankomna till Palermo läto sändebuden genom sina respektive makters amiraler, Baudin och Parker, öfverlemna till sicilianska regeringen en not, hvari de på det enträgnaste anbefallde antagande af konung Ferdinands ultimatum. Utrikesministern framlade noten för parlamentet, som i hemlig session och efter en lång diskussion beslöt att icke efterkomma uppmaningen. Sändebuden begärde då en konferens med utrikesministern, och denna hölls i hela ministerkonseljens närvaro. Konferensen räckte tre timmar, och både Rayneval och Temple bemödade sig derunder eftertryckligt att visa, huru Sicihens eget interesse fordrade eftergift. Sicilianerne deremot erinrade dem, att deras regeringar genom sicilianska flaggans erkännande, genom de trägna uppmaningarne till konungaval och genom det indirekta understödet med krigsförnödenheter, på det uppenbaraste sätt befordrat Sicilianernes sak, och att uppmaningarne till eftergift stode i rak strid mot det föregående förfarandet. Konferensen slöts dermed, att ministerrådet förkastade konungens ultimatum. g— CLARA ATA TIIR and th VA