Aftonbladet – 5 april 1849, sida 3

gen? Skulle så vara, vill jag först vända uppmärksamheten derpå, att det nästan gränsar till det otroliga, huru så många kreatur på en gång skulle finnas i sista stadium af sjukdomen, emedan vi veta, att den ondartade lungsjukan icke öfverfaller mer än en del i sender af kreaturen uti en större ladugård. Det andra lika otroliga är, att sjukdomen, då den befaras uti dess sista stadium, har på så sätt kunnat kureras. Jag frågar hvar och en opartisk menniska, som har sett lungorna hos slagtade eller döda kreatur, hvilka befunnits uti sista stadium af den verkliga ondartade lungsjukan, om det är tänkbart, :att ens. på något sätt kurera dem; troligen erhåller jag ett nekande svar; välförståendes då djuren befinnås under behandlingen uti sista stadium af sjukdomen. Vidare lärer oss vår lieber herr baron, huru man med ättika afhjelper förstoppning. Märk väl, mine herrar! Det skulle i sanning icke falla någon djurläkare in, att uppfinna konsten att med ättika kurera förstoppning; troligen skulle han hellre försöka detta medel emot diarrhe. Sednare finner man, huru en annan tysk, baron von Welden, kurerar lungsjukan, förmedelst ingifvandet af , å !), jumfru vinättika, , å !, jumfru bomolja, !; å A.. Gvintin vinsten, 2, å 3; qvintin krut samt 41 å 4 V, qvarter korndekokt. Detta ingifvet 3 gånger dagligen, som tillika skulle visa sig, svagt afförande. Probatum est. Naturligtvis är detta en homöopatisk kur, då man vet att till och med oljor gilvas halfstoptals åt fullväxt hornboskap, om man vill åsyfta önskad verkan. Man bör erinra sig de idislande djurens stora magar. Att den ondartade lungsjukan visar sig under många former, måhända den äfven någon gång är rödartad, sådant bestrides icke, men stort tyifvel uppstår emot päståendet, att sådant alltid skall vara fallet med denna sjukdom. Sjukdomen tarfvar säkerligen mycket olika behandling, om man vill bota den, allt efter olika omständigheter; likväl bör ordination alltid vara ställd efter djurets och sjukdomens karakter, såväl till qvantitet som qvalitet, utan charlataneri. Hr v. Weiden har ytterligare ordinerat — en hel matsked full af en annan sammansättning, hvars dosis knappast står till att specificera, utan att alltför mycket fresta sitt hufvud med bråkräkning (hvilken vid behandling af fäkreatur så sällan kommer i fråga). Denna matsked medicin bör, säger han, ingifvas en gång genom högra och:en: annan gång genom den venstra näsborren. OQO under öfver under! Det förekommer mig i sanning rätt besynnerligt, att. man icke anordnar användandet af Trier-rockens förundransvärda kraft eller dylikt, emedan ofvanstående kurer sannerligen stöta helt och hållet på det oförklarliga. Hvad förtroende: man ändtligen kan hafva för användandet af jernhaltigt vatten såsom -preservativ, vågar jag ej med säkerhet bedöma. Det skulle vara önskligt att någön kemist . ville undersöka vattnet som kreaturen erhålla till dryck, på de ställen — i närbeten af Ramlösa — der ifrågavarande fersot så hårdt har grasserat. Min förmodan är, att vattnet derstädes, liksom vid Ramlösa, innehåller en större eller mindre mängd jern; hvilket vore intressant att få undersökt, och som dä måhända på samma gång visade otillräckligheten af nämnde preservativ. Landtman, som tillika är moloriniär