Aftonbladet – 10 april 1849, sida 3

El gäldstugan, och förklarade, att som det var genom ett misstag han blifvit fri, ville han ej begagna sig deraf, utan erkände sig fortfarande bysatt för skulden till Gustavi. Samma erkännande af bysättningens fortfarande giltighet gjorde Pettersson derefter skriftligen hos öfverståthållareembetets kansli och var beredd att också inför kämnersrätten förklara detsamma; men Gustavi svarade på autoriteternas tillfrågan bestämdt, att han ej längre ville hålla honom bysatt, i följe hvaraf Pettersson nu blef definitift frigifven: Då Gustavi i sin skrift säger, att en bysatt person är en pant eller ett depositum, som blifvit gäldstuguvaktmästaren anförtrodd, och för hvilken han står i ansvar, så har han utan tvifvel i visst afseende rätt; men deremot har han alldeles orätt, att fordra ansvar och ersättning, då, såsom af det föregående synes, den anförtrodde panten blifvit i lika godt och giltigt skick återställd. Att Gustavi vägrat emottaga den, är ej mitt fel. Det torde emellertid härigenom finnas tydligen ådagalagdt, att domstolarne ej kunnat döma annorlunda än de gjort. Gustavis löjliga påstående att jag skulle kunna när, som helst efter godtycke frigifva alla bysatte m. m. d., förbigår jag med tystnad. MHvarje läsare kan sjelf uppskatta värdet af detta gyckel. Stockholm den 40 April 1849. F. Kjellin, Gäldstuguvaktmästare.