Aftonbladet – 4 april 1849, sida 2

Ja, en viss Maria Hesselgren. Det var för en lite; stund sedan, deras nåder borde ha mött dem., Och nu beskref han de resandes åkdon och utseende. Det blef geheimerådet svårt att dölja den sinnesrörels detta namn uppväckte hos honom. För hans fantasi fram trollades i blinken Elisabeths bild, med dess högartad skönhet, omgifven af den glans, som endast börd och ri kedom skänka. Med henne jemförde han denna flicka hvars täckhet nu fördunklades af sorg och tårar, och hans ögon knappast värdig, att såsom kammarjungfru om gifva den fru, som borde herrska i hans borg. Och denn obetydliga flicka irrande, ensam, lik en äfventyrerska, åkand på en usel bondkärra, är denna älskade, förlorade son blifvande maka ...l Ilan for med handen öfver pannan, hvilken betäckte af kallsveti... Han tog farväl af det hopp, som, ehur svagt, ännu hittills skimrat in i hans hjerta, att i framti den kunna erkänna sin äldsta son... ty han visste alltfö väl, att om hans Laurent ock kunnat vinna en krona p att förskjuta Maria, så hade han icke gått in derpå. Me genom detta möte blef likväl sättet alt rädda sonens li klart för hans biick. ELFTE KAPITLET. Sedan Prytz gjort sig rätt förtrolig med tankan på dö den, syntes det honom en samvetssak, a:t göra denna si död i någon mån fruktbringande för hans landsmän. Ha samlade facta, rörande de missbruk, de oordningar, de förtryck, som under kungens frånvaro stigit till en oer hörd höjd. Allt detta ville han sammanfatta i en skrif som genom Margreta, till hvilken han satte den störst tillit, skulle lemnas åt Broms, hvilken åter borde skafi den i konungens händer. Margreta deremot hade säkerligen låtit sin djupa sor öfver den förestående förlusten skrida till förtviflan, O1 icke Ingrids upprepade försäkringar, att den älskade all deles icke skulle komma att gå till döden, uppehållit her nes mod. Och dock pinades hon dag och natt af den fö reställningen, att sierskan kunde hafva misstagit sig. i Skall jag då — så klagade hon — se min bror, mi