Aftonbladet – 22 mars 1849, sida 2

Skånska Posten, en tidning, der man i allmänhet träffar liberala åsigter, men som tillika framför allt hörer till de sansade och ger noga akt på sig sjelf, att frihetskänslorna icke må svalla öfver, har ett par gånger genom denna försigtighet råkat att komma bra nära inpå gränsen af de gråas område, som icke skulle begära bättre, än alt stå till reds för att emottaga honom med öppna armar och varma servietter. Detta finner man sednast af det nummer, som hitkom i Tisdags. Skånska Posten innehåller der med anledning af Aftonbladets artikel, (se N:o 43), om d. 24 Februari, eller årsdagen af revolutionen i Paris, några välmenta, och hvad man skulle kunna kalla vackra reflexioner, hvilka utgjort en söt lukt för 4fionposten, som också skyndat att lägga beslag på desamma och reproducera dem i sin tidning. Vi skola taga denna artikel litet närmare i skärskådande, emedan den innehåller åtskilliga fullkomligt sanna satser, men tillika kan citeras såsom utgörande ett icke olämpligt exempel på hurusom sjelfva den goda viljan stundom kan hänföra till oriktiga suppositioner och slutsatser, när man vill ställa sig midt emellan tvenne motsatta principer eller partier och låna litet från hvardera sidan, allt för den hederliga afsigten att jemka och mäkla till enighet och försonlighet. Det är en sanning, säger Skånska Posten, on hvilken vi med nämnde artikelförf. (nemligen Af tonbladet) äro ense, att de bedröfliga händelser hvilka sedan den 24 Februari 1848 skakat de gamla samhällsförfattningarne i sina grundvalar, i viss mår