Aftonbladet – 11 april 1849, sida 2

,Vänta, ännu ett ord, min herre! Huru låter ert Dlifvande adelsnamn ? 1 Gathenhjelm., Gatbenhjelm! upprepade Dittmar långsamt. Gathenbjelmp), sade han om igen för sig sjelf, sedan karlen gått. ,Häri -er man ju tydligt denne konungs föresatts att nedsätta frälseståndet. Först gör han röfvare till adelsmän, och sedan ger han dem namnet Gathenhjelm! SEXTONDE KAPITLET. Den förste, som till Stockholm förde ryktet om konungens beslut, att med sin familj tillbringa några veckor i Christinehamn, var Bernhard. Friherrinnan Posse hade visserligen löst sitt löfte, att under vintern föra Elisabeth till hufvudstaden, men den andra delen af hennes plan, nemligen att Bernhard skulle vistas hos dem i Lund öfver sommaren, strandade. Likväl beledsagade han dem på återresan söderut, så långt vägen det medgaf, ty han var beordrad till Götheborg. Detta hade han att tacka Dittmar för, som ville bringa honom i prinsens af Hessen närhet, på det denne genom sin tapperhet skulle utsläcka det tycke, Bernhard fattat för hertigen af Holstein. Och det lyckades. Full af beundran öfver det mod prinsen ådagalade vid Götheborgs försvar emot danskarnes store amiral Tordenskjöld, som medelst stadens intagande ville förstöra varfvet och der lotta, der förvarades, återkom han till Stockholm, och stod i Dittmars förmak just som kaparen genom en lönngång, hvilken förde till en helt annan förstuga, lemnade kabinettet. : I detsamma öppnade Dittmar dörren, och med alla tecken till den högsta glädje slöt Bernhard i sina armar.. ;Hvilken ren njutning gaf mig icke underrättelsen on det mod, den tapperhet du visat vid anfallet af Göthe borg! sade Dittmar med uttryck al den största förtjus ning. vArfprinsen har i bref till sin gemål med stor ut mårkelse nämnt dig! ;Det är endast tillfället jag är skyldig min utmärkelse ty alla mina kamrater fäktade som jag... Men, herr ge heimeråd! jag medför en annan nyhet. . Hela hofvet skal i vinter möta kungen i en af Wermlands småstäder .-.Hvad säger du? , Detsamma, som ryktet, och troligen säger det denn