Aftonbladet – 22 mars 1849, sida 2

JU DIVLL Hagia 1UlaAUgUCLI LTUOLUL HaUL HTVÄL Cl! er för de i sanning högst obetydliga fordrinsar på reform, som då gjordes, samt om ickel således konungens och Guizots fulkomligt Met-l :.ernichska system, att icke tillåta någon förindring, samt att öppet uppträda såsom understödjande reaktionen, uteslutande framkallade brytningen. Om detta är händelsen, hvartill skall då det af Skånska Posten begagnade för-l sigtighetsuttrycket i viss mon tjena, annat än utt söka försvaga en i sig sjelf sann tanka? Detta sätt att icke ens tilltro sig sjelf att! helt säga ut en sanning, stöter nästan förmycset i grått, för att kunna lemnas utan all anmärkning; serdeles derföre, att de konservati-l ve eller de verkligt grå deraf kunna taga sig inledning att lägga så mycket mera vigt på vad som sedan yttras till favör för deras sak.l Se här ett stycke af den sorten: Men härvid må vi ock märka, att en varning cke endast står skrifven i ruinerna af de kullstörlade thronerna, i furstekronornas slocknade gloria, il maktens och njutningens förgänglighet; en varning talar äfven, och vi skulle tro lika högt, uti den il verldshistorien hittills okända företeelse, att en) verldsdels mest bildade nationer satt stundens viljal öfver seklers lagar och ordning, och genom revolu-l tion icke blott gjort eller sökt göra sina fordringari gällande, utan äfven, hvad som ligger i revolutionens begrepp, till sitt fosterland öppnat alia vägar för godtycket och våldet, och Jlemnat dess framtida väl och ve i tillfällighetens och slumpens osäkra hand. Hela detta stycke förefaller oss, vi bedja om ursäkt derför, så grumligt och sväfvande, att vi tage för temligen afgjort att artikeln icke är författad af någon bland Skånska Postens egne redaktörer, utan af någon insändare, som i bästa mening velat försöka sig på den politiska farbroderlighetens område. Hvad vill nemligen hela den sednare delen af denna ti-I rad säga: att en verldsdels mest bildade nationer satt stundens vilja öfver seklers lagar och! ordning och genom revolution icke blott gjort eller sökt göra sina fordringar gällande? o. sl v. — Ingenting annat, så vidt vi kunna finna, än i andra ordalag sagdt: att revolutioner inträffat bland en verldsdels mest bildade nationer, och alt dessa nationer genom revolutio-l. nen gjort eller sökt göra sina fordringar gäl-l! lande. Analyseras åter meningen närmare tilll sina delar, så innefatta flera af dessa en oriktighet; eller åtminstone har man svårt att förstå hvarföre förf. i Skånska Posten skulle finna sig så hjertnjupen öfver hvad som inträffat. Man har, säger han, satt stundens vilja öfver seklers lagar och ordning. Men först och främst är detta icke sannt, hvad lagarna och ordningen beträffar; ty den politiska ordningen räknade hvarken i Frankrike eller i Tyskland några sekler, med undantag kanske af Osterrike; och Skånska Posten har troligen icke funnit någon olycka ligga deri, att Osterrikes hårda polisdespotism ändtligen blef bruten? — Hvad åter beträffar andra lagar, som verkligen kunna vara sekelgamla, så hafva en stor del af dem blifvit bibehållna, och de som äro föråldrade, samt icke mer passa för tidens behof, måtte det väl icke vara något ondt i att afskaffa. — Uttrycket stundens viljav i och för sig sjelf betyder ingenting annat än sjelfva revolutionens factum; och således har hela frasen: stundens vilja öfver seklers lagar och ordning i sjelfva verket ingen annan valör, än att den kan klinga litet för den, som icke närmare tänker på saken. Samma förhållande är med det sednare uttrycket: till sitt fosterland: öppnat alla vägar för godtycket och våldet och lemnat dess framtida väl och ve i tillfällighetens och slumpens osäkra hand. — Det är obestridligt, att i det ögonblick en revolution inträffar, d. v. s. då den förut bestående makten kastas öfver ända, så är den närmaste framtiden oviss, och sålunda på visst sätt vägar öppnade för allahanda möjligheter och äfventyr; men så vidt en varning skall hemtas häraf, så har ju icke heller Aftonbladet förbigått den, då artikeln om den 24 Februari innehåller, att revolutioner i sig sjelfva ingalunda äro någonting önskvärdt, utan ett ondt, som man gerna undviker, så vidt möjligt: är, — Skånska Posten har ock varit nog rättvis, att ej förbigå denna mening i Aftonbladet; men säger det oaktadt, att artikelförf. i A. B. synes med flit hafva velat fördölja denna sidan af betraktelser öfver 1848 års händelser. Låtom oss då se, på hvad. sätt han söker gifva stöd åt detta påstående: Han (ÅA. B.) synes vilja förneka, eller fördölja, alt revolutionerna äro något annat än materielt ondt, att de böra undvikas icke allenast för de materiella känningarne, utan. derföre, att de äro i sig sjelfve förnuftsvidriga, i det de sätta våldet i förnuftets ställe, och för längre eller kortare tid lemna nationens religiösa och sedliga lif utan stöd och fäste. Det här angifna skälet emot revolutioner innefattar en particl sanning; men så till vida, som det är riktigt, ligger samma tanka redan uttryckt i: Aftonbladets yttrande, att revolutioner ej äro något önskvärdt, utan så vidt möjligt böra undvikas,. — Oriktigt blir det deremot eller för mycket sagdt, att kalla revolutionerna under alla händelser förnuftsvidriga; och vi kunne ej fatta huru detta står tillsammans med författarens i början gjorda antagande, hvari vi instämma: att ett oeftergifligt kraf ålltid under fredstiden inom hvarje nation mer och mer måste göra sig gällande, att komma till åthjutande af högre politiska rältigheter, och att derföre i det förflutna årets historia ligger en slående varning för dem, som i detta hänseende af verldshändelserna vilja taga någon varning,. Ty. om en egennyttig, usurperande, för allmänna tänkesättet och tidens behof känslolös oligarki är i besittning af den fysiska och positiva makIten, samt på inga vilkor vill göra politiska koncessioner, huru skall då det oeftergifliga krafvet slutligen kunna uppfyllas, annat än derigenom, att majoriteten sälter sin fysiska kraft emot fåväldets, och kastar detta öfverlända eller reducerar detsamma; hvilket med