Aftonbladet – 5 april 1849, sida 3

AA UYFEVOP BEREUFE 9 i i EAT TREA ERA är veterinär. RÄTTEGÅNGSoOcH POLISSAKER. I dag förevar i kämnersrätten ett mål om ett hos grossh:n Mejer, som eger eldqvarnenå Ladugårdslandet, föröfvadt inbrott. Det hade utförts af förre kronoarbetskarlarne Himberg och Boström. Trenne tyska arbetare. voro jemte polisuppsyningsmännen Crapast och Kennedy tillstädes för att vittna. En af dem Hänschel hade först vaknat och väckt sina kamrater cch då de kommit ut på gården funnit Himberg, (den grossen von den beiden Spitzbuben) uppklifven på en stege och sysselsatt med att langa ut något genom fönstret. Der Spitzbube rusade då på de utkomna med en kofot, men öfvermannades och kastade sig omkull. Han blef liggande tills polisbetjening bann ankomma, När han då visiterades, hade han . något pengar instuckna mellan byxorna och kroppen; men de penningar, som voro stulna på stället, hade han blott bunnit gömma i mössån. Pn!tillgripen guldkedja hade han dolt under sig, då hän kastade sig omkull. Der kleine Spitzbube ähträffades inne på kontoret, sittande på den uppiiedvända kassakistan. När polisbetjeningen inkom, klappade han på kassakistan och utropade: hade vi. fätt en stund till på oss, skulle denne icke varit här i morgon. Då Kennedy höll: fram guldkedjan och sade: den här ser ut att vara bara messing), inföll hon: är det bara messing? hade jag vetat det, skulle fan tagit denn. Då det blef fråga om att se efter i pulpeterna om något mera än det anträffade vore tillgripet, afrådde. Boström det med de orden: det behöfs icke; :jag har sew efter, och der finns ingenting, Det var dåliga pulpeter, som icke innehöllo något mera. Inne på kontoret hade Upphittats tvenne stora hökarknifvar, som bofvarne haft med sig. Båda nekade: fräckt. Himberg ,hade varit i saknad af husrum och det var kallt om natten, derföre hade han gått in och lagt sig på gården, då ban träffat porten öppen. Han hade icke känt Boström, fastän de varit kamrater vid Rindön. Några penningar af de stulna eller guldkedjan hade han icke innehaft, en af de tyska arbetarne hade tagit upp dem ur sin ficka och stoppat den i hans mössan. Boström hade icke kännt Himberg. Afyen han hade gått in för att taga sig qvartler då han funnit porten öppen. Han hade då sett en karl hoppa ut genom det öppnade fönstret, som är mer än sex alpar från marken. Någon stege hade han icke sett och ännu mindre ställt fram till fönstret; utån hade han hoppat in, då den andra koppade ut; derefter tog kan sig en lur på kistan, men blef väckt af de inkommande. Allt hvad vittnena intygade var osannty; Näpst för en polisbetjent. Trädgårdsarbetaren Rydman. hade i poliskammaren anmält, att han af polisuppsyningsmannen Söderlund blifvit illa slagen och misshandlad, hyarföre han å Söderlund: yrkade laga bestraffning. Vid förhöret i dag upplästes ett af Rydman inlemnadt memorial;-af innehåll: att. Rydman, som för en kort tid sedan blifvit från provisoriska sjukbuset utskrifven, der han varit intagen i anledning af ett:bensår, och derefter biträdt kommissarien derstädes, hr Lönngren, med diverse arbete, för några dagar scdan af en bland patienterne, arbetskarlen Gustafsson, blifvit angifven att hafva tillgripit några hyflar och diverse verktyg, som bortstulits från hyfvelbänken i verkstaden å sjukhuset. I anledning derat hade hr Lönngren gifvit sin. dräng, . Mattsson, befallning att taga reda på hvatest Rydman hade sin bostad, för att efterse huruvida Rydman möjligen derstädes kunnat undangömma de stulna verktygen. Mattsson: hade då först såtföljv Rydman till: dennes bostad, samt derifrån till polisuppsyningsmannen Söderlund, hvilken .sednare företagit sig att med hugg och slag söka förmå Rydman till -bekännelse. Derefter hade Söderlund och Mattsson fört Rydrhan tillbaka till provisoriska sjukhuset, der man straxt derefter påträffat. de stulna verktygen i.angifvaren Gustafssons säng. — Tvänne vittnen intygade, att Söderlund illa slagit Rydman. (SVCerå Komrmissarien Lönngren förklarade, att han icke haft någet skäl att misstro angifvelsen, hvarföre Rydman blifvit oskyldigt lidande; men att Gustafsson för sitt beteende genast blef afkörd från sjukhuset. — Uppsyningsmannen Söderlund blef emellertid skiljd från tjensten, : Referenten kan icke annat än med många andra yttra den. önskan, att Söderlindg öde måtte tjena den öfriga polisbetjeningem till en allvarsäm Narning; helst de ofta nog upprepade klagomålen öfver polisbetjeningens . kandgripliga. Millrättavisningar icke väcka något tvifvel; det ju ieke dessa klagomål ärö grundade, I Det har blifvit en så inrotad vana hos patrullkärlar och polisbetjening att på ett eller annat sätt bära hand på arresterade personer, att man t. ex; vid por lisens sessioner ständigt får sc huru arrestanterne, sedan de. unidergått. förhör, och åter skola föras ut till arrestrummet, under den korta vägen dit knuffas ur hand och i hand, först af polisbetjeningen till förstugan, der de sedermera på samma sätt af patrullkarlarpe fortskaffas in i arrestrummet; dervid det minsta knot endast ger anledning till kraftigare påkörning. Hi Det är detta förfarande mot arrestanter, som ho dem uppväcker ett bittert hat till polisbetjeningen, och hvaraf polisbetjenirgen ofta nog sjelf får skörda frukten. f Hjo. En person vid nanm A. P. Skegelin i S. Foglås församling har blifvit häktad och till länsfängelset transporterad såsom misstänkt för 9me svåra brott: Först skall han vid en auktion i bör