Aftonbladet – 23 mars 1849, sida 2

ändas åt sidan, och bakom detta ett parti, som yrde vara en nerfknut (något nerfsystem har för öfigt ej blifvit iakttaget), samt 2:ne bildningar, hvilka ynas tjena såsom ögonlock. Men det mest förvåande är en framför den röda fläcken befintlig föringning, i hvars inre en mängd krystaller synas. Jenna bildning förmodas vara djurets hörselorgan, medan detta uppträder hos de högre djuren såsom n blåsa, inneslutande ett fluidum, der små kildninar simma om i dallrande rörelse. Vissa maneter bränna liksom nässlorna, dock icke illa. Medusa aurita är oskadlig, men Med. capilata, som har 3—4 alnar långa randtrådar, är badrternas plågoris. Linn gaf dessa djur deras stygga amn efter gorgonen Medusa, hvars sköna lockar len afundsjuka Minerva förbytte till giftiga ormar. )en apparat, hvarmed djuren åstadkomma detta rännande, är ganska underbar. På sänktrådarnes tterhud finnas små blåsor, dem djuret efter behag an utsträcka lik en lång tråd, som ytterligare bär å sin spets en blåsa, fylld af denna sura, skarpa aft, hvilken orsakar den brännande smärtan. Och lock simma små fiskar oskadde kring det fruktade alsdjuret. Alla dessa djurformer förekomma så i största nångfald samt artantal i hafvets salta vatten. Men fven i dammarnes och sjöarnes söta vatten finna vi n Acaleph, som är ganska märkvärdig i sin bilding och lefnadshistoria. Hydra viridis ser ut som n strut, egande armarne i krans kring munnen, can i hög grad sammandraga sig och klättra i andnaten. I sin inre ihålighet upptager den födoämrena, och på den yttre huden finnas små knappar, vilka ock ega förmågan att ögonblickligen utskjuta ill giftiga trådar, som lätt fånga eller döda rofvet, men efter uttömningen af sitt giftiga innehåll j mera kunna begagnas, ehuru i den bortfallnes tälle en ny tråd straxt utvecklas. Detta djur eger j maneternas förvandlingar; vid Vissa tider bildas tt slags knoppar, hvilka falla af såsom nya Hydra. Man påstod fordom att detta djur hade en så enkel construktion, att man kunde vända ut och in derpå, aåsom med ett handskfinger; men dessa dikter äro sanna, ty djurets inre bildning är ganska olik dess yttre och ej föga sammansatt. Få ega större reproluktionskraft än den; stympad läkes såret med stor hastighet och en ny del utskjuter; klufven, blifva hvardera bitarna sjelfständiga väsenden; ja, 2:ne bilar kunna hopsättas till en fullkomlig Hydra! Professorn öfvergick härefter till Korallerna. Slägtet Actinia ser ut, der den vid vår vestra kust rätt ofta förekommer, som en blomma, genom de kring munnen kransställda armarne, glindrande af de skönaste färger. De äro hos oss ofta ett qvarter höga, i varmare regioner större och kallas, för sitt lysande utseende, Hafsanemoner, men ock Ortie de mer, ty dessa sköna armar äro bedrägliga, de bränna skarpt. Djurets yttre hylle är rätt muskulöst och deraf ega de förmågan, att när man ur vågen vill hemta upp dem, skrumpna .de ihop såsom käglor. De kunna glida med fotens skifva och klättra omkring med sina armar, och den inre byggnaden sammanhålles af muskulösa lameller, som stå uppåt och nedåt i fullkomlig kransform. De äro alla mjuka, utan spår till hårda partier. Deremot afsöndra hos Fungia de inre lamellerna ett hårdt kalkämne, som på dess öfre yta bildar detta utseende af skogarnes svampar, hvilket gifvit djuret sitt namn (Fungussvamp). Den undre ytan deremot är knottrig af den sig ständigt afsättande kalken. I tidigare ålder sitter det på en liten stjelk, hvilken dock snart försvinner. (Forts.) — — Hr Ciaffeis beneficerepresentation i går afton bivistades af H. M. Enkedrottningen, och hade för öfrigt fullt hus. Man hörde Donisettlis opera Linda di Chamounix för första gånsen, och att döma efter denna aftons resultaer, torde den troligen länge kunna bibehålla sig på den italienska repertoiren. Libreiten, hvilken i flera afseenden är nog lösligt behandlad, kan icke dessmindre räknas bland de mera underhållande operasujetterna, och af det bifall musiken rönte, torde äfven kompositören kunna räkna sig en del till godo. Hr Ciaffeis artistiska och uttrycksfulla sång och spel vunno allmänt erkännande; vid sitt inträde mottogs han med liflig applåd, duetten med mamsell Penco i första akten måste gilvas da capo, och såväl efter operans slut som efter den sedermera gifna vackra duetten Stornello Trasteverino, framropades han jemte mamsell Penco hvilken äfven skördade ett lika lifligt bifall för det ypperliga sätt, hvarpå hon återgaf titelrollen. Arr Galli och della Santa gåfvo sina partier förträffligt, ehuru hr G. tyvärr ännu ej äl alldeles återställd från sin heshet. Afven de öfriga medverkande, bland hvilka isynnerhet-hi Casanova bör nämnas, fyllde sina platser be römligt. — En liten inkonseqvens är, att mamsell Penco bibehåller nutidens drägt, då dere emot hrr Ciaffei och Galli uppträda i kostyme: från Ludvig XV:s tidehvarf. Äfven kunde mar föreslå att klockljuden i första akten antinger dämpades något, eller ock frambringades på längre afstånd, emedan de nog mycket liknadt klämtslag. — Vi återkomma framdeles till er närmare redogörelse för denna opera. —u— — Hr W. F,. Dalman har begärt rum i Af tonbladet för följande skrift: Till Redaktionen af Aftonbladet! I anledning af en i Aftonbladet för i måndags u Wermlandstidningen reproducerad, och med note af ÅA DD fäönsadd ocmödlig unnsate ang wunderteck