Aftonbladet – 11 april 1849, sida 2

att uppfylla. Regeringen accepterar den motiverade dagordningen, såsom den blifvit föreslagen; den vill med klokhet och utan vacklande begagna sig deraf; den har redan uppträdt medlande med den österrikiska regeringen och uttalat sina farhågor. Kabinettet i Wien har förklarat att det icke vill borttaga något från Piemont rien enlever au Piemont) utan endast få krigskostnaderna ersatta. Den österrikiska regeringen vill icke göra sitt område större, än fördragen anvisa. Billault svarar, att diplomatien drifver ett dubbelt spel. Förr har den österrikiska regeringen visat sig vida mera medgörlig och lofvat bifall tillen revision af fördragen i Wien. Nu bar den fått andra tankar. Han kppläser en mängd depescher för att styrka sitt påstående och begär upplysning af ministern om resultatet af underhandlingarne i London och Brässel. Drouyn de Lhuys uppträder med en lång förklaring och undanbeder sig framför allt förebråelsen för att hafva gjort sig skyldig till en diplomatie de fantaisie — ett uttryck, som den föregående talaren begagnat. Vi hafva, tillade han, endast följt våra förfäders politik. Önsken j krig, så sägen det öppet. (Han vänder sig här till venstra sidan.) Jag hyser nog förtroende till det sunda förnuftet hos pluraliteten i detta hus, för att vara öfvertygad, att den icke skall följa eder. J viljen göra mycket för Italien; kriget har dock omvändt bladet. Efter j ären så krigslystne, hvarföre stälden j icke till krig, då korten stodo helt annorlunda än nu? Då Österrike hotade att störta tillsammans? Aren j logiska? Jag har läst alla edra cirkulärdepescher, men kan icke finna en enda rad, der j hotat med krig. Jag vill icke tadla konung Carl Albert. Mod och olycka hafva lika mycken rätt till aktning. Jagtror dock att Carl Albert har mindre anspråk derpå. (Tumult.) Naturligtvis — ty i samma ögonblick som hans son, hertigen af Savoyen, erhåller två blessyrer och får sin rock genomskjuten af 44 kulor, återvänder fadern, hufvudagitatorn, munter och välbehållen till Turin. (Sensation.) Någon anledning finnes således icke, att för närvararde begära nationalförsamlingens bistånd. Bock vill jag icke neka, att förnämligast trenne saker ligga regeringen om hjertat: 4) upprätthållandet af Picmonts integritet; 2) österrikarnes aflägsnande; 3) lösning af frågan rörande påfven. Vi vilje emedlertid lösa dessa frigor genom fredliga medel; med kraft och fast het, och i öfverensstänmelse med pluraliteten af öfriga regeringar. — Sessionen suspenderades på 15 minuter. Ledru-Roliin uppträdde derefter, för att svara ministern. För frihetens vänner,, yttrade han, är Piemontesarnes nederlag ett hårdt slag. Dock är det endast en entre-akt i den italienska frågan, som åtminstone icke löser oss från vårt beslut att befria Italien. J sägen: Österrike vill icke eröfra, vill icke gvarblifva i Piemont. Men hvarmed skall Piemont kunna betala krigekostnaderna? Och till dess skolö österrikarne qvarblifva på dess jord, och det kommer att dröja länge. Så hafva vi österrikarne på 42 timmars afstånd från vår gräns. Icke med Österrike, utan med de italienska republikerna, måsten ; sluta fördrag. Billault begär än en gång att få veta regeringens definitiva afsigt, och framför allt, om den vore sinnad att deltaga i en europeisk kongress, hvarvid den franska regeringen nästan endast skulle representera frihetens intresse. Drouyn de Lhuys: Frankrike har på förslaget om en allmän europeisk kongress svarat, att det förbehåller sig att fatta beslut, till dess någon bestämd fråga förekommer. Regeringen begär dessutom intet förtroendevotum, emedan den är öfvertygad, att den äger nationalförsamlingens förtroende. Jules Favre: Den föreslagna dagordningen innehåller på en gång ett förtroendevotum och en uppmaning till energi. Vi vilja med denna dagordning gifva en sporre till energiskt uppträdande. Drouyn de Lhuys:; Regeringen antager dagordningen efter erdalydelsen och låter den föregående talaren sjelf bära ansvaret för sin uttolkning. Den ser i dagordningen endast ett bemyndigande att vid inträdande fall tillgripa vissa mått och steg. Flocon: Jag föreslår en annan dagordning, emedan jag icke hyser något förtroende för regeringen: Nationalförsamlingen, vidhållande sitt beslut af den 24 Maj (som gick ut på broderligt förbund med Tyskland, återställande af Polens oberoende och frihet, samt Italiens befriande), inbjuder regeringen att-vidtaga nödiga åtgärder till Italiens befriande. Baraguay d Hilliers: Då utskottets dagordning kunde föra oss längre, än vi vilja, så föreslår jag att öfvergå till enkel dagordning. Ordföranden: Enligt reglementet måste man gcnom voteringssedlar anställa omröstning om enkel dagordning. — Den enkla dagordningen förkastas med 442 röster mot 327, såsom förr blifvit nämdt Pagnerre föreslår en dagordning, liknande Bixios Flocon modifierar sin ofvannämnda dagordning pi följande sätt: Nationalförsamlingen, hållande sig vic sitt Beslut af den 24 Maj, inbjuder regeringen at tillgripa nödiga mått och steg för att garantera des: utförande. Thiers bestiger talarestolen och emottages mer ett allmänt utrop af förvåning. Då tystnaden blif vit återstäild, yttrade han: d Mine herrar! Tiden och mina krafter (han va mycket hes) tillåta mig icke att ingå i en utförlig behandling af frågan; men jag önskar åtminston att åstadkomma en frimodig och öppen förklaring afseende på denna del af församlingen (pekande ä Iberget) och förmå hvar och en att fatta ett beslu! som motsvarar faran och tingens vigt Från alla håll: I morgon! . Församlingen, tillfrågad af presidenten, bestämme lsig för ajournering till morgondagen, hvarefter da gens sittning slutades kl. 6. Följande dagen (den 34 Mars) öppnades debatte laf general Cavaignac, som uppträdt för att försvar -Isin politik i afseende på Italien. Han hade ick -l varit hvarken diktator eller suverän; hans sträfvan de hade endast gått derpå ut att med allkraft verk .Iställa nationalförsamlingens vilja. Gerna ville ha -tillstå, att han alltid ansett kriget såsom en oiyck: Isåsom förderfligt för friheten. Han hade alltid strä vat för fredens upprättbällande, utan att dock bir Ida nationalförsamlingens vilja för den händelse, a! -Iden skulle vilja draga svärdet. tt) Thiers återfick derefter ordet. Han uppträdd r med en skarp kritik öfver den provisoriska regeri! .Igens politik. Nämnde regering hade varit oförstä