Aftonbladet – 26 mars 1849, sida 3

NÄRINGSTVÅNGET BEDÖMDT I ENGLAND. Det är bekant att preussiska regeringen genom ett dekret af den 10 Februari förordnat om vissa inskränkningar i den förut befintliga näringsfriheten och att gesällskaperna och den handtverken arbetande personalen öfverhufvud, hvars medlemmar der bättre än hos oss nse sina fördelar, ifrigt protesterat mot denna reaktionära åtgärd, som nu kommer under lisskussion i kamrarna. Engelska tidningen Daily News innehåller öfver detta ämne några förträffliga reflexioner, hvilka vi så mycket hellre återgifva, som de hafva en fullt passande och varnande tillämpning äfven här i Sverge, dels på de pedantiska undantag och löjliga regl(ementeringsförsök, som redan blifvit gjorde i näringsförfattningarna i afseende på en del yrken, dels också i anledning af de starka tecken som visa sig att reaktionens efterapningsbegär torde vilja göra sig gällande. Hvad skulle vi säga, heter det i den engelska tidningen, här i England, om en lag, som föreskref att en skomakare måste undergå examen huruvida han är i stånd att färfärdiga en sko till nöjes för en inspekterande jury tillsatt af regeringen eller offentliga myndigheter, innan han får öppna en bod för att sälja skor eller måla sitt namn öfver husporten såsom skomakare, eller ingå i en förening som skall kallas skomakarnes gille. Sjelfva arbetsfördelningen, för att ej tala om något annat, gör det tydligt att allmänheten kan blifva örsedd med förträffliga skor genom den förenade skickligheten hos flere arbetare, af hvilka kanske ingen hvar för sig kan åstadkomma en vacker och god artikel ensam. Försäljningen ir blott en annan gren af samma arbetsfördelning; sjelfva skomakeriets mysterier kunna vara delvis eller helt och hållet okända för len som säljer, utan minsta åfventyr för det hela. En annan föreskrift i den preussiska lagen ir, att den som valt ett yrke icke kan ändra ig och välja ett annat. Den stackars skomakaren, när han engång ingått i skomakareembetet, kan icke öfvergifva detta och blifva skräddare, utan att börja på nytt och undergå en ny examen för skrädderiet serskildt; han måste antingen fortfara att göra skor eller gå och drifva. — En tredje föreskrift öfverlemnas till gillenas godtfinnande att bevilja eller afslå en främmande handtverkares begäran att älta sig ned i en stad. Det menliga sätt,