Aftonbladet – 5 april 1849, sida 3

SEE ÅR VRT REBELLER Rp ER SPRTAAMS TE NOF sätter den ej på långt när Andersens originella och mästerliga behandling af sitt modersmål, och det vore dessutom en god och berömlig sak att understödja den fallenhet de beslägtade nordiska folken på sednare tid visat att tillräckligt kultivera hvarandras språk, för att hädanefter göra alla öfversättningar mellan de skandinaviska idiomerna öfverflödiga. C. ———— (Införes på begäran.) Vördsam hemställan till utgifvaren af Biografiskt Lexikon! Då detta arbete för 44 år sedan annonserades till subskription, lofvades att det skulle bli färdigt på 6 år och ej komma att upptaga mer än 6 band. Nu äro 14 år förflutna, arbetet laborerar med sitt 46:de band och har ännu ej hunnit längre än till Swe. Vare detta nog sagdt om,den professorliga ordhålligheten, hvaraf torde kunna inhemtas, att den icke är något kungsord, åtminstone icke efter dess gammalmodiga bemärkelse. Enligt denna progression böra således ännu tre eller fyra år åtgå innan arbetet afslutar Ö, och som supplementet förmodligen kommer att bli så långt som en:tredjeeller fjerdedel af sjelfva verket, erfordrande, efter samma måttstock, 3 eller 6. år, så skulle. hela arbetet komma att upptaga en tid af 24 år, eller nära nog en vanlig mansålder. Således fyra gånger den bestämda tidrymden. Man tager sig i anledning häraf friheten hemställa, om icke någon afprutning härpå skulle kunna medgifvas, om ej utgifvaren skulle kunna nedsätta tiden för både fortsättningen och supplementet till 35 å 4 år. Det blef i alla fall 47 å 18 år, och ingen kunde då säga, att verket i detta hänseende är något hastverk. För att visa möjligheten häraf, vågar man föreslå ett par utvägar till målet. Man kunde t. es. väl icke söka föreskrifva någon gräns eller måtta för en och annan medarbetares gränslösa skriflust och omåttliga ordrikhet, ty att vilja inskränka en så qvalificerad författare till begreppet om ett: Biografiskt Lexikons natur, som är icke afhandlingens, digressionens och sällskapsjollrets verbiage vid pipan och thekoppen, utan de enkla faktas refererande och, som Krydda, i falll den nödvändigt skall vara, litet sundt förnuft, om man : har tillgång derpå. Man ärnar ej föreslå ett så naturvidrigt medel, emedan det, om det ens kundel förordnas, likväl tjenade till ingenting; ty naturam expellas furca ce. Men man råder att utgifvaren förskaffar sig en medarbetare, utrustad med vanligt Sens Commun och. en smula begrepp om hvad enl läsare möjligtvis kan tåla, och förser besagde medarbetare med en grof penna och ctt stort bläckhorn samt i resery en papperssax. Denne uppdrager han l, sedan censorsembetet öfver de inlemnade bidragen,. med uttryckligt förbud att något tillägga, men oin-l. skränkt fullmakt att stryka ut eller, der sådant skulle ; gå för långsamt, utan nåd och barmhertighet klippa, bort det öfverflödiga, vore det än hela biografien öf-, ver personer, som ingenting gjort och med hvilkak. ingenting märkvärdigt förelupit mer än att de blif; vit födde, ätit och druckit i verlden och kanske der a fått ett pastorat. Men i synnerhet skall man undi vika att ej en enda biografi, t. ex. öfver Gråberg I af Hemsö, må få utspinnas till 40 sidor, eller Sköl. debrands till 70, att icke Archenholtz måtte lureni drejas in under Scarin, eller Kjerrnanders, Hall-14 I S I I I (6 6 i s becks och Fjellstedts under Rahmn, der ingen menniska kan få det infallet att söka dem o. s. v. Man vill icke ens här nämna alla dem, som blifvit uttänjda till 20 å 30 sidor, ehuru de, till läsarens stora uppbyggelse, Kunnat inskränkas till 6 eller 8. Genom denna ganska enkla och helsosamma method skulle arbetets fullbordan utan minsta svårighet kunna ske på den här.ofvan sagda tiden och utgifvaren förvärfva ett anspråk på sina läsares tacksamhet, som han hittills icke tycks bemödat sig att förtjena. — — Redaktionen har blifvit anmodad med! dela följande artikel; som redan för en tid sedan insändes, men hvarur vi tillåtit oss ute-l; sluta några personliga bitterheter. Det vore ej ointressant om hr Nathorst, mot ! hvilken artikeln är riktad, funne anledning att svara härpå: : Anmärkningar rörande ett föredrag, hållet i Kongl. landtbruksakademien af dess sekreterare; hvilket finnes infördt-uti Aftonbladet för detta år, Mt 21 och 2240 10010 Jag har icke stillatigande kunnat låta detta tal (som sedan framstått såsom tidningsartikel) passera alldeles oanmärkt. Sjelf har jag med framgång användt syror vidden ondartade lungsjukan, likväl understödd af åderlåtning och afförande medel, emedan sådant för tillfället behöfdes — likasom jag äfven voterar för frisk luft, och har till och med under bar himmel behandlat en hel del sjuka, då väderleken medgifvit sådant; jag medgifver således att icke allt uti ofvannämnde uppsats är alldeles förkastligt; likväl tarfvas en noggrann gallring. Detta har jag nämnt, på det jag icke med skäl bör kunna anses partisk. Icke sällan har jag både i Tyskland och inom fäderneslandet hört yttranden, liknande dem, den värde: talaren i kongl. landtbruksakademien -:derstädes fällt, deruti vceterinärerne fått ohyggliga påpelsningar. Vid nogare undersökning om skälen dertill legat antingen uti veterinärernes oskicklighet eller skrodörernas duglighet, nödgas jag rättvist medgifva, att veterinärerne nära nog uteslutande segrat öfver sina belackare. j När man har utbedt sig få veta grunderna för antiveterinärernes behandling oeh ordinationer, hafva oftast desamma befunnits lika så absurda som ordinationen sjelf; jag bar vid sådana tillfällen sällanli annat än gått segrande ur striden; Jag finner detii nedslående huru litet uppmuntran , veterinärerne nu js för tiden njuta, såväl från regeringens, de privilegierade myndigheternas, som från allmänhetens l sida. Här talar jag verkligen såsom landtman och i deras intresse, såsom sådan vågar jag påstå, att landet gör större förluster genom brist på skickligel. veterinärer, än man i allmänhet skulle tro. Såsom praktiserande veterinär har jag, under den långa tid jag förr idkat sådant, öfvertygat mig derom. ; Nu kör vi titta litet på hr baron von Ellrichs-; hausens meddelande, uti oftanämnde tal. Han har, säger han, på egendomen Seegat funnit 120 stycken hornboskap med lungskjukan, och det alla .i sjukdomens sista stadium. Han öppnade -ett af de fallna djuren, hvarigenom han öfver-: tygade sig, att sjukdomen var den äkta lungsjukan; han omvände bela det förut begagnade förfarandet, såsom åderlåtning, laxermedel och varma täckens begagnande åc. Då allt detta var åsidosatt, öppna-! deös dörrar och fönster, ättikångor utvecklades i stäl-! let och ättika samt andra växtsyror gåfvos i drycken, hvarförutan retmedel användes på bröstkorgen, och slutligen tvättning med kallt vatten under frottering, blef använd på kroppsytan. Konvalescenter! gåfvos guatiana och calmusrot samt ekbark. — Efter allt harangerande skulle man sluta till, att herr baron von Ellrichshausen på detta sätt har botat den: na dne de lan gäctkmiran ARI te ROT I KAKåRNAA. TLL Ta mn —LR —Ö— — —xX A—