Aftonbladet – 17 mars 1849, sida 2

des da capo och blomsterbuketter haglade på scenen. Ett lika bifall skördade Norma, den förträffliga danska sångerskan m:ll Evers. MI Indebetou tillhör samma dramatiska skola som Jenny Lind och vandrar helt visst med jettesteg på samma bana, när hon förmått öfvervinna debutantens skygghet. — Under loppet af de trenne sednaste veckorna hafva tvenne större jernångfartyg gått af stapeln vid Motala mekaniska verkstads varf i Norrköping. De äro bestämda att göra resor emellan Stockholm och de norrländska städerna. Båda äro af Jika konstruktion, cirka 1470 fot långa, samt komma att förses med machinerier om 120 hästars kraft. Det ena af dem, hvilket erhöll namnet Thulep, tillhör samma bolag, som eger ångfartygen Norrland och Örnsköld, och det andra, kalladt Berzelius, eges af ett bolag i hufvudstaden. Båda förmodas blifva färdiga uti slutet af nästa månad. (P. T.) PROF. S. LOVENS FÖRSTA FÖRELÄSNING. (Forts. från gårdagsbl.) Efter denn expos af de grupper, i hvilka man fördelat de otaliga, så i former som mängd förvånansvärda infusionsdjuren, öfvergick professorn till en allmän öfversigt af dessa djurs fortkomst, och det inflytande de i detta hänseende utöfva på hela den synliga skapelsen. Hvarhelst organiska ämnen äro stadda i upplös ning eller återgång till sina elementardelar och såsom sådane skulle, onyttiga eller skadliga, verka menligt på den öfriga naturen, der äro infusionsdjuren tillstädes,. för att bortföra och förstöra det öfverflödiga eller förderfliga; sjelfve jagas de af varelser, högre än de; dessa blifva åter i sin tur föremål för ännu mera väldigas roflystnad, och denna den enes förstörelse för den andres och det helas skull se vi ända upp genom hela det lefvande varelsesystemet. Det är detta förhållande, som utgör grunden till infusionsdjurens snart sagdt allestädes närvaro, i det salta hafvet, i massorna af sjövatten, i lagren af våra berg eller vår jord, luft, ja i den eviga snön! Vattnet är, så att säga, dessa små väsendens alstringsgrund, och likasom förhållandet är med alla de bildningar, hvilka närmast framgå ur ett fluidum, så äga dessa djur sina mest utbildade former, sin största mångfald i det djupa och vida hafvet. Resande veta att berätta, huru kring det framilande skeppets bog och sidor vattnet i vissa trakter af oceanen, gnistrande af ett blänkande sken, synes liksom lysande; vågorna, återstudsande från klipporna, öfversålla dem liksom med färgade perlor; — det är infusorier, oändligt små och talrika djur, som åstadkomma detta fenomen. Och likasom man känner fiskar, hvilka kunna åstadkomma häftiga stötar genom en inneboende elektrisk kraft, så är detta infusoriernas lysande ock af samma elektriska grund. Det är emedlertid mest vid skakning denna företeelse uppstår (t. ex. hos Peredinium fusus och tripos, hvilka lysa i Nordsjöns vatten); och gjuter man sprit eller någon syra öfver dem, flamma de ögonblickligen upp och slockna ut. Gamla berättetser tala om under, som med förskräckelse och förvåning slagit verlden. Det skall hafva regnat blod, sjöars vatten blifvit blodrödt, blod förändrat brödets massa o. s. v. Detta allt är väl ett under — men ett alldagligt och naturligt; det är infusorier eller lägre alger, hvilkas plötsliga: framkomst orsakat dessa sägner. Det är en liten röd alg, som, tidtals i mängd förekommande, gifvit Röda Hafyet sitt namn (ehuru redan från Herodots tid en mängd andra uppgifter om namnets härledning blifvit framställda). År 1825 antog Murtensjön plötsligen en röd färg, bådande för de okunniga stundande olyckor; de kunniga veta, att det var ett organiskt väsende, som gynnsamma omständigheter framkallade till utveckling. Den röda snön på Syd-Europas alper, i våra fjell och genom den arktiska zonen, som så länge utgjort föremålet för stor undran och om hvilken naturforskarne med mera ifver tvistat än mången eröfrare om väldiga riken, är tvifvelsutan en oräknelig gyttring af mikroskopiska infusionsdjur och växter. Snön faller ej röd, liksom i den fallande regndroppen intet infusionsdjur lef-ver, utan först efter större eller mindre tids förlopp blir den fläcktals röd, ofta utefter stora sträckor och till flera fots djup. Det djur, som bildar densamma, är en liten pansarklädd varelse, som äfven äger denna märkeliga förmåga af sjelfdelning och derigenom rätt hastigt till så otrolig grad förstoras. Men det är ej blott i det oorganiska dessa lefvande väsenden slagit tig ned; det organiska utgör ofta deras bostad. När Alexander den Store!belägrade Tyrus, förde man en dag till honom den ohyggliga underrättelsen, att brödet i lägret förvand-: lat sig i stelnad blod. Förskräckelse bemäktigade sig hela armten; men spåmännen, till hvilka den gräsliga sakens utredande hänsköts, förklarade, att emedan det var inuti, som brödet antagit den ominösa färgen, det vore de belägrade, som skulle blifva den drabbande olyckans föremål, och Tyri snara fall och den väldige Alexanders ångest — verkades af. en liten, nära osynlig monad! — I Padua var det 4819 ganska. nära att ett formligt uppror utbrutit, till följd af det underbara deri, att den der mycket vanliga rätten af majsmjöl hastigt syntes blodröd; och helt nyligen har ett alldeles likartadt fenomen i Berlin varit den lyckliga orsaken till, att den lika skarpsynte som spillrike Ehrenberg fått tillfälle undersöka och för vetenskapen bestämma dessa upphofsmän till förmodade underverk. Berlin hvilar på ett vida utbredt och väldigt sandlager; Ehrenberg samlade af detta lager en stor qvantitet, utbredde det för Juftens åverkan, utan att utsätta det för någon annan fuktighet. Efter 6 månader undersöktes det, nu torkadt endast på ytan, och det innehöll dels lefyande Bacillarier, dels samlingar af deras tomma kiselskal. När man för några år sedan vid en byggnad skulle nedslå några pålar, nedsjönko dessa genom lager af torfjord Sch lera, och någon fast grund kunde icke erhållas. Samme outtröttlige Ehrenberg undersökte dessa lager, som sträcka sig genom flera gator och qvarter, famn torfjorden vara en blandning af vextdelar och infusionsdjur, men leran bestå af idel infusionsdjur, alltjemt i mycket svag, men dock märkbar rörelse; den fruktan för stadens grund, som i början spred sig, är väl till stor del öfverflödig, men redan hafva åtskilliga hus ramlat och vid de ännu obebyggda tom