Aftonbladet – 30 mars 1849, sida 3

J vida Aftonposten äfven delar hr kapten KylI bergs enligt berättelsen i Lidköpings tidning I tillkännagifna omdöme om förslaget, att det är Ii många hänseenden bristfälligt och på lång I när icke uppfyller nationens billiga fordrinIgar på en tidsenlig reform i representationsIfrågan Vi anse svaret härpå vara af er lej ringa betydelse; dels derföre, att AftonIposten sjelf. tyckts genom det: föregående lomdömet gifva den politiska opinionen : I Westergöthland sin hyllning, dels också .. Isynnerhet derföre, att kanske fem; sjettedelai Ibland dem som för ögonblicket sluta sig til det hvilande förslaget, och säkert de mes I betydande, deribland, lika med: kapten KylIberg betrakta detsamma såsom ett nödankare Imen för öfrigt dela alldeles samma tankar om Idess otillfredsställande beskaffenhet för att upp: I fylla nationens billiga fordringar. Men ifrår denna utgångspunkt blir det då äfven klart, icke allenast att det är med ett slags motbjudande känsla, som förslaget af desse herrar antages, utan äfven, att om de sågo någon annan utväg att komma till en något mera liberal reform, så skulle de ingalunda rösta för det! hvilande förslaget. Detta sednare finner man äfven tydligt af det serskilda förbehåll, som hr kapten Kylberg vid sin förklaring hade gjort, nemligen, att ,vid det blifvande mötet få handla annorlunda, om han, efter de upplysningar, som der kunde vinnas, funne sig föranlåten att frånträda sin nu fattade mening. Vi vilje än närmare förklara hvarföre det synes angeläget att få veta, huruvida Afton posten delar hr Kylbergs mening om sjelfva förslaget. Det är derföre, att det i sådan händelse synes följa med en logisk nödvändighet att Aftonposten äfven måste följa med, i fall en annan utväg kan visas att på lugn och laglig väg erhålla en reform. I sjelfva verket finner man ock hela det understöd som det hvilande förslaget för ögonblickhet synes hafva att påräkna från en del af de liberala i landet, och hela den splittring som i anledning af förslagets tillkomst uppstått emellan personer af i öfrigt lika politiska åsigter, härleda sig från en viss misströstan hos dem som förorda förslagets antagande, att på något annat sätt komma ur fläcken. Det blir då denna hufvudpunkt, som egentligen återstår att betrakta, och vi, som icke dela den ifrågavarande misströstan, våga nästan påstå, att densamma egentligen hvilar på en förvillelse som härrör deraf, att denna serskilda del af representationsfrågan ännu aldrig blifvit fullständigt utredd, hvaraf följden varit, att mången för sig sjelf och i sin inbillning gifvit motståndet vida större dimensioner än det verkligen äger. Men för att kunna anställa en sådan undersökning vore det väl att först vara ense om premisserna, och derföre skulle vi önska det begärda svaret af Aftonposten. Vi kunne väl inse, att det skall kosta på yrkesbrodren att med ens begifva sig så rakt in i saken och bekänna kort, som man säger, efter att en lång föregående tid hafva rört sig med osanningar och vrängda citationer; men vi kunne också icke tvinga fram någon förklaring, utan inskränke oss till en hemställan. Apropos af vrängda framställningar, hafve vi redan i flere veckor förgäfves väntat på, att Aftonposten skulle genom aftryckning in extenso af en artikel ur Aftonbladet för den 214 December 1846 bevisa sitt påstående, att Aftonbladet genom deri uttalade åsigter hade gjort en koncession till förmån för ståndsval, hvilken skulle stå i strid med våra sednare tillkännagifna grundsatser. Då enstaka strofer ur denna artikel aftrycktes i Aftonposten, hvaraf sedermera med en icke ringa ilska drogs den slutföljden, att Aftonbladet blott och bart följt med andra i representationsfrågan, utan att snart sagdt hafva någon egen tanka, förklarade vi detta för en lögnaktig och försåtlig beskyllning, som måste vara gjord emot bättre vetande af Aftonposten, enär artikeln i dess helhet hade en motsall tendens mot den som A. P. velat, på grund af efter behag utplockade stycken och delar af meningar, tillägga densamma. Men vi öfverlemnade tillika åt Aftonposten, att om den gittade, söka bevisa sinsäts genöm hela artikelns aftryckning, då intet ginare sätt kunde finnas för att öfverbevisa oss. Detta var likväl en alltför stark begäran, ty Aftonposten skulle derigenam blott å nyo hafva alltför tydligt blottat karakteren. af sitt eget sätt att iakttaga sanning vid citationer, och nödgats bedja om ursäkt, i fall det hjelpte. Det torde likväl ej anses öfverdrifvet om vi denna gången ej efterskänka förödmjukelsen; ty det visar för mycken afsigt, att sammanväfva fyra eller fem artiklar, bestående af lögnaktiga uppgifter och Yrängda framställningar till allmänhetens förvillande angående Aftonbladet, för att vi skulle bemöta det endast med ett stillatigande, som i sin ordning skulle tolkas såsom ett erkännande. Vi måste derföre utbedja oss allmänhetens öfverseende, om vi en annan dag företaga en närmare. belysning af Aftonpostens sätt att citera sina motståndare. sa a —-— —— ts NDACECCCARP cc TAVTETNC TDPTRITD