Aftonbladet – 14 april 1849, sida 2

HVAD ÄR NU ATT GÖRA I REFORMFRÅGAN? Af en framställning i gårdagens Afionblad har läsaren redan inhemtat vår tanka om den politiska fysionomi, som svenska representationen skulle erhålla enligt regermgens nu på bordet hvilande reformförslag. Den enkla sifferuppställning, som vi sökt hemta ifrån de i bvarje fall sannolikaste förhållanden och från jemförelse med erfarenheten om såväl vår egen nuvarande, som andra länders representationer, synes helt och hållet skingra de förhoppningar, som författaren af brochyren: Tankar om det hvilande förslaget till ombildning af svenska nationalrepresentationen etc. gjort sig på ett liberalt resultat af den för öfrigt sällsamt tillkrånglade mekanism, som förslaget tillskapar; och man kan svårligen komma till annan slutsats, än att icke allenast den första kammaren komme att stå såsom ett hinder emot den utveckling som tiden fordrar och som icke kan åstadkommas med annat än den demokratiska principens biträde, utan äfven riksförsamlingen i det hela, genom det byråkratiska elementets sannolika öfvervigt vid omröstningarna om anslagen, i sjelfva verket komme att reducera sig till en beskattningsmachin, kanhända långt mera pressande och inom kort tid förhatligare för nationen, än de nuvarande riksdagarna. En sådan reform skulle då blott bidraga att på en gång förvärra och förlänga detsamma onda som man nu vill hafva afskaffadt, emedan det konservativa partiet efter förslagets antagande alltid hade att framskjuta den förevändningen emot fordringarna på en ytterligare och mera rationel reform, att det nya systemet åtminstone måtte få tid att försöka sig, och att nyhetsbegäret icke måtte tillåtas oroa landet med en ytterligare agitation, sedan man med så mycken ansträngning hade lyckats att få bort den gan.la ståndsförfattningen. Finnes väl någon som är nog oerfaren att icke inse, att detta och dylika talesätt skulle framhållas emot alla vidare fordringar på en ny omstöpning af författningen, om förslaget en gång väl kunde genomdrifvas? Det är också icke Aftonbladet ensamt, icke heller blott några af de demokratiska åsigternas organer, som tyckas hafva funnit att de slutsatser, som den nyssnämnde brochyrens förf. dragit från de statistiska tabellerna öfver valberättigade af olika klasser, icke komma at! slå in i verkligheten. En annan fastän indi rekt anledning till samma förmodan lemna: ifrån sjelfva den sidan, der man för öfrigt träf. far förslagets ifrigaste anhängare; och vi kunne icke underlåta att taga fasta på ett yttrande hvilket förekommer oss såsom ett bland de vigtigaste erkännanden, som hittills blifvi gjorda i detta hänseende. Detta yttrande står att läsa i Aftonposter för i onsdags i början af en artikel kallad yHvar står reformfrågan?, och Iyder sålunda Det första som torde böra märkas är, at naf tabeller är i den frågan föga, ålminstons föga tillförlitligt att hemta, just af det skä nn