Aftonbladet – 12 april 1849, sida 3

till styrko för den mot honom gjorda angifvelse, att hafva söndagen den 19 Mars på eftermiddagen dels inne å källaren Äplet nedtagit och, med kännedom om dess innehåll, sönderrifvit en der uppslagen af öfverståthållareembetet samma dag utfärdad kungörelse i och för ordningens återställande i hufvudstaden, dels ock sednare på aftonen uppträdt bland de i Storkyrkobrinken samlade upproriska folkhoparne och med trots bemött den der uppställda militär styrka, utan, hvad kungörelsen beträffar, det fast bellre på grund af hvad studeranden Sjöberger på vittnesed intygat, måste antagas, att Gnospelius, såsom han uppgifvit, varit okunnig om det af honom sönderrifna papperets innehåll, anser kämnersrätten Gnospelius icke kunna till ansvar i målet fällas. Beträffande förre allmänna arbetsfången Christoffer Kanberg och dervid till en början Kanbergs emot vittnena kamreraren Möller, guldsmeden Folcker och förre trädgårdsmästaren Behne framställde jäfsanmärkningar mot de tvenne förstnämnde att de voro hans angifvare och mot Behne att han hyste ovänskap, bitterhet och agg till Kanberg samt .dessutom icke på sju eller åtta år begått Herrans Nattvard, så då Möllers och Folckers åtgärd i afseende å Kanberg endast inskränkt sig dertill, att de, sedan Kanberg blifvit å bar gerning anträffad, medtagit honom till polisvaktkontoret och der anmält det af Kanberg sedermera hufvudsakligen erkända brottsliga förfarande, samt Kanberg icke styrkt några så beskaffade förhållanden, som kunna emot Behne utgöra laga jäf; finner kämnersrätten skäligt att de anmärkta jäfven ogilla. Och alldenstund Kanberg inför rätten frivilligt erkänt, hvad dessutom af flere vittnen och öfrige omständigheter bestyrkes, eller att han dels tidigt lördagseftermiddagen den 48 sistlidne Mars uti nedre förstugan till ett i kongl. teaterhuset vid den s. k. hästtrappan beläget allmänt näringsställe anslagit en af honom författad proklamation, innehållande uppmaning till arbetsklassen att samma eftermiddag samlas på Brunkebergstorg, dels ock påföljde måndagsafton i hörnet af Malmskillnadsgatan och Brunnsgränden nedrifvit en af öfverståthållare-embetet utfärdad kungörelse angående vissa till ordningens vidmakthållande gifne föreskrifter; fördenskull och ehuru Kanberg förnekat att så dant skett i brottslig afsigt, eller att han ens ägt kännedom om den nyssnämnde kungörelsens innehåll, samt rörande anledningen till proklamationens författande och uppslående — sedan han dock först uppgifvit att detta endast skett af ett infall — slutligen förklarat att han dermed haft ett allvarligt syfte, grundande sig på hans kännedom om de arbetande klassernas betryckta samhällsställning samt ett deraf hos honom väckt begär att egna en patriotisk verksamhet till undanrödjande af missgynnande förhållanden, som egde rum för arbetsfolket i allmänhet och för de vid kongl. teatern anställde i synnerhet, för hvilket ändamål han offentliggjort den åtalade proklamationen blott och bart iden oskyldiga tanka, att vid den häraf föranledda sammankomsten vänligen råda arbetarne att taga inträde uti det s. k. reformsällskapet, som på lördagen skulle samlas i De la Croivs hus vid Brunkebergstorg, och hvars verksamhet Kanberg visste äfven skulle afse arbetsklassens gagn och bästa; likväl, och emedan icke allenast denna Kanbergs förklaring, i betraktande af Kanbergs vanfräjd såsom varande sakfälld en gång för förskingring af anförtrodt gods, tvenne gånger för stöld och trenne gånger för förfalskningsbrott, är i sig sjelf högst osannolik, utan äfven på vittnesed hörde pigan Grip, vaktmästarne vid kongl. teatern Samuelsson, Rosengren och Johansson samt regisseuren Kjellberg intygat att Kanberg, när han kort efter proklamasionens uppsättande anträffades och derom tillfrågades, nekat för all kännedom om densammas tillkomst, hvilket utvisar att Kanberg sjelf insett det brotsliga i sin gerning, dels trädgärdsmästaren Behne, jemväl edeligen hörd, upplyst, hurusom Kanberg redan fredagen d. 47 Mars omtalat att anslag funnos i staden af innehåll, att femtusen mecborgare skulle påföljande dags afton sam las på Brunkeberg, hvarförutan det af Behne omvittnade samtal emellan honom och Kanberg antyder att denne icke varit okunnig om att de förväntade proklamationerna afsett lugnets störande i hufvudstaden; ty och som, genom desse nu omnämnde förhållanden, sammanställde med Kanbergs tvätalan inför rätten, angående orsaken till proklamationens uppslående, Kanbergs brottsliga uppsåt i berörde hänseende måste anses tillräckligt ådagalagt; alltså, och då, i fråga om den ofvannämnda kungörelsen, något afseende så mycket mindre kan hafvas å Kanbergs ursäkt att han ej kännt dess innehåll, som Kanberg, enligt guldsmeden Folckers vittnesmål, läst på kungörelsen innan han nedref den, samt efter hvad så väl Folcker, som kamreraren Möller intygat, genast då han blef beträdd med nedrifvandet, sökt taga flykten, i följd hvaraf detta Kanbergs till-. tag än ytterligare stämplar hans afsigt, att söka främja oroligheterna, pröfvar kämnersrätten, utan afseende å Kanbergs hemställan om auditören De Marås behörighet att i målet föra talan, med stöd af 6 kap. 2 och 61 kap. 2 S Missg.balken, Kanberg. skyldig att för hvad sålunda mot honom förekommit, straffas med sexton dagars fängelse vid vatten och bröd. (Forts.)