Aftonbladet – 24 mars 1849, sida 2

tar jag i stället; vill du slå vad med mig, att jag skal nypa alla ungarna af er? Det slår jag inte vad om. Få kunna göra sig så äl skade af barn, som du. Jag höll mer af dig, än af min mor.) Nej, nu har jag inte tid längre att stå här och prats tok; jag får lof att gå in till värdinnan, och be hennt folka opp mig, att inte pojkarne skrika efter mig: Sc på den der, så hon ser ut; det syns att hon nyss ha kommit till Stockholm. Ty du skall veta, min kära bror att i Stockholmsboernas ögon gifs intet så ynkligt, som att bo på landet, eller nyss hafva kommit derifrån. Bevars, syster! Du har blifvit en helt annan menniska, sedan du kom hit! Kan du undra på att Stockholm är mig kärt? Un. der mina föräldrars vistande i Finland, du var med, du sattes jag i skola härstädes, att lära mig sy alla finarc sömnader, och att laga mat. Här lärde jag känna mir man, och du kan sjelf bedöma, om vi voro lyckliga. Nej adjö nu! Jag skall snart vara tillbaka. Sedan Margreta med sin värdinnas tillhjelp blifvit nå: gorlunda ombhyfsad, att ej landtlollan stack för mycket a mot de rara, fina och galanta Stockholmsdamerna, vandrade hon af, att helsa på kusin Hesselgren, och bedj: honom följa sig hem till sin bror. Vid ankomsten till Stockholm hade Prytz och hän: syster tagit härberge, såsom det den tiden kallades, i et hus vid Österlånggatan, midt för Ferkens gränd. Prytz hade således utsigt ned åt Skeppsbron. Ilans första blick ut igenom fönstret påminte honom hvad både hans fa och svåger berättat om den lifliga rörelsen, som på dera: tid rådde i Stockholms hamn. Nyfiken att se sig omkring gick han gränden utföre, och öfverraskades ej lite! af den herrliga utsigten, men icke mindre af den full komliga bristen på rörelse och lif, som han dock i för hand hoppats att få fröjda sig åt. Intet större fartyg, en dast några få skutor lågo för ankar i den nästan ojemn förliga hamnen. Han intogs af en sorglig känsla, och kunde ej under trycka en suck vid åtankan deraf, att hat och afvoghe mot konungahuset hindrade Kung Carl ifrån att i frec och ro styra sitt rike.