Aftonbladet – 19 mars 1849, sida 3

föranden flerfaldiga gånger till Martins mot hvarans dra stridiga uppgifter och genom vittnesberättelserna uppdagade osanningar, och förehöll honom ömsevis med mildhet och stänghet orimligheten deruti. Då fråga blef om den omständigheten att Martin sagt åt Betty Borgström att han vore så glömsk, att han glömde sig sjelf och att detta yttrande skulle haft afseende derpå att han glömt fråga den okända qvinnan om hennes namn och bostad, men att detta icke vore förenligt med hans gjorda uppgift att qvinnan just vid den tiden väntade på gården och han således icke bordt hafva svårt att få upplysning derom, då hon scdan skulle komma upp för att hemta barnet, råkade han sjelf mycket snärja in sig i sina svar, och låtsade att börja med som han icke skulle begripa att verkligen någon motsägelse deruti kunde finnas. Sedan hr Weser så tydligt visat på hvad sätt dessa olika utsagor voro stridande mot hvarandra, att, som man säger, ett barn kunde taga derpå och då Martin ändock ställde sig som han icke begrep det, men ordförandtn visade sig färdig att åstadkomma cen ny analys, försökte den tilltalade reda sig genom att förklara, att han ämnat fråga qvinnan, men då hon hade sagt att barnet vore dödt, hade han blifvit så öfvergifven att ban förgätit denna fråga. Angående hans ytterligare sinnesrörelse och öfvergifvenbet anmärkte ordföranden, att den måste ha varit af besynnerlig beskaffenhet, då ban kort derefter på Bacchi Vapen, satt sig att dricka punsch och hos fru Flodmark tillbringat af tonen, utan att något af henne, som varit noga bekant med honom, kunnat observeras. Han skyllde äfven denna sin förmåga att förställa sig på friska luften, och då han fann, att Betty Borgströms vittnesmål blef honom särdeles besvärligt och ordföranden begärde hans förklaring deröfver, medgaf han i flera afseenden att hon talat sanning och påstod, att som hon varit det enda vittnet, han hade till sin fördel, så hade han gjort sina uppgifter sådana de varit på det hon måtte komma i tillfälle att lemna neggrannare upplysningar. Ordföranden förehöll honom den påtagliga orimligheten af att han sjelf skulle behöfva ljugit för att bereda sitt vittne tillfälle att tala sanning, och påminde honom dessutom derom, att han vid ett föregående tillfälle sagt att Borgström af illvilja mot honom, derföre att han icke gifvit henne så mycket drickspenningar, som hon önskat, varit den som orsakat hela hans olycka och kunde anses som hans angifvare. Vid alla dessa tillfällen var det omöjligt för den tilltalade att göra reda för sig; men hans hårdnackenhet fortfor, och, oaktadt aktor slutligen, med åberopande af 47 kap. 37 rättegångsbalken, yrkade hans insättande i mörk cell och ordföranden flerfaldiga gånger fäste hans uppmärksamhet på, att han, för att förbättra sin ställning, både till rättvisan och allmänna omdömet, blott behöfde uppgifva stället der barnet fanns, förblef han vid sitt nekande, och domstolen gaf bifall till aktors yrkande. En egen episod förekom, då öfverste Bruce Bej skulle höras. Derom torde i morgon några ord få nämnas, då tiden för tidningens ombrytning icke medgifver att säga mer än att kr Bruce icke lyckades att med sin fasta vilja fixera Martins lögnorgan, ehuru han synbarligen derom bemödade sig. — Förhör angående eldsvådan hos notarien Englund förevar i dag åter i poliskammaren, dertill enkefru Kysel med sina båda döttrar samt trädgårdsmästarhustrun Lagergren voro uppkallade. Lagergren anmäldes dock genom sjukdomsfall vara förhindrad att inställa sig. En omständighet, som ref., från föregående förhöret, glömt anföra, var att fru Falk i sin berättelse äfven omnämnde, att de tvänne karlarne hon mött i Djurgårdsstaden till henne sagt, att eld utbrustit i manegen, samt att det varit hon, som i anledning deraf på gården till Magnströms hus ropat med hög röst: elden är lös i manegen! — Som hr Motander med detsamma händelsevis inkommit på gården, hade hon sprungit fram till honom för att meddela den underrättelse härom, hon fått af de okända karlarne; men Motander hade då svarat, att han nyss kom derifrån, samt att deras berättelse endast varit en dikt. Fru Kysel hade ingenting af vigt att meddela. M:ll Ch. Kysel berättade att, torsdagsnatten omkring kl. 42, någon bultat på deras fönsterlucka, hvarvid hon vaknat och bört en qvinnoröst tala högt, ehuru hon icke kunnat urski!ja orden. Straxt derefter hade tvänne karlar gått förbi och upphäft et. hånskratt; hvarefter kort derpå en vagn hörts rulla förbi, hvarpå allt åter blifvit tyst. Kl. !,9 på f. m. hade m:ll Kyscel varit behjelplig med att nedbära möbler från lilla kallrummet, som då ännu icke brunnit, men emedan man befarade att någon eld möjligen kunnat qvarblifva i höskullen eller stallet; och hade ingenting annat i rummet blifvit qvarlemnadt, än det förutnämnda bordet. Mill K. hade på f. m. tvenne gånger samtalat med Bethulander. Den första gången hade hon med Bethulander vexlat några ord i förstugan, då B. stått med ryggen vänd emot den sedermera antända vedlåren. En stund derefter hade åter något samtal dem emellan förefallit, då Bethulander frågat henne: Kan man inte här i Stockholm arrestera personer på lösa misstankar? Bethulander, som nu var så återställd att hon kunnat uppföras till poliskammaren, erinrade i anledning af detta yttrande, det ett samtal angående tvenne misstänkta karlar, hvilka i hökarboden cfterfrågat sysselsättning, förut emellan mill Kysel och henne förefallit, samt att det var i följd deraf, som Bethulander fällt ifrågavarande yttrande. Bethulander var så svag att hon fick sittande afgifva sitt svaromål. Som ingen vidare upplysning för dagen fanns att tillgå, uppsköts målet till nästkommande thorsdag. — I natt har en djerf inbrottsstöld blifvit föröfvad vid den så kallade nya ångqvarnen vid Kaptensgatan å Ladugårdslandet. Tjufvarne hade med en tjärad duk utslagit en fönsterruta till sockerbruksegaren Mcijers kontor, samt sedan genom fönstret inkommit i kontoret, der trenne pulpeter befunnos uppbrutna och tvenne guldpitschafter borttagna. Vid fönsterrutans klingande hade trenne drängar vid qvarnen fästat uppmärksamhet och i bara linnet utsprungit på gården, der de påträffat förre kronoarbetskarlen Carl Gustaf Hemberg, försedd med en kofot, hvarmed han sökte försvara sig, men han öfvermannades snart och greps. Uti kontoret anträffades förre kronoarbetskarlen Johan Wilhelm Boström sittande på kassakistan, hvilken han försökt uppbryta. I Hembergs mössa påträffades 13 rdr 36 sk., som igenkändes vara från kontoret stulne, och på gården igenfunnos de saknade pitscaften. De båda karlarne, som förut äro straffade för stöld, bade försett sig med stora knifvar; de äro inmanade i häkte. — Drängen Johan Jonsson vari dag inställd från häktet till förhör; han är tilltalad för att hafva, under sin tjenstetid hos ättiksfabrikören Björklund, tillgripit flera partier ättika. Han erkände sig hafva försålt den tillgripna ättikan på åtskilliga näringsställen. — I går förmiddag drunknade, under skridskoåkning på Mälaren vid Kungsholmslandet, skomakaregesällen Tholanders 43:åriga son Ludyig Theodor, Hans lik upptogs samma afton genom draggning. ss