Aftonbladet – 19 mars 1849, sida 3

RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Martin-Arosin inför rätta. Ånyo har den mest nyfikna delen af hufvudstalens befolkning bivistat en af de beryktade dramaiska måndagsuppträdena inför kämnersrättens fjerde wfdelning. Den knappa tiden medgifver blott att i sorthet gifva en skildring af hvad som dervid föceföll. Säsom vanligt belägrades dörrarne till domstolens okal af en närgången menniskomassa, långt innan ättens siltning 10g sin början, och sedan ordföran len anbefallt dörrarnes öppnande och allmänhetens nlåtande hörde man från det yttre förmaket och örstugan ett häftigt oväsen, hvilket gaf anledning ill den förmodan, att några ifriga personer i trängseln kommit i slagsmål. En god stund gick förbi innan folket hunnit inkomma och det blef lugnt i lomsalen. Martin var i dag, såsom vid föregående tillfällen, blek och affallen; men han tycktes icke vara så matt som för ålta dagar sedan. Den rörelse och lust att yppa sanningen, som han då visade, var i dag all deles försvunnen, och med oblyg hallstarrighet sökte han dels förvrida, dels bestrida sig hafva haft de mot hvarandra stridande uppgifter, som ordföranden med skarpsinnighet och jhärdighet uppletade ur hans hafde yttranden och för honom framställde till förklaring, upprepande flerfaldiga gånger för honom att n fortsatt lögnaktighet skulle komma honom sjelf ill skada, då, i fall barnets lik kunde fås reda på, vaktadt Martins nekande aw uppgifva hvar han gjort f det, den förklaringen att det dött af våda icke mera skulle tros, utan Martin blifva ansedd såsom n verklig viljamördare; men att deremot han genom en sannfärdig bekännelse och redogörelse för stället, der han fördolt liket, rättvisans och allmänhetens ovilja mot honom skulle minskas och berät.elsen om barnets död genom våda göras mycket roligare. Redan när föregående dagens protokoll var uppäst och vederbörande tillfrågades om ce hade något att deremot erinra, förnekade Martin att han haft det yttrande att barnet verkeligen varit dödt, då det öfverlemnades till den fremmande qvinnan. Han menade nu att det möjligen kunnat åter komma till if sedan det kom ut i fria luften och det var blott ivinnan, som hade yttrat att det vore dödt. Med stor envishet hängde han fast vid denna sak och blott med möda, sedan domstolen vitsordat att protokollet vore bokstafiigen i enlighet med Martins ytrande uppfattadt, kunde ordföranden genom att fråga honom om han velat låta begrafva barnet lefvande få konom att rent ut medgifva att han ansett barct dödt, då det lemnats. Sedermera återkom ord: