Aftonbladet – 4 april 1849, sida 3

ljuret, ehuru ganska reduceradt; men hes snäckdjuen försvinner det helt och hållet; dessförinnan äro lock tentakierna och foten utbildade. Penna organ uppträder i högre utveckling hos högre djur af denna dass. — I sista föredraget omnämde prof. att mussorne utbildade hafva ett hjerta; men både mussorna och snäckorna sakna det i sitt yngsta stadium; 5lodomloppet är då pulslöst. Det hade redan förut vid framställningen af Acaepherna och deras förvandlingar blifvit af prof. omnämndt, att hafvet hyser ett vida större antal än sötvatten, en mycket större mångfald i former, och nera växlande förvandilingar i det individuella lifvet os de lägre djuren. Hos Gastropoderna finna vwi något dylikt. Medan de, som lefva i hafvet, hafva tt första stadium, under hvilket de äga en annan organisation än de som äro fullbildade, så visa de, som Jefva i sött vatten, icke denna förvandling och är mindre de, som uppträda ech lefva på landet. Til lessa djur höra de snäckor och sniglar, sem ofta påträffas i trädgårdar och skogar, och innefattas unier slägtena Helix och JLimax. Emedan de lefva i uften, äro deras respirationsorganer annorlunda inrättade; de andas med lungor, hvilka, här i sin onkaste form utgöras af håligheter, på hvilkas inre yta idrorna förgrena sig för att komma i beröring med uften som djuret inandas genom cen särskild öppning. Dessa lungor ligga hos de ifrågavarande slägena under manteln, som hos Ifelix är betäckt af tt snäckskal, hos Limax naken. De synas äga 4 entakler; men på det bakre paret är ögon,fsom här, lisasom hos Strombus, bäras på en stjelk och kunna lragas in liksom spetsen af ett handskfinger. De Gastropoder, som äro försedda med snäcka, äro bland alla Mollusker de artrikaste i den nulefvande naturen. Man känner omkring 40,600 arter frän verldens alla trakter, deraf vi hos oss äga 66 landoch sötvattenssnäckor, 463 i hafvet. Dessa scdnare, vafvets innevånare, uppehålla sig vid kusterna, på tt större eller mindre djup. Men det gifves andra Mollusker, som äro organiserade attiefva i det öppna vafvet, långt från Jand. Dessa kallas Pleropoder, varaf endast få finnas i våra haf. Men i de stora ;ceanerne, så i de varmare som kallare luftstrecken, efva i oräkneliga skaror och simma omkring i sjelfva iafsytan. Hit höra Clio som lefver i Grönlands och spetsbergens haf och utgör ett af hyvalfiskarnes bäta födoämnen, Cleodora och Spiralis. Hos de förte af dessa saknas skal, hos de andra är det tunnt, Hlasartadt och kägellikt, hos den sista vridet, men it venster. Alla äga omkring eller bakom hufvudet de vinglika utbredningar, med hvilka djuren, m med vingar, fläkta och under behagliga röelser kringsimma. Pessa utbredningar äro dock enlast ombildningar af foten, den medlersta af dem bär ill och med hos Spiralis locket, hvarmed djuret tänger mynningen af sin snäcka. (Forts.) UNSURE