Aftonbladet – 30 mars 1849, sida 3

.Isöndringsamne, loördeiadt 1 mycket regelbundna och noga begränsade plåtar, hvilka ofta äro besatte med taggar. — De uppträda under 4 hufvudolikheter, neml. såsom Sjöliljor, Sjöstjernor, Sjöborrar och I Holothurier, äro samtelige hafsdjur och förekomma -laldrig i sött vatten. 1 Sföliljor eller Crinoidder (af grek. ordet krinon: Milja) äga, såsom vi sågo vara fallet med Maneterna och Koralldjuren, en ganska påfallande likhet med växterna. Djurets egentliga kropp omgifves af 5 Istrålvis ställde armar, på en lång: stängel; är antinIgen under sin lefnad, eller blott under den egentliga lutvecklingsperioden, fastsittande. De förra äga föreIträdesvis detta örtlika utsecende, och af dem finnas Iför närvarande blott 2:ne arter lefvande i Westindiens haf, der oceanen nått sitt amerikanska maxiImum i värme. Af den ena af dessa (Holopus) är blott ett exemplar kändt, det förvaras i Paris, men lär ej noga undersökt; den andra deremot (Pentalerinus Caput Meduse) har: visserligen varit nog stad vid en stjelk ej olikt en blomma; dess understa del har ock erhållit benämningen kalk. Utvändigt består den af 5 små stycken, på hvilka sitta 3 rader af hvardera 3 leder, hvaraf den öfversta är 3langulär och från dess sidor utgår en series af armleder, utgörande 410 armar. Dessa förgrena sig rehvarannan led bär åt omvexlande sidor en liten ledad fena. Från kantensåf. den nedersta:delen utgår den hinna, som utgör djurets kropp; hvilken är beklädd af en kalkskorpa. Denna tunna kalkskorpa bildar öfverytan och går derifrån ut på armarna; längs hvilka den äger en tännå, på sidorna begränsad af rörliga kalkblad, som kunna fällas öfver, och mellan dem 9:ne rader af sugrör. När armarne äro utsträckte föra dessa sugrör näringsämnena till munnen, som sitter. i skifvans midt. Sjelfva stjelken är hopfogad af en stor: mängd 35-hörniga leder i form af brickor, hvilkas yta är fint refflad, och mellan hvarje 2 leder befinner sig en elastisk substans, som förmedlar. stjelkens böjningar. Mellan alla dessa brickor finnas senor och genom dem löper en centralkanal, som fortsättes genom armarne och ut i dess fenor; denna, som innantill är beklädd med en fin: membran, förer de i munnen upptagne näri gsämnen på detta sätt rundt omkring tilk djurets alla delar. Vissa af stjelkens leder bära långa hårlika bildningar eller cirrher, hvarje gång 35, hvilka tillväxa genom nya lederi spetsen, men stjelken förökes derigenom, att mellan 2:ne leder en ny uppkommer. Det är den äldsta leden .som är fästad vid klippan. Men fastän nutidens. Fauna ej kan uppvisa mera än ene af denna äjurfotm, var fornverlden derpå så mycket rikare. . I de äldre berglagren, som afsattes på ett hafs botten, inbäddades dessa hafvets innevånare; de voro då talrika, mycket till arternas, oändligt till individernas antal; de voro då så mångfaldigt bildade, att kalkstenshällarne deraf på det mest varierande sätt synas fullspäckade. I Gottlands kalklager finnas ymniga lemningaraf dem ; såväl der som i Skåne och vid Osmundsberget i-Dalarne finner man mäktiga lager alldeles öfterfyllda ned dessa djurlemningars stänglar och brickor, likhände små hjul (deraf en annan benämning på dem; entrokiter). I: Englandsslipar. man af dessa .stenbildningar.:bordskifvor, hvilka erhålla. ett skönt mosaikartadt utseende. -— Men utom -dessa stympade reliqvier finner man stundom hela kronor, både kalkoch armar förstenade, ja stundom fästade vid sin -stjelk. Denna kalk är då mera sammansatt än hos den nyss beskrifne lefvande arten. Armarne äro 20, odelade och äga ett stort antal leder; kalkens öfre hylle är der utbildadt:till.en hög byggnad med 40 utspringande väggar, mellan hvilka de 40 armparen kunna uttagas. Öfverst slutar denna byggnad i en platt yta, ofvan på hvilken man märker ett parti rutor, som möjligen utgjort munnen. En annan form af Encerinus liliiformis, som förekommer i Tyskland i den s. k. musselkalken, har kronans kalk sammansatt af flera stycken, och de 5 armarne omsluta kroppens öfre yta. — Då man eftertänker att de qvarlefvor, vi af denna i stenarnes massor djupt begrafne djurform upptäeka, oftast ro nära ytterst fragmentariska och af ett oberäkneligt antal (kronan består af mer än 26,000 särskilda stycken, hvaraf största antalet hörer till armarne, der mycken likformighet råder), så är det lätt att inse den svårighet, hvarmed studiet af dessa djur har att kämpa sig till kännedom. Ej heller veta vi ännu något om utvecklingen af de ännu lefvande arterna, då dessa uppehålla sig i de hafstrakter, der forskarnes bemödanden sällan kunna användas. För 25. år sedan sade sig Thompson bafva vid Irland funnit en liten Sjölilja (hvilken benämndes pentacrinus europeus); upptäckten väckte stor uppmärksamhet, hvilken stegrades, då Thompson någon tid derefter fann, att när djuret nått sin fulla utbildning föll kronan af, det blef ett fritt simmande djur, det blef en Alecto. Detta djur, som lånat sitt namn af Furicn, väpnad med huggormar, facklor och gissel, är sålunda blott under sin utveckling fästadt, i sitt utbildade tillstånd en fritt sväfvande sjölilja. Af denna grupp finnas flera arter äfven bos oss; scdan de lösgjort -sig från den under: deras tidigare period ännu qvarhållande stängeln, vandra de med sina långa armar omkring på hafsbottnen. Kalken är, såsom hos pentacrinus, byggd af regelbundna stycken, i skifvans medlersta del sitter munnen och en antydning finnes af. de 3 rännor, som. hos de förut omnämnda gå uppåt armarne. Kring stängelns fäste utgå 5 cirrher, hvilka ökas när djuret faller af, sitta fast på dess ryggsida öch utgöra deljs organer, med. hvilka det förmår haka sig fast. I midten af denna krans synes liksom en liten knapp; EK det är märket efter vidfästningspunkten. — Dessa djur förekomma: ganska ymnigt i. Böhusläns skärlänge bekant. men är dock ganska sällsynt. Djuret uppnår !7, ålns till 3 qvarters längd, kroppen är fäguliert flera gånger, hvarje gång i 2 grenar, och SS a gård, der de med sina högröda eller orangegula färger och sina kranslikt utbredda armar äro af fiskarena kända under benämningen Paraply. . Sjöstjerna (Asterias L.). De för sjöliljorna så utmärkande armlika bildningarne finnas ej hos denna djurafdelning. Sjelfva kroppens skifva är 5strålig och långsåt hvarje af dessa 5 flikar löper på undre sidan en ränna, på sidorna försvarad af starka taggar; eller blad och i hvilken ränna sugrör sitta, fästade i en till fyra rader. Med dessa suga de sig fast, och kunna, genom att omvexlande flytta den Anser .P. 0. I. T. uttrycket Stråldjuren äro djuriska väsen innebära en tavtologi? Det är bekant, att många länge ansågo dessa djur höra ej blott till växt-, utan äfven till stenriket, och då i inledningen omnämnts begreppet af ett djuriskt väsende, så behöfver det ej vid ifrågavarande definition ånyo upprepas... Tycker P. o. I. T. att d påståendet i hvilkas byggnad kretsformen är rådande är inkorrekt? Det -kan det ej vara, ty denna beskaffenhet är det som karakteriserar dem från de öfriga djuren. Månne detta och de ofta bestämda talförhållanden äro märkbara. väckt: P. lo Jen TE 0. I. T:s olympiska löje? Det börde vara den8 lärda P. 0: I. T. bekant, att likasom detta är ett factum hos växterna (der -t. ex. de så kallade Dicotyledonerna i allmänhet grunda sin organisation då 5-talet, Monokotyledonerna på 3 talet), så återkommer detta förhållande i växternas analoga bildningar inom djurriket, stråldjuren; och om det