Aftonbladet – 10 april 1849, sida 3

— Vaktmästaren vid gäldstuguhäktet, F. Kjellin, har begärt plats för följande genmäle mot en i Aftonbladet den 2 dennes införd species facti rörande en bysatt persons lösgifvande, hvilken anses hafva blifvit ofullständigt och till följd deraf ensidigt refererad på grund af uppgifter från ena parten: Saken har blifvit så framställd, som skulle jag godtyckligt frigifvit den af Gustavi bysatte läderhandelsbetjenten Pettersson, men förhållandet är, att han blef frigifven i laga ordning, på grund af 1841 års författning, som stadgar: Försummar borgenär att förskjuta hvad enligt kongl. kungörelsen den 7 Mars 1853 till gäldenärs förnödenhet bör bestås, skall den sednare genast frigifvaso, Min skyldighet är att förvara de bysatte, så länge underhåll för dem finnes insatt; men det är en lika helig pligt ait genasb frigifva dem, när underhåll brister. Underhållet utdelas af mig kl. 8 om morgonen, och om för någon gäldenär fullt underhåll då ej finnes deponeradt, eller icke före denna timme ankommer, äger jag ej ett ögonblick längre qvarhålla honom i häktet. Gjorde jag det, så skulle samma ansvar drabba mig som för olaga arrestering. Nu är det visserligen sant, att det af Gustavi för läderhandelsbetjenten Pettersson deponerade underhåll skulle verkeligen efter en beräkning som sedermera befanns vara den rätta, räckt för ännu en dag och Pettersson således först en dag sednare bort lösgifvas; men detta kom icke egentligen af någon missräkning å min sida, utan af en förändring i brödprisets beräkning som var mig obekant, och som gjorde att jag ifrån 4848 års början ända till in i April månad betalte åt hvarje bysatt 2 rst. banko om dagen mer i underhåll än rätteligen bort ske, nemligen 8 skillingar 4 rst. i stället för 8 skill. 2 rst. Atticke allenast Pettersson, utan alla bysatte på den tiden ade fått ett sådant underhåll, blef af mig inför ämnersrätten bevist. Det var således en felaktighet, om man så vill kalla det, men emedan den var alldeles ofrivillig, kunde den ej läggas mig till last. Blott ur denna synpunkt betraktad, måste följakteligen Gustavis fordran att af mig erhålla betalning för Petterssons skuld, betraktas högst orättvis., Men alldeles orinilig blir den, då dertill kommer hvad jag nu vill upplysa. Så snart Gustavi klagade öfver Petterssons lösgifvande, och det visade sig att brödpriset blifvit oriktigt beräknadt, instöllde sig den sistnämnde frivilligt