Aftonbladet – 14 april 1849, sida 2

———— m——r————— — AA in en sådan mans hjerta. Men, ers durchlaucht, kommer ej Dittmar hit ?) Det tror jag ej. Få se ändå, om ej hans tycke för Bernhard lockar honom. Skada annars! Regine! du har varit länge hos Dittmer; har du aldrig upptäckt hvarför han så högt älsker Bernhard ? Nej, det har varit mig omöjligt! Ej heller har jag vågat något spioneri: han hämnas förskräckligt, den mannen, och fruktan skulle försegla den pratsjukaste qvinnas läppar. Det gifs ingen, som kommer i hans grannskap, hvilken ej räds för honom som för en orm. Kan det vare hans son? ,Jag skulle tro det, om Bernhard ej blifvit uppfostrad af Örnstedt ... Men betänk, nådigste herre, olja och vatten skulle förr kunna blandas, än den konungske ÖOrnstedt och den mot kungen så fiendtlige Dittmar skulle kunna tjena hvarann. Känner du denne Bernhards tänkesätt?, Prinsen vidrörde med denna fråga en sträng i Reginas hjerta, som klingade . smärtsamt ... Hon hvarken ville eller vågade tala om Bernhard; hon fruktade att darrningen af hennes röst skulle förråda hennes hemliga kärlek. . Hans tänkesätt känner jag inte, men jag fruktar att Örnstedt skulle kunna bringa honom på konungens sida. Prinsen syntes eftertänksam. Jag vill slå vadt, sade han slutligen, att det är derföre Bernhard aldrig får vare i kungens eller Ornstedts grannskap, uten promt skickes ifrån dem, så hastig, så oförberedt, som af en magiker, eller ... den engelen, som fattede profeten Habekuck vid håret och bortförde honom. Du skall få se, Regine, det blir intet giftermål, af så länge kungen ... han hviskade ... så länge kungen... lefver. Vid dessa ord kände Regina hvarje blodsdroppa tändas i sina ådror ... Hvilket nytt hopp vaknade ej i hennes hjerta! Kungen är ej död ännu -huru lätt kunna ej tvänne hjertan söndras .-blott tid! Rummets skymning och prinsons omisstänksamhet voro de sköldar som räddade Regina. Dem förutan hade skälet till hennes förändrade utseende varit upptäckt. Men allt giek lyckligt, och följden blef att hon,-så fort som möjligt med skicklighet ske kunde, afbröt ett mellan-fyra-ögon, som var henne odrägligt, för att få öfverlemna sig åt sitt hopp, sina fantasier, sina planer, att åt sig eröfra Bernhard. (Forts.)