Aftonbladet – 26 mars 1849, sida 3

hvarpå denna föreskrift måste verka på den inhemska industriens utveckling och intressen, upplyses bäst med ett exempel. I Berlin göras nu förträffliga hattar, så att sådana till och med skickas till Paris. Denna skicklighet i hattmakeriet, som alstrat en mycket lönande industri, infördes egentligen för en längre tid sedan af trenne fransmän, hos hvilka en mängd tyskar lärde sig konsten. Hade hattmakareskrået den tiden haft samma uteslutningsrätt, som den nya förvaltningen lemnar, så skulle de tre fransmännen säkert ej blifvit insläppta; hattmakarne hade utan tvifvel påstått, att de i Berlin redan hunno förfärdiga tillräckligt antal hattar för behofvet, och Berlin skulle med detsamma förlorat sin öfverlägsenhet ji denna vinstgifvande industri. Berlin frambringar också en mängd manufakturartiklar hvarmed det förser provinsstäderna. Om nu gillena i dessa städer få tillstånd att hindra tillförseln af dessa artiklar, så har den Brandenburgska ministeren i sjelfva verket utfört en del af Proudhons socialistsystem, ty hvarje skoflickare kan då fordra, att invånarne inom en viss krets skola taga sina stöflor af honom eller hans cembetsbröder inom staden. Det skall snart visa sig, hvart det bär att på detta sätt omgifva hvarje serskild ort med ett slags fästningsvallar för industrien., Denna framställning af den engelska tidninsen är lärorik äfven för Sverge, då man till en del igenfinner samma trångsinnade åsigt i föreskrifterna om inskränkningar å handeln, i föreskriften om hvilka varuartiklar skola tillhöra vissa handelsrättigheter, i stådgandet angående gerningsmän på landet, hvilket sist nämnda gjorde en inskränkning i föregående författning, 0. s. Vv. Hela den nya preussiska författningen betraktas för öfrigt af den engelska tidningens Berlinerkorrespondent blott och bart såsom en politisk manöver. Ibland andra politiska påhitt af den Brandenburgska ministeren, säger denne korrespondent, kan man ej se något mera ömkligt eller beklagansvärdt, än denna plan att vinna en del af handtverksmästarne på regeringens sida genom att smeka deras ögonblickliga fördom och trånga åsigter i afseende på deras sanna intressen och erhålla leras röster vid valen till representationen, och denna förordning kan i sjelfva verket be;raktas såsom det mest reaktionära steg, som sedan år 1807 vidtagits i den preussiska lagtiftningen.